Härbärge

I diskussionen om husvilla, hemlösa och tiggare har ett lite ålderdomligt ord blivit vanligare: härbärge. Det betyder ’husly, tak över huvudet, nattlogi’, och kan beläggas från nordiskt medeltidsspråk. Det är ett mycket gammalt germanskt ord och består av här, ’armé, här[skara]’, och ett substantiv med betydelserna ’bärgning, skydd, gömsle’. Grundbetydelsen är ’plats som skyddar, hyser en här; lägerplats, fältläger’. Senare utvidgades betydelsen till ’husrum för folk[skara]; nattlogi för främlingar; enklare värdshus’. I fornsvenskan kunde ordet också ha betydelsen ’förrådshus, visthusbod’, som lever kvar i formen härbre.

Svenskan och våra systerspråk har sannolikt hämtat ordet från eller bildat det efter lågtyskans herberge. Etymologiskt identiskt med härbärge är engelskans harbour, ’hamn’, med äldre betydelser som ’tillflyktsort, fristad’. Det här germanska ordet har tagits in i flera romanska språk: franska auberge, ’värdshus’, italienska albergo och spanska och portugisiska albergue, ’värdshus; härbärge; nattläger; tillflykt’. Franskan har dessutom verbet héberger, ’härbärgera, ge husrum’.

Även i härja och härold ingår här, ’armé’. Härold betyder egentligen ’härhövding, arméchef’, och är etymologiskt identiskt med personnamnet Harald/Harold.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.