Boktipset: Orden skissar människorna

Nina van den Brink om Ett hus på randen till tårar av Vénus Khoury-Ghata.

Text:

Bild: Anna Svanberg

Nina van den Brink, ­August­prisvinnare, författare och frilansjournalist:
Ett hus på randen till tårar (övers. Mats Löfgren) av Vénus Khoury-Ghata

I Ett hus på randen till tårar berättar Vénus Khoury-Ghata om en dysfunktionell familj i Libanon på femtiotalet. Den 130 sidor tunna romanen beskriver en familj och ett land som slits isär av sina inbördeskrig, där handlingen försiggår i språket. När mamman ber pappan att inte döda deras son svarar han att det vore honom främmande, ”jag vill begrava honom levande” och mammans sallader är alltid för salta, ”troligen kryddade med hennes tårar”. Bokens medvetenhet om hur språk formar en individ satte djupa spår i mig i tjugoårsåldern. Berättaren slits mellan den bildade franskan och de praktiska göromålens bildrika arabiska. Hon skäms över sin mammas ”franbanesiska”, där klasskonflikten och förtrycket finns inbyggt, medveten om hur människor skissas av sina egna ord.

Nina van den Brink, ­August­prisvinnare, författare och frilansjournalist:
Ett hus på randen till tårar (övers. Mats Löfgren) av Vénus Khoury-Ghata

I Ett hus på randen till tårar berättar Vénus Khoury-Ghata om en dysfunktionell familj i Libanon på femtiotalet. Den 130 sidor tunna romanen beskriver en familj och ett land som slits isär av sina inbördeskrig, där handlingen försiggår i språket. När mamman ber pappan att inte döda deras son svarar han att det vore honom främmande, ”jag vill begrava honom levande” och mammans sallader är alltid för salta, ”troligen kryddade med hennes tårar”. Bokens medvetenhet om hur språk formar en individ satte djupa spår i mig i tjugoårsåldern. Berättaren slits mellan den bildade franskan och de praktiska göromålens bildrika arabiska. Hon skäms över sin mammas ”franbanesiska”, där klasskonflikten och förtrycket finns inbyggt, medveten om hur människor skissas av sina egna ord.