”Jag blev hes nästan varje dag”
Linnea Olsson, musiklärare i Vallentuna
”Numera använder jag mikrofon under lektionerna. Det var en kollega på en annan skola som gav mig idén. Först kändes det knäppt i en så pass liten lokal, men jag har vant mig och nu kan jag inte tänka mig att vara utan.
När jag var ny på skolan blev jag hes nästan varje dag. Men jag brydde mig inte om det, utan pressade rösten och körde på ändå. Första smällen kom efter något år. Då tappade jag rösten helt. Sedan hände det två gånger till på kort tid. Då förstod jag att jag måste tänka om.
Nu försöker jag variera lektionerna, så att jag inte behöver sjunga en hel dag, utan ibland föreläser och ibland kan vara tyst, till exempel när eleverna får öva på ackord. Jag värmer också upp rösten innan jag åker till jobbet, antingen hemma eller i bilen.
Förut gjorde jag felet att jag inte väntade ut en pratig klass, utan försökte överrösta den. Nu tänker jag på att inte prata när klassen pratar. Mindre grupper är också avgörande för röstslitaget, så jag jobbar hårt för att få halvklasser.
Det som sliter mest på rösten är när eleverna får spela i rock- och popband och jag ska instruera en elev, samtidigt som de andra spelar. Eller när jag ska få i gång dem att sjunga och måste överrösta både dem och pianot. Det är då jag använder micken.”
