Min stavning är en kompromiss
Svar till Elinor angående repliken på mitt förslag till stavningsreform. Mitt förslag är avsett att vara en så allmängiltig förenkling som möjligt. Det finns absolut dialekter där uttalet av kort e och kort ä skiljer sig åt, men det torde inte gälla för majoriteten svensktalande, och den nuvarande stavningen tar inte heller någon hänsyn till dialektala varianter. Jag har dock som lärare sett många barn och vuxna som har problem med stavningen i ord som vem, vän, berg och färg. Jag har valt e som tecken för vokalljudet i dessa ord, då det är mer ”gångbart”, till exempel i e-postadresser, men det skulle också kunna vara ä.
Förslaget bygger på den nuvarande stavningen, och liksom denna är det allmängiltigt – och därmed också en kompromiss. Förändringarna gäller enbart:
- Lång vokal, som anges med två vokaler, kort med en vokal. Antalet konsonanter påverkas inte av vokalens längd.
- Sje-ljudet, som alltid stavas med x.
- Tje-ljudet, som alltid stavas med c.
- Ng-ljudet, som får ett helt nytt tecken: ŋ.
- Kort e/ä, som alltid stavas med e (alternativt med ä).
