Vi presenterar svenskans landskapsljud

PRESSMEDDELANDE

Från förmjukning som gör röka pipa till röga piba i Skåne till en luftpuff i ett ord som sjuhk i Lappland. Och från vokalen ô i ett ord som kôrvsôppe i Värmland till avrundade uttal i svenskan i Estland. I nya numret av Språktidningen utser språkvetarna Martin Persson och Stefan Jacobsson svenskans landskapsljud.

– Intresset för svenskans traditionella dialekter är stort. Det vill vi uppmuntra genom att som sällskap till alla landskapsdjur, landskapsfiskar, landskapssvampar och deras vänner presentera en lista över svenskans landskapsljud, säger Martin Persson.

Listan över landskapsljud tar fasta på uttal som är typiska för ett visst landskap. Men precis som Skånes landskapsblomma prästkrage och Närkes landskapssten dolomitmarmor går att finna även utanför landskapens gränser går det inte för dialekternas del att hitta många drag som bara finns i ett enda landskap. Och inte heller är det säkert att ett sådant dialektdrag finns i exakt hela landskapet.

– Listan är tänkt att utgöra ett bidrag till bevarandet av vårt gemensamma kulturarv och ger förhoppningsvis underlag till livliga diskussioner. Vi har försökt sammanställa en lista över dialektala drag som ger en så rik bild som möjligt av den variation som finns bland våra dialekter, säger Martin Persson.

I listan finns 25 svenska landskap samt ytterligare fem svensktalande områden i Finland, Estland och Ukraina. Hallands landskapsljud är till exempel skorrande r som när Carl Bildt säger rödgrön röra, Gotlands är diftonger som i rauk, Bohusläns är surrande i som i fiiin, Upplands är Stockholms-e som i Ere sekert att meklarn har huse mese?, Medelpads är norrländsk förmjukning som i väjjen går utätter väddjen och Österbottens är apokope som när kasta blir kast.

– I vår tid är dialekterna starkt påverkade av standardspråket, och har i hög grad ersatts av standardsvenskan, men den uppvisar ofta uttalspåverkan från dialekterna. Vi har valt att endast ta med uttalsdrag så att det blir lättare jämföra olika landskaps utvalda drag med varandra, säger Martin Persson.

Svenskans landskapsljud landskap för landskap med språkexempel:

Skåne: lenisering (förmjukning) – röka pipa blir röga piba

Halland: skorrande r – som i Carl Bildts uttal av rödgrön röra

Blekinge: bevarat w – wedebrö i stället för vetebröd

Småland: bortfall av r – fössta tossdan i mass

Öland: cirkumflex accent – kasta blir ka-ast

Gotland: diftonger – stain i stället för sten

Bohuslän: surrande i – som ibland kallas Lidingö-i eller Viby-i – som i fiiin

Västergötland: götaskorrning – där r uttalas skorrande (här skrivet med ʁ) i början av ord när det är långt – som i en grön ʁiddare får en ʁö boʁʁ

Östergötland: ändelseförsvagning – där obetonade stavelser i slutet av ord som -a uttalas -e – som i Gate opp å gate ner å glane

Dalsland: tjockt l (skrivet med L i exemplet) – som i skvallerbytta bingbång / går i alla gåLar / slickar alla skåLar som är ett fullgott rim i dialekten

Närke: bortfall av t – som i take och huse i stället för taket och huset

Södermanland: sje-ljudsväxling – där främre och bakre sje-ljud kombineras enligt mönstret att bakre sje-ljud uppträder i början av ett ord eller en betonad stavelse medan främre sje-ljud finns i övriga positioner – som i ɧutti (sjutti) och vyʂʂa (vyssja)

Värmland: vokalen ô – en centralvokal som skiljer sig från vokalen i köl (som bildas långt fram i munnen) och i kål (som bildas långt bak) – som i kôrvsôppe

Västmanland: tonplatå – som i det jämna uttalet av tomtegubbar där det standardsvenska uttalet i stället har en tydlig tontopp på tom som följs av ett hastigt fall under te för att under gubb snabbt klättra upp på nästa topp

Uppland: Stockholms-e – där e och ä uttalas likadant som i Ere sekert att meklarn har huse mese?

Dalarna: nasalvokaler – som i älvdalskans tųosdag, gǫs och įster där kroken under vokalen markerar att den är nasal och alltså i någon mån uttalas genom näsan till skillnad från standardsvenskans uttal av torsdag, gås och ister

Gästrikland: vokalen â – ett öppet a-ljud som drar åt ä-hållet i dânnä (där borta) eller i sig med uttalet sâ i mä’ssâ (med sig)

Hälsingland: sje-ljudande r och l – där r och l mister sin stämton när skarp och stark blir skarsp och starsk respektive gammalt och hjälpte blir gammasjt och jäsjte

Medelpad: norrländsk förmjukning – förmjukning av g och k framför mjuka vokaler (e, i, y, ä, ö) eller j sker inne i ord – som i väjjen går utätter väddjen (vägen går längs med väggen)

Ångermanland: retroflext n – där svenskan får ett retroflext n i uttal som barns får ångermanländskan även det i ord som nastâɳʂ (någonstans) och höɳʂ

Härjedalen: muljering – där en konsonant uttalas med tungan i j-ställning (som i spanskans paella) – som i munnj (mun), vollj (vall) och hahttj (hatt)

Jämtland: tonlöst l – den tonande konsonanten l mister sin stämton framför en tonlös konsonant som p, t eller k som i ahllt (allt) och kåhllt (kallt)

Västerbotten: frikativt g – där g uttalas mjukt i ord som dag och dygd

Norrbotten: akut accent – där ingen skillnad görs mellan akut accent som i ljusen och grav accent som i gjusen

Lappland: preaspiration – där en lång vokal följs av en preaspirerad kort konsonant, alltså med en kort utandning efter vokalen i ett ord som sjuhk

Österbotten: apokope – vokalen i ändelsen får ett förändrat uttal eller faller bort som i kast (kasta) och deil (dela)

Åland: öppna ö-ljud – öga och öra uttalas på samma sätt

Åboland: kortstavingar – kort vokal följs av kort konsonant som i gata där standardsvenskan har långt uttal av det betonade a

Nyland: hårt k, g och sk – ord med inledande k, g eller sk uttalas precis som de stavas i ord som körkort

Estland och Gammalsvenskby i Ukraina: avrundning – där y och ö saknar läpprundning och uttalet är mira (myren) och fetre (fötterna)

Här kan du läsa hela artikeln om svenskans landskapsljud.

Kontaktperson:
Martin Persson
doktorand i nordiska språk vid Stockholms universitet
+358 401630606
martin.persson@su.se

Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.