
Här är svenskans bästa ord
Tusentals läsare grävde i svenskans ordskatt och nominerade sina favoriter. Nu har vi valt ut tio kandidater till omröstningen om svenska språkets bästa ord.
Översvallande var responsen när Språktidningen efterlyste förslag på svenskans bästa ord. Tusentals läsare och följare nominerade sina personliga favoriter. Men tankarna bakom nomineringarna drog åt många olika håll.
Åtskilliga berättade om svenskans vackraste ord – och utgick ofta från betydelsen men också utifrån klangen i ord som i smultronställe, sommarkväll och aftonrodnad. Här var det åtskilliga som upplevde en djupare innebörd av vissa ord. Susanne Grundberg fastnade exempelvis för tillit: ”En palindrom som innefattar så mycket. Det ligger också en symbolik i att just detta ord kan läsas från två håll.”
Hon är långt ifrån ensam om att uppskatta ljuden i ett ord. Emma Boström väljer fiffigt eftersom det ”är härligt att uttala i munnen”, Carl Bjelkholm nominerar mums för att det ”låter precis som känslan”, Astrid Kaplan gillar schabrak eftersom det är ”roligt att säga”. Jonatan Larsson Holmberg tycker att korvstroganoff ”är gott och rullar på tungan” medan Anja Bjerleus utnämner plask till ”ett onomatopoetiskt mästerverk”.
Ungefär på samma sätt resonerar Sofia Lindström. Hon anser att uttalet och betydelsen av favoritordet paus hänger ihop: ”Det låter som sin betydelse när en säger det, lite av en utandning.”
Några passar på att lansera egna ord som antitrumpleverne, tråksamt och sängsuell. Andra fångar upp ord som myntats av författare och artister – till exempel lingonkittelton av Harry Martinson, glöggfryntlig av Tage Danielsson och tandläkarväder av Lars Winnerbäck.
Många lyfter fram dialektala ord som inte riktigt tillhör standardsvenskan. Liselotte Laurila nominerar rälig som förekommer i sydsvenska dialekter eftersom ”man hör på ordet hur räligt något är”. Ida Björkman förordar verbet he – ”ett fantastiskt kort och enkelt ord” – som används i betydelser som ’sätta; ställa; lägga’ i norrländska mål: ”He på tv:n! Jag her på kaffet!”
”Vem vet vilka storverk som fått sin början genom detta ord?”
För många är det ordets funktion som står i centrum. Sven Ohlssons kandidat är det könsneutrala pronomenet hen: ”Ett litet ord som kan lösa så många problem. Och dessutom reta upp en liten grupp så totalt.” Bengt Eriksson uppskattar flexibiliteten i typ: ”Kan användas på olika sätt, placeras på olika ställen i meningar och därmed få olika betydelser”. Marina Drake fokuserar på symboliken i hälsningsfrasen hej: ”Det bjuder in till samtal, inkluderar och öppnar dörrar – du får vara med. En ensam människas hela dag kan lysas upp bara av att någon hälsar på denne. Vem vet vilka storverk som fått sin början genom detta ord?”
Men det finns även ord som i någon mån liknar det dom betecknar utan att för den skull vara ljudhärmande. Så tolkar till exempel Cyril Ducatez ordet ö där han tycker att bokstavens och öns geografiska form hänger ihop: ”Jag gillar att det är så kort som möjligt (bara en bokstav), att det liknar vad det beskriver (en ö) och hur böjningarna förlänger det på ett alltmer spektakulärt sätt (ön, öar, öarna).”
Många är förtjusta i ord som på något sätt upplevs som humoristiska. Johan Kalén förklarar att han inte är det minsta intresserad av bilar. Ändå gläds han åt vrålåk: ”Det är sån otrolig flärd och rivig pondus i detta ord.” Claes Richter beskriver offerkofta som något ”målande, underfundigt och lagom nedlåtande, men ändå något man kan ta av sig – det finns alltså hopp för alla offerkoftor”. Kristina Nilsson berättar att hon burit mammakorv sedan 1970-talet men först nu fått ett roligt ord för plagget: ”Det tog lite tid för mig att acceptera ordet, men när jag insåg vilken värme det utstrålar föll jag pladask.” Emil Molanders favorit är slamkrypare: ”Jag gissar att inte många andra språk har ett eget ord för en fråga i ett test eller en tävling som inte riktigt håller eller har ett felaktigt eller flera rätta svar.”
Just det typiskt svenska är det åtskilliga som ser i favoritorden. Det rör sig alltså om ord som återspeglar egenskaper som betraktas som genuint svenska eller fenomen som har särskild betydelse för samhället.
”Ett genuint svenskt ord som antyder en hel del om vårt svenska kynne”
Det kan vara företeelser av vitt skilda slag som upplevs som symboliskt svenska. Daniel Olsson föreslår folkölsbar av just dessa skäl: ”Tycker bara att det är vackert, pragmatiskt och en hyllning till vår (jämfört med andra länder) annorlunda alkoholpolitik.” Helena Uddholm resonerar på ett liknande sätt om konsensus: ”Så svenskt det kan vara – vi diskuterar länge och kommer överens till sist.” Annika Christiansson anser att klämkäck säger något om svenskarnas mentalitet i allmänhet: ”Ett genuint svenskt ord som antyder en hel del om vårt svenska kynne”, skriver hon. För Irma Cavka är vemod ett kännetecken för vad hon uppfattar som ”något djupt svenskt” som kan vara ”sensommarens ljus, en avskedskram, en tyst busstur genom regnet”.
Ewa Sundelin hyllar i stället mansplaining – ett ganska färskt lånord: ”Mycket träffande benämning och definition av ett fenomen som förmodligen alltid funnits men på grund av ordet blev belyst och avväpnat”.
Ord för årstider, väder, natur och tider på dygnet är personliga favoriter för många. Jimmy Konradsson hittar till exempel en metafor för livet i gryning: ”Ljusets återkomst. Ett nytt kapitel. Varje dag är en ny start.” Inger Hammar är en av hundratals läsare som väljer något ord som förknippas med sommaren – nämligen juninatt: ”Där ryms hela vår längtan efter ljus. Lägg till Harry Martinsons ord om att juninatten aldrig blir av, så blir det fulländat.” Iris Åström Dahlqvist ser en djupare mening i lövskugga: ”Jag tycker att det passar in i det svenska lagom. Sol, men inte för mycket.”
Andra rosar ord som på olika sätt lägger grunden för samhället. Cecilia Nilsson väljer till exempel frihet för att det får henne att tänka på ”öppna dörrar, luft, skog och ängar”. Emina Sijecic förespråkar hjärta som ”en av de mest universella symbolerna för romantik, kärlek och omtanke”. Thomas Ekbergs val är omtanke – ett fenomen som han anser är en del av samhällets ryggrad: ”Kärlek är så slitet. Att bry sig om andra är svagare än kärlek men samhället hålls ihop av omtanke om varandra.”
Vanligt är också att gräva i ordförrådets dammigare vrår och nominera ord som börjat kännas en smula ålderdomliga. Oomkullrunkelig tycker Per Wängberg är ett ”hederligt gammalt ord som är utrotningshotat och skenbart snuskigt”. Ulf Runnemo gillar tillfyllest: ”Används alldeles för lite. Och då kanske man slipper en del tjatiga okej på köpet.” Anita Eriksson skriver att hugskott faller henne ”i hågen” – dels för att det ”är gammalt”, dels för att det står för ett ”infall i sinnet som är lite klurigt och ovanligt”.
Totalt är det närmare tusen ord – från affektinkongruens till överantvarda – som har fått minst en nominering. Juryn har alltså närmast vadat i föreslagna ord och finurliga motiveringar. Men förslagen som vi hittills har berättat om har haft ett mindre antal förespråkare. Gemensamt för våra tio utvalda kandidater i omröstningen om svenskans bästa ord är att det rör sig om ord som många har samlats kring.
Samtliga kandidatord har fått åtminstone ett tiotal nomineringar. Några av orden har tidigare placerat sig högt upp eller vunnit i tävlingar om svenskans vackraste ord. I framvaskandet av kandidater har juryn också valt att lyfta fram ord av olika slag sett till bland annat vad dom anses representera, till olika betydelsefält, till ordklasser med mera.

Allemansrätt
Ordet allemansrätt är enligt Svensk ordbok belagt sedan omkring 1900. Men det etablerades i den politiska debatten först på 1940-talet samtidigt som den andra semesterveckan infördes. Svenskarna skulle ju ha något att göra under ledigheten också. Tidigare i höst blev den en del av Sveriges kulturkanon som ett kännetecken ”för svensk rättskultur”.
Här är det betydelsen alla tar fasta på. Allemansrätt betraktas såväl som något typiskt för det svenska samhället som något kopplat till många svenskars förhållande till naturen. Charlotte Deklyn utnämner det till ”svenskans finaste ord då det inkluderar allas vår rätt att vistas i den fina svenska naturen”. Lee Gleichmann anser att allemansrätt är något som får Sverige att sticka ut i internationella sammanhang: ”Ingen självklarhet i de flesta länder runtom i världen men hos oss är det en självklarhet.”
Dagsmeja
Dagsmeja har använts i svenskan åtminstone sedan 1545. Definitionen som anges i Svensk ordbok, ’upptining av (det yttre skiktet hos) snö, is eller frusen mark i solsken trots att temperaturen i skuggan kan vara under fryspunkten’, skvallrar om vårens antågande. Meja kan här spåras tillbaka till fornsvenskans mäghin, ’kraft’. Det är alltså värmens kraft som avslöjar att vintern går mot sitt slut.
Just dagsmeja är ett ord som ofta nämns som ett av svenskans vackraste. När Dagens Nyheter 2005 utlyste en tävling om det vackraste ordet slutade dagsmeja på tredje plats.
Det är alltjämt ett ord många kramar lite extra. ”Ett ord som varslar om vår, om sol och ett lättare hjärta”, skriver Bo Holmberg. ”Dagsmeja är vårens första viskning, ett löfte om liv och ljus”, förklarar Liselott Wennerberg.
Fika
I internationella medier har fika på senare år upphöjts till något av nationalsymbol. Statliga Visit Sweden guidar nu turister till ”Swedish fika classics” och förklarar hur besökare kan ”fika like a Swede”. Kanske har denna kanelbullsdoftande uppmärksamhet bidragit till att många väljer att nominera ordet. ”Kort, koncist, väldigt svenskt. Man blir alltid glad av fika”, tycker Olle Jernberg. Wael Hamadeh nominerar fika eftersom det är ett ord som ”handlar om gemenskap”.
Substantivet fika, ’kaffe ibland med tilltugg’, är belagt i svenskan sedan tidigt 1900-tal. Det är bildat genom en omkastning av bokstäverna i kaffi – ett uttal av kaffe som förekom i dialekter vid den här tiden.
Förgätmigej
För tio år sedan utsåg Svenska Dagbladets läsare svenskans vackraste ord. Vann gjorde förgätmigej – ett ord som föreslogs av författaren Björn Ranelid. ”Tänk att vara en önskan, vilja och uppmaning i ett och samma ord”, skrev han då.
Förgätmigej är belagt i svenskan sedan tidigt 1600-tal. Det är ett översättningslån av tyskans Vergissmeinnicht. ”Låter vackert när det uttalas, ser vacker ut, betyder något vackert och viktigt”, motiverar Bernt Johansson valet av förgätmigej.
”Om det ordet användes oftare skulle vår lilla bit av världen bli lite bättre”
Förlåt
Förlåt har använts som interjektion i svenskan i närmare 400 år. Det är bildat till verbet förlåta som tidigast är belagt i skrift i Södermanna-Lagen från första halvan av 1300-talet. Förlåta går tillbaka på fornsvenskans forlata, ’lämna; överge, släppa efter; förlåta’, som har sina rötter i lågtyskans vorlaten, ’låta fara; lämna ifrån sig’.
Förlåt är ett ord som många läsare skulle vilja se och höra mer av i dagens samhälle. ”Om det ordet användes oftare skulle vår lilla bit av världen bli lite bättre”, skriver till exempel Yvonne Åberg. Monica Engström Thomsson uppskattar att förlåt kan användas i många olika sammanhang: ”Förlåt som ursäkt. Förlåt som uppmaning. Förlåt som inledning när man vill be om något. Förlåt om du ska passera någon eller står i vägen för någon. Förlåt som att verkligen mena att man gjort något dumt.”
Ju
Möjligen säger det något om många småords praktiska funktion att Svensk ordbok definierar det korta ju som ’vilket kan betraktas bekant’ med tillägget att det även används som ”rent utfyllnadsord”. Ordet är belagt sedan 1386 då ju användes i ett brev utfärdat av kung Albrekt. Som många andra gamla ord i svenskan är även detta ett lån från lågtyskan.
Just det korta och det flexibla är det många läsare som uppskattar. Hanna Sommarström nominerar ju eftersom det är ”ett så litet ord som gör stor skillnad i språket”. Linn tycker att ju ”är ett praktiskt och effektivt ord” som bland annat ”beskriver en förförståelse”. Men det kan även användas på andra sätt: ”Ord är underbara. Ju!” Gunilla Larsson håller med: ”Det är ju ofta ett förstärkningsord.”
Kanske
”Kan skee at Ioseph är oss gramse” hette det i Gustav Vasas bibel från 1541. Vid den tiden var det många som skrev isär kan och ske i kanske. Men redan på 1700-talet hade hopskrivningen tagit över. Ordet i sig är troligen ett översättningslån från lågtyskans mach schen, ’må ske’, och har använts i svenskan åtminstone sedan 1400-talet.
Dagens betydelse, ’med viss möjlighet beträffande skeenden, egenskaper eller dylikt’, är det flera läsare som närmast betraktar filosofiskt. Lolo Heijkenskjöld berättar om en händelse som förändrade hennes liv: ”En rattonykter bilist miste kontrollen och körde på mej på cykelbanan. Jag vaknade upp långt senare, nu med en ryggmärgsskada som förlamat mej för resten av livet. Men ordet kanske finns ju, och jag kan känna lite hopp. Något kan ske …”
Lagom
En seglivad myt är att lagom skulle ha myntats av svenska vikingar. När det dracks ur ett gemensamt kärl var det viktigt att inte ta större klunkar än att alla som satt runt elden skulle få ungefär lika mycket. ”Lag om!” påstås enligt den här föreställningen ha varit utropet som såg till så att alla drack precis lagom mängd. Men det stämmer inte. Lagom är en gammal plural dativform av lag i bemärkelsen ’rätt ställning; rätt förhållande’.
Symboliken i den här typen av folketymologier lever dock vidare än i dag. Av alla kandidatord är det lagom som allra mest anses återspegla svensk mentalitet. ”Jag bor utomlands och när folk frågar mig om den typiska svenska ’nationalkaraktären’ svarar jag alltid med ordet lagom. Att jag därefter har ett herkulesarbete framför mig, att förklara vad det betyder, är ett annat problem”, berättar Pål Friberg. ”Jag anser det vara det mest subjektiva ordet som finns. Mitt lagom är någon annans oerhörda överflöd eller näst intill intet”, skriver Rolf Åberg. ”Det fångar perfekt hur livet ska vara, inte för överdrivet åt något håll utan just lagom”, resonerar Rolf Bååth.

Morgonrodnad
Morgonrodnad, ’rödaktig färg på morgonhimlen omkring den uppgående solen’, är belagt i svenskan sedan 1536. För åtskilliga är det ett poetiskt ord som fångar det speciella med gryningen och den svenska naturen. En som bär morgonrodnad i hjärtat är Johanna Nyth: ”Man ser liksom framför sig exakt vad ordet betyder och det ingjuter ett lugn och en idyll som är svårmatchad.” Lars Hennix bär på liknande känslor: ”För mig representerar det ordet en naturupplevelse, en förväntan, en stämning, ett varmt och vackert färgspektra.” Kristina Wikander fastnar för hur morgonrodnad beskriver ”himlen då den rodnar precis som en generad kind”.
Tillsammans
Även tillsammans är en veteran i språket. Det första belägget är från Skåne-Lagen som nedtecknades under tidigt 1300-tal. Det går tillbaka på fornsvenskans til saman(s) som i sin tur är bildat till samma mönster som lågtyskans tosamene.
Också detta är ett ord som många tillmäter symbolisk betydelse. Kristina Milotic anser att tillsammans ”fångar något djupt mänskligt och tidlöst – känslan av gemenskap, samarbete och samhörighet”. Även Anna Toss har det som sin favorit: ”För att helheten är större än delarna, för att vi behöver varandra, för att det kan vara så mysigt, så obekvämt, så tryggt och så danande att vara tillsammans.” Hans Beijer kopplar ihop tillsammans med en litterär klassiker: ”No man is an island (John Donne, 1600-talet) uttrycker människans grundläggande behov av sammanhållning, i sitt privatliv och i den övriga världen.”
Tillsammans har Språktidningens läsare botaniserat i svenskans ordskafferi. Nu finns ju förhoppningsvis ett lagom antal finalister att välja mellan. Kanske blir det din favorit som koras till svenskans bästa ord. Och förlåt om din personliga kandidat gallrades bort längs vägen. Men ta en fika, fundera och rösta gärna på spraktidningen.se/ordet senast den 31 december 2025.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Översvallande var responsen när Språktidningen efterlyste förslag på svenskans bästa ord. Tusentals läsare och följare nominerade sina personliga favoriter. Men tankarna bakom nomineringarna drog åt många olika håll.
Åtskilliga berättade om svenskans vackraste ord – och utgick ofta från betydelsen men också utifrån klangen i ord som i smultronställe, sommarkväll och aftonrodnad. Här var det åtskilliga som upplevde en djupare innebörd av vissa ord. Susanne Grundberg fastnade exempelvis för tillit: ”En palindrom som innefattar så mycket. Det ligger också en symbolik i att just detta ord kan läsas från två håll.”
Hon är långt ifrån ensam om att uppskatta ljuden i ett ord. Emma Boström väljer fiffigt eftersom det ”är härligt att uttala i munnen”, Carl Bjelkholm nominerar mums för att det ”låter precis som känslan”, Astrid Kaplan gillar schabrak eftersom det är ”roligt att säga”. Jonatan Larsson Holmberg tycker att korvstroganoff ”är gott och rullar på tungan” medan Anja Bjerleus utnämner plask till ”ett onomatopoetiskt mästerverk”.
Ungefär på samma sätt resonerar Sofia Lindström. Hon anser att uttalet och betydelsen av favoritordet paus hänger ihop: ”Det låter som sin betydelse när en säger det, lite av en utandning.”
Några passar på att lansera egna ord som antitrumpleverne, tråksamt och sängsuell. Andra fångar upp ord som myntats av författare och artister – till exempel lingonkittelton av Harry Martinson, glöggfryntlig av Tage Danielsson och tandläkarväder av Lars Winnerbäck.
Många lyfter fram dialektala ord som inte riktigt tillhör standardsvenskan. Liselotte Laurila nominerar rälig som förekommer i sydsvenska dialekter eftersom ”man hör på ordet hur räligt något är”. Ida Björkman förordar verbet he – ”ett fantastiskt kort och enkelt ord” – som används i betydelser som ’sätta; ställa; lägga’ i norrländska mål: ”He på tv:n! Jag her på kaffet!”
”Vem vet vilka storverk som fått sin början genom detta ord?”
För många är det ordets funktion som står i centrum. Sven Ohlssons kandidat är det könsneutrala pronomenet hen: ”Ett litet ord som kan lösa så många problem. Och dessutom reta upp en liten grupp så totalt.” Bengt Eriksson uppskattar flexibiliteten i typ: ”Kan användas på olika sätt, placeras på olika ställen i meningar och därmed få olika betydelser”. Marina Drake fokuserar på symboliken i hälsningsfrasen hej: ”Det bjuder in till samtal, inkluderar och öppnar dörrar – du får vara med. En ensam människas hela dag kan lysas upp bara av att någon hälsar på denne. Vem vet vilka storverk som fått sin början genom detta ord?”
Men det finns även ord som i någon mån liknar det dom betecknar utan att för den skull vara ljudhärmande. Så tolkar till exempel Cyril Ducatez ordet ö där han tycker att bokstavens och öns geografiska form hänger ihop: ”Jag gillar att det är så kort som möjligt (bara en bokstav), att det liknar vad det beskriver (en ö) och hur böjningarna förlänger det på ett alltmer spektakulärt sätt (ön, öar, öarna).”
Många är förtjusta i ord som på något sätt upplevs som humoristiska. Johan Kalén förklarar att han inte är det minsta intresserad av bilar. Ändå gläds han åt vrålåk: ”Det är sån otrolig flärd och rivig pondus i detta ord.” Claes Richter beskriver offerkofta som något ”målande, underfundigt och lagom nedlåtande, men ändå något man kan ta av sig – det finns alltså hopp för alla offerkoftor”. Kristina Nilsson berättar att hon burit mammakorv sedan 1970-talet men först nu fått ett roligt ord för plagget: ”Det tog lite tid för mig att acceptera ordet, men när jag insåg vilken värme det utstrålar föll jag pladask.” Emil Molanders favorit är slamkrypare: ”Jag gissar att inte många andra språk har ett eget ord för en fråga i ett test eller en tävling som inte riktigt håller eller har ett felaktigt eller flera rätta svar.”
Just det typiskt svenska är det åtskilliga som ser i favoritorden. Det rör sig alltså om ord som återspeglar egenskaper som betraktas som genuint svenska eller fenomen som har särskild betydelse för samhället.
”Ett genuint svenskt ord som antyder en hel del om vårt svenska kynne”
Det kan vara företeelser av vitt skilda slag som upplevs som symboliskt svenska. Daniel Olsson föreslår folkölsbar av just dessa skäl: ”Tycker bara att det är vackert, pragmatiskt och en hyllning till vår (jämfört med andra länder) annorlunda alkoholpolitik.” Helena Uddholm resonerar på ett liknande sätt om konsensus: ”Så svenskt det kan vara – vi diskuterar länge och kommer överens till sist.” Annika Christiansson anser att klämkäck säger något om svenskarnas mentalitet i allmänhet: ”Ett genuint svenskt ord som antyder en hel del om vårt svenska kynne”, skriver hon. För Irma Cavka är vemod ett kännetecken för vad hon uppfattar som ”något djupt svenskt” som kan vara ”sensommarens ljus, en avskedskram, en tyst busstur genom regnet”.
Ewa Sundelin hyllar i stället mansplaining – ett ganska färskt lånord: ”Mycket träffande benämning och definition av ett fenomen som förmodligen alltid funnits men på grund av ordet blev belyst och avväpnat”.
Ord för årstider, väder, natur och tider på dygnet är personliga favoriter för många. Jimmy Konradsson hittar till exempel en metafor för livet i gryning: ”Ljusets återkomst. Ett nytt kapitel. Varje dag är en ny start.” Inger Hammar är en av hundratals läsare som väljer något ord som förknippas med sommaren – nämligen juninatt: ”Där ryms hela vår längtan efter ljus. Lägg till Harry Martinsons ord om att juninatten aldrig blir av, så blir det fulländat.” Iris Åström Dahlqvist ser en djupare mening i lövskugga: ”Jag tycker att det passar in i det svenska lagom. Sol, men inte för mycket.”
Andra rosar ord som på olika sätt lägger grunden för samhället. Cecilia Nilsson väljer till exempel frihet för att det får henne att tänka på ”öppna dörrar, luft, skog och ängar”. Emina Sijecic förespråkar hjärta som ”en av de mest universella symbolerna för romantik, kärlek och omtanke”. Thomas Ekbergs val är omtanke – ett fenomen som han anser är en del av samhällets ryggrad: ”Kärlek är så slitet. Att bry sig om andra är svagare än kärlek men samhället hålls ihop av omtanke om varandra.”
Vanligt är också att gräva i ordförrådets dammigare vrår och nominera ord som börjat kännas en smula ålderdomliga. Oomkullrunkelig tycker Per Wängberg är ett ”hederligt gammalt ord som är utrotningshotat och skenbart snuskigt”. Ulf Runnemo gillar tillfyllest: ”Används alldeles för lite. Och då kanske man slipper en del tjatiga okej på köpet.” Anita Eriksson skriver att hugskott faller henne ”i hågen” – dels för att det ”är gammalt”, dels för att det står för ett ”infall i sinnet som är lite klurigt och ovanligt”.
Totalt är det närmare tusen ord – från affektinkongruens till överantvarda – som har fått minst en nominering. Juryn har alltså närmast vadat i föreslagna ord och finurliga motiveringar. Men förslagen som vi hittills har berättat om har haft ett mindre antal förespråkare. Gemensamt för våra tio utvalda kandidater i omröstningen om svenskans bästa ord är att det rör sig om ord som många har samlats kring.
Samtliga kandidatord har fått åtminstone ett tiotal nomineringar. Några av orden har tidigare placerat sig högt upp eller vunnit i tävlingar om svenskans vackraste ord. I framvaskandet av kandidater har juryn också valt att lyfta fram ord av olika slag sett till bland annat vad dom anses representera, till olika betydelsefält, till ordklasser med mera.

Allemansrätt
Ordet allemansrätt är enligt Svensk ordbok belagt sedan omkring 1900. Men det etablerades i den politiska debatten först på 1940-talet samtidigt som den andra semesterveckan infördes. Svenskarna skulle ju ha något att göra under ledigheten också. Tidigare i höst blev den en del av Sveriges kulturkanon som ett kännetecken ”för svensk rättskultur”.
Här är det betydelsen alla tar fasta på. Allemansrätt betraktas såväl som något typiskt för det svenska samhället som något kopplat till många svenskars förhållande till naturen. Charlotte Deklyn utnämner det till ”svenskans finaste ord då det inkluderar allas vår rätt att vistas i den fina svenska naturen”. Lee Gleichmann anser att allemansrätt är något som får Sverige att sticka ut i internationella sammanhang: ”Ingen självklarhet i de flesta länder runtom i världen men hos oss är det en självklarhet.”
Dagsmeja
Dagsmeja har använts i svenskan åtminstone sedan 1545. Definitionen som anges i Svensk ordbok, ’upptining av (det yttre skiktet hos) snö, is eller frusen mark i solsken trots att temperaturen i skuggan kan vara under fryspunkten’, skvallrar om vårens antågande. Meja kan här spåras tillbaka till fornsvenskans mäghin, ’kraft’. Det är alltså värmens kraft som avslöjar att vintern går mot sitt slut.
Just dagsmeja är ett ord som ofta nämns som ett av svenskans vackraste. När Dagens Nyheter 2005 utlyste en tävling om det vackraste ordet slutade dagsmeja på tredje plats.
Det är alltjämt ett ord många kramar lite extra. ”Ett ord som varslar om vår, om sol och ett lättare hjärta”, skriver Bo Holmberg. ”Dagsmeja är vårens första viskning, ett löfte om liv och ljus”, förklarar Liselott Wennerberg.
Fika
I internationella medier har fika på senare år upphöjts till något av nationalsymbol. Statliga Visit Sweden guidar nu turister till ”Swedish fika classics” och förklarar hur besökare kan ”fika like a Swede”. Kanske har denna kanelbullsdoftande uppmärksamhet bidragit till att många väljer att nominera ordet. ”Kort, koncist, väldigt svenskt. Man blir alltid glad av fika”, tycker Olle Jernberg. Wael Hamadeh nominerar fika eftersom det är ett ord som ”handlar om gemenskap”.
Substantivet fika, ’kaffe ibland med tilltugg’, är belagt i svenskan sedan tidigt 1900-tal. Det är bildat genom en omkastning av bokstäverna i kaffi – ett uttal av kaffe som förekom i dialekter vid den här tiden.
Förgätmigej
För tio år sedan utsåg Svenska Dagbladets läsare svenskans vackraste ord. Vann gjorde förgätmigej – ett ord som föreslogs av författaren Björn Ranelid. ”Tänk att vara en önskan, vilja och uppmaning i ett och samma ord”, skrev han då.
Förgätmigej är belagt i svenskan sedan tidigt 1600-tal. Det är ett översättningslån av tyskans Vergissmeinnicht. ”Låter vackert när det uttalas, ser vacker ut, betyder något vackert och viktigt”, motiverar Bernt Johansson valet av förgätmigej.
”Om det ordet användes oftare skulle vår lilla bit av världen bli lite bättre”
Förlåt
Förlåt har använts som interjektion i svenskan i närmare 400 år. Det är bildat till verbet förlåta som tidigast är belagt i skrift i Södermanna-Lagen från första halvan av 1300-talet. Förlåta går tillbaka på fornsvenskans forlata, ’lämna; överge, släppa efter; förlåta’, som har sina rötter i lågtyskans vorlaten, ’låta fara; lämna ifrån sig’.
Förlåt är ett ord som många läsare skulle vilja se och höra mer av i dagens samhälle. ”Om det ordet användes oftare skulle vår lilla bit av världen bli lite bättre”, skriver till exempel Yvonne Åberg. Monica Engström Thomsson uppskattar att förlåt kan användas i många olika sammanhang: ”Förlåt som ursäkt. Förlåt som uppmaning. Förlåt som inledning när man vill be om något. Förlåt om du ska passera någon eller står i vägen för någon. Förlåt som att verkligen mena att man gjort något dumt.”
Ju
Möjligen säger det något om många småords praktiska funktion att Svensk ordbok definierar det korta ju som ’vilket kan betraktas bekant’ med tillägget att det även används som ”rent utfyllnadsord”. Ordet är belagt sedan 1386 då ju användes i ett brev utfärdat av kung Albrekt. Som många andra gamla ord i svenskan är även detta ett lån från lågtyskan.
Just det korta och det flexibla är det många läsare som uppskattar. Hanna Sommarström nominerar ju eftersom det är ”ett så litet ord som gör stor skillnad i språket”. Linn tycker att ju ”är ett praktiskt och effektivt ord” som bland annat ”beskriver en förförståelse”. Men det kan även användas på andra sätt: ”Ord är underbara. Ju!” Gunilla Larsson håller med: ”Det är ju ofta ett förstärkningsord.”
Kanske
”Kan skee at Ioseph är oss gramse” hette det i Gustav Vasas bibel från 1541. Vid den tiden var det många som skrev isär kan och ske i kanske. Men redan på 1700-talet hade hopskrivningen tagit över. Ordet i sig är troligen ett översättningslån från lågtyskans mach schen, ’må ske’, och har använts i svenskan åtminstone sedan 1400-talet.
Dagens betydelse, ’med viss möjlighet beträffande skeenden, egenskaper eller dylikt’, är det flera läsare som närmast betraktar filosofiskt. Lolo Heijkenskjöld berättar om en händelse som förändrade hennes liv: ”En rattonykter bilist miste kontrollen och körde på mej på cykelbanan. Jag vaknade upp långt senare, nu med en ryggmärgsskada som förlamat mej för resten av livet. Men ordet kanske finns ju, och jag kan känna lite hopp. Något kan ske …”
Lagom
En seglivad myt är att lagom skulle ha myntats av svenska vikingar. När det dracks ur ett gemensamt kärl var det viktigt att inte ta större klunkar än att alla som satt runt elden skulle få ungefär lika mycket. ”Lag om!” påstås enligt den här föreställningen ha varit utropet som såg till så att alla drack precis lagom mängd. Men det stämmer inte. Lagom är en gammal plural dativform av lag i bemärkelsen ’rätt ställning; rätt förhållande’.
Symboliken i den här typen av folketymologier lever dock vidare än i dag. Av alla kandidatord är det lagom som allra mest anses återspegla svensk mentalitet. ”Jag bor utomlands och när folk frågar mig om den typiska svenska ’nationalkaraktären’ svarar jag alltid med ordet lagom. Att jag därefter har ett herkulesarbete framför mig, att förklara vad det betyder, är ett annat problem”, berättar Pål Friberg. ”Jag anser det vara det mest subjektiva ordet som finns. Mitt lagom är någon annans oerhörda överflöd eller näst intill intet”, skriver Rolf Åberg. ”Det fångar perfekt hur livet ska vara, inte för överdrivet åt något håll utan just lagom”, resonerar Rolf Bååth.

Morgonrodnad
Morgonrodnad, ’rödaktig färg på morgonhimlen omkring den uppgående solen’, är belagt i svenskan sedan 1536. För åtskilliga är det ett poetiskt ord som fångar det speciella med gryningen och den svenska naturen. En som bär morgonrodnad i hjärtat är Johanna Nyth: ”Man ser liksom framför sig exakt vad ordet betyder och det ingjuter ett lugn och en idyll som är svårmatchad.” Lars Hennix bär på liknande känslor: ”För mig representerar det ordet en naturupplevelse, en förväntan, en stämning, ett varmt och vackert färgspektra.” Kristina Wikander fastnar för hur morgonrodnad beskriver ”himlen då den rodnar precis som en generad kind”.
Tillsammans
Även tillsammans är en veteran i språket. Det första belägget är från Skåne-Lagen som nedtecknades under tidigt 1300-tal. Det går tillbaka på fornsvenskans til saman(s) som i sin tur är bildat till samma mönster som lågtyskans tosamene.
Också detta är ett ord som många tillmäter symbolisk betydelse. Kristina Milotic anser att tillsammans ”fångar något djupt mänskligt och tidlöst – känslan av gemenskap, samarbete och samhörighet”. Även Anna Toss har det som sin favorit: ”För att helheten är större än delarna, för att vi behöver varandra, för att det kan vara så mysigt, så obekvämt, så tryggt och så danande att vara tillsammans.” Hans Beijer kopplar ihop tillsammans med en litterär klassiker: ”No man is an island (John Donne, 1600-talet) uttrycker människans grundläggande behov av sammanhållning, i sitt privatliv och i den övriga världen.”
Tillsammans har Språktidningens läsare botaniserat i svenskans ordskafferi. Nu finns ju förhoppningsvis ett lagom antal finalister att välja mellan. Kanske blir det din favorit som koras till svenskans bästa ord. Och förlåt om din personliga kandidat gallrades bort längs vägen. Men ta en fika, fundera och rösta gärna på spraktidningen.se/ordet senast den 31 december 2025.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.