Mandarin

Text: Bo Bergman

Somliga ord har vitt skilda betydelser, men mandarin är nog i en klass för sig. Det betecknar både ett språk, en ämbetsman och en citrusfrukt. Den äldsta betydelsen är ’hög ämbetsman i det kejserliga Kina’, sedan kommer ’liten orange aromatisk frukt som liknar apelsinen’ och ’[standard-, hög]kinesiska’. Fruktens namn anspelar på ämbetsmännens gula sidendräkter eller på fruktens höga kvalitet; det botaniska namnet är Citrus nobilis. Att mandarin blev benämning på en av de kinesiska dialekterna beror på att det var den kinesiska som användes av ämbetsmän och utbildat folk.

Ordet är dock inte kinesiskt utan portugisiskt. Portugiserna tog över det malajiska mantari, ’rådgivare, minister’, och gjorde om det till mandarim, förmodligen under inflytande av mandar, ’befalla, härska’. Det malajiska ordet kan föras tillbaka till sanskrit mantrí, och en nära ordsläkting är mantra, ’råd; besvärjelse, formel, slagord’. Rotbesläktade ord är mana, minne, mental, mnemoteknik och engelska mind, ’sinne; tänkesätt’. Alla går tillbaka på den indoeuropeiska ordroten men, ’tänka’.

Bo Bergman, medarbetare i Sydsvenska Dagbladet och författare till Ordens ursprung.