Boktipset: Språket skapar verkligheten
Susanna Karlsson om Där världen kallas skog av Ursula K. LeGuin.
Bild: Jessica Oscarsson
Susanna Karlsson, docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet:
Där världen kallas skog (övers. Mats Dannewitz Linder) av Ursula K. LeGuin
När jag planerar min sommarläsning brukar jag vilja börja med ett par kortare romaner för att komma igång. Där världen kallas skog av Ursula K. LeGuin är bara drygt hundra sidor lång. Det gör att den känns lätt att ta sig an, även om innehållet är desto tyngre. Här behandlas teman som kolonisation, förtryck och etik; boken skrevs som en kommentar till Vietnamkriget. Ett bärande tema i boken är att LeGuin använder sig av Sapir–Whorf-hypotesen för att genom språket visa hur urbefolkningen och kolonisatörerna förhåller sig till naturen omkring dem. För urbefolkningen är skogen hela världen, full med nyanser och detaljer. För kolonisatörerna är världen tom – ingen har ju brukat den än, utan där finns ju bara en massa skog. Språket blir i högsta grad ett sätt att skapa den verklighet man lever i. Det finns starka paralleller till dagens klimatdebatt och forskningsfältet ekolingvistik. Även om det är över 50 år sedan den här boken kom ut är den fortfarande i högsta grad relevant.
Susanna Karlsson, docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet:
Där världen kallas skog (övers. Mats Dannewitz Linder) av Ursula K. LeGuin
När jag planerar min sommarläsning brukar jag vilja börja med ett par kortare romaner för att komma igång. Där världen kallas skog av Ursula K. LeGuin är bara drygt hundra sidor lång. Det gör att den känns lätt att ta sig an, även om innehållet är desto tyngre. Här behandlas teman som kolonisation, förtryck och etik; boken skrevs som en kommentar till Vietnamkriget. Ett bärande tema i boken är att LeGuin använder sig av Sapir–Whorf-hypotesen för att genom språket visa hur urbefolkningen och kolonisatörerna förhåller sig till naturen omkring dem. För urbefolkningen är skogen hela världen, full med nyanser och detaljer. För kolonisatörerna är världen tom – ingen har ju brukat den än, utan där finns ju bara en massa skog. Språket blir i högsta grad ett sätt att skapa den verklighet man lever i. Det finns starka paralleller till dagens klimatdebatt och forskningsfältet ekolingvistik. Även om det är över 50 år sedan den här boken kom ut är den fortfarande i högsta grad relevant.
