Veckans nyord: deplattformering
Deplattformering är ofta resultatet av en kampanj som syftar till att en person ska få det svårare att uttrycka sina åsikter inför en bred publik och att försörja sig. Det senaste året har fenomenet uppmärksammats allt mer i svenskan.
Som fenomen är inte deplattformering helt nytt. Ordet är dock ganska färskt i svenskan. Det första belägget är från 2018. På engelska talas det om deplatforming. Nyligen har bland annat Expressen och Sveriges Television rapporterat om fenomenet.
Kanske kan deplattformering ses som ett tidstypiskt tecken på en polariserad samhällsdebatt. Ofta är det olika typer av opinionsbildare som blir föremål för kampanjer som syftar till att de ska fråntas en plattform. Sådana plattformar kan till exempel vara Youtube-kanaler, Twitter-konton och Paypal-donationer. Det kan också röra sig om påtryckningar mot arrangörer som bokat en kontroversiell opinionsbildare.
Den som mister en betydelsefull plattform får det svårare att göra sig hörd och att försörja sig. För meningsmotståndare kan deplattformering i praktiken alltså innebära att debattörer med andra åsikter mer eller mindre försvinner från offentligheten.
I Kvartal skriver Carl Lindstrand om olika typer av deplattformering:
En variant av deplattformering är oproblematisk: En privat organisation kan slå fast att man inte kommer att ge utrymme åt personer som ger uttryck för vissa åsikter. På denna grund nekar man följaktligen människor medlemskap, befattningar eller möjlighet att tala på sådana organisationers arrangemang.
Även i Finland har deplattformering blivit föremål för debatt. Anu Koivunen skriver i Hufvudstadsbladet om hur fenomenet kom att prägla ett möte som skulle ha hållits på Åbo akademi:
Medielogiken är för övrigt något som ”Intresseföreningen för jämställdhet vid Åbo Akademi” behärskar mycket bättre än de ÅA-medarbetare som lanserade uppropet mot evenemanget eller Åbo Akademis ledning som förbjöd arrangemanget vid universitetet. De senare gick ju rakt in i fällan och förlorade därmed sina talpositioner. I stället för en seriös diskussion om den nya transnationella mansaktivismen vilken Jenny Bäck beskrev i sin artikel (HBL 19.11) uppstod en debatt om deplattformering och åsiktscensur.
Anders
Illustration: Pixabay
