Ett ord som klibbar fast

KLÄGG är svårt att bli av med.

Text:

Foto: Istockphoto

Ambassadören och förre partiledaren Håkan Juholt tycker att ordet klägg är användbart. Han använde det nyligen i en tv-dokumentär om makthavare i media och politik, som enligt honom går omkring och kindpussar varandra och dricker rosévin.

Klägg (även stavat klegg) är ett gammalt dialekt- och vardagsord med skiftande betydelser, som togs in i trettonde upplagan av Svenska Akademiens ordlista 2006.

Den äldsta betydelsen är ’broms, bitande, blodsugande insekt’, men numera har samma ord vanligen betydelser som ’våt lera; gyttja; sörja; smet; slem(mig vätska); kladd; äcklig, kletig massa’, med adjektivet kläggig, ’klibbig, smetig; degig’. Från olika dialekter känner man också betydelserna ’efterhängsen person; något som är lite väl närgånget’. Förhållandevis ung tycks betydelsen ’fikabröd (med kladdig fyllning)’ vara.

Klägg är ett gemensamt nordiskt ord med ordsläktingarna klibba, klister, engelska clay, ’lera, lerjord’, ryska glina, ’lera’, latinets gluten, ’lim, klister’, och grekiska glia, ’lim’, som alla brukar föras tillbaka på en indoeuropeisk ordrot: gli-, glei-, gloi-, ’klibba fast, vara klibbig’.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.