Rätten till språk är allas ansvar

Språk engagerar många och angår alla. I år är det valår och då väcks språkpolitiska debatter till liv igen. Nyligen har ett par språkpolitiska förslag lanserats, båda med invandrades språk i fokus.

Först ut var ett förslag om att avskaffa ämnena svenska som andraspråk och modersmål, som invandrade, och ibland barn till invandrade, har möjlighet att läsa inom ramen för skolans läroplan. I stället skulle alla elever läsa samma språk, svenska, på samma sätt, oavsett bakgrund.

Tidigt i år tog Moderaternas partiledare Ulf Kristersson över initiativet i språkdebatten, och föreslog att vissa språkkrav ska kopplas till invandrades ekonomiska och medborgerliga rättigheter. För att få del av etableringsbidraget för nyanlända, ska en individuellt upplagd plan för sfi – svenska för invandrare – följas, och permanent uppehållstillstånd och senare medborgarskap ska kopplas till två språktester, med ökande svårighetsgrad.

Förslagen syftar till att alla i Sverige ska få tillgång till arbetsmarknaden och resten av samhället. Det låter som vanligt sunt förnuft att högre krav på inlärarna och framgång i språkstudierna går hand i hand. Men länken mellan studieframgången och avskaffandet av ämnen som svenska som andraspråk och modersmål och införandet av språktester är vid närmare granskning problematisk.

Idén om att tester kopplade till medborgarskap skulle leda till bättre studieresultat – och därmed bättre svenska (och i förlängningen bättre möjligheter till integration) bygger på det obevisade antagandet att inlärare av svenska inte själva skulle inse vikten av språkkunskaper och göra sitt bästa med språkstudierna.

Det saknas vetenskaplig grund för förslag som utgår från att elever lär sig svenska bättre utan svenska som andraspråk och modersmålsundervisning. Tvärtom visar en ny stor svensk studie från Stockholms universitet att de elever som läser modersmål presterar bättre i både svenska och andra skolämnen, än de som inte deltar i modersmålsundervisning.

De här resultaten är i linje med vad internationella studier tidigare har visat. Modersmålsundervisningen sker inte på bekostnad av svenskan, och bidrar därför inte heller till segregationen. Det gör inte heller ämnet svenska som andraspråk, som i stället ger de bästa förutsättningarna för elever med andra modersmål att lära sig svenska från grunden.

Sedan 2009 har Sverige en språklag, som beslutades i stor politisk enighet. Lagen betonar ”det allmännas ansvar för att den enskilde ges tillgång till språk”. Språklagen ger alltså knappast stöd för att förskjuta ansvaret för studier i modersmålet till enskilda individer. Inte heller kraven på språktester, där nyinvandrade ska ta fullt ansvar för att sfi-studierna lyckas, rimmar väl med lagtexten att ”var och en som är bosatt i Sverige ska ges möjlighet att lära sig, utveckla och använda svenska”.

Lagen talar i stället konsekvent om samhällets ansvar för människors möjligheter att få lära sig språk, både svenska och andra språk. Att språket fungerar för alla är allas ansvar.

Sofia Tingsell är doktor i nordiska språk och språkvårdare i svenska på Språkrådet.

Tommaso Milani är professor i flerspråkighetsforskning vid Göteborgs universitet.