Gnällmåns

Text:

Vad en snåljåp är vet väl alla, men över ändelsen jåp kan man falla i grubbel. Det verkar som om den tycks förekomma bara tillsammans med snål. Men vad är egentligen en jåp?

Jåp är inget mindre än en kortform av apostlanamnet Jakob. På danska har det blivit ännu kortare: Ib. Ett par lite längre bröder har Jåp och Ib i Jeppe och Joppe.

De kristna helgonnamnen som i grekisk eller latinsk form spreds under medeltiden skulle i folkspråken slitas ner mer eller mindre till oigenkännlighet. För svenskans del har vi räckor som Laurentius–Lorens–Lars, Johannes–Johan–Jon–Jan–Jöns–Hannes–Hans, Nikolaus–Niklas –Nils, Petrus–Petter–Per, Matteus–Mats, Benedi­c­­tus–Bendiks–Bengt, Andreas–Anders, Katarina–Katrin–Karin–Kajsa, Maria–Maja, He­le­na–Lena–Elin.

Kortformerna blev populära, framför allt i de lägre stånden, medan aristokratin gärna höll sig till äldre germanska och nordiska namn som Ulf, Karl, Ture, Erland och Gunhild, Ebba, Ingeborg.

Ännu folkligare är förstås smekformer som Lasse av Lars, Pelle av Per, Nisse av Nils, Olle av Olof, Jerka av Erik.

Över huvud taget blev de vanligaste kortformerna någon sorts allemansnamn, och som sådana kunde de användas för att bilda nedsättande eller lite retsamma benämningar. Måns (av det ursprungligen latinska tillnamnet Magnus ’den store’) dyker upp som tråkmåns, gnällmåns, trögmåns, skrytmåns och latmåns.

Andra namn i samma predikament är grinolle, gnällpelle, snuskpelle, liplisa, (det sena) lapplisa, slarvmaja, soplotta, drullputte, hoppjerka, lorthans, barfotalasse, latjocke, viktigpetter, vingel­petter, dummerjöns, lustigkurre (både av Kurt och av ekorrens smeknamn Kurre).

Dubbelt förklenande är pelle­jöns, namnet på cirkuspajasen, som till och med gett upphov till ett eget verb: att pellejönsa.

Som vanliga namn kan Nisse, Jeppe och Kurre också användas generellt om tillfälliga manspersoner: Ta ett snack med den där nissen på kontoret. Vad är det där för en jeppe? Det är allt en underlig kurre.

Namnen har blivit avindividualiserade.

Å andra sidan används den här sortens namn också utan att alls vara nedsättande för att bilda ändelser som syftar på personer med en viss uppgift. Det är nog så man får förklara smörgåsnisse, bollkalle, hoppilandkalle och nu glömda ynglingar som tidningsjannen.

Nu har just nisse en lång tradition som benämning på småtomtar och gårdsvättar, sådana som osynliga vaktade huset och utförde tjänster om husbondfolket uppförde sig väl mot dem. Synen på nissen som ett tjänstehjon, Nisse god dräng, om än ett lynnigt och otillförlitligt sådant, kan säkert ha bidragit till att nissen dyker upp både som servingspojke och äventyrlig medarbetare i tryckerier: tryckfelsnisse.

Det är bara de folkliga namnen som tas i bruk för att bilda den här sortens så kallade nomina agentis, benämningar på handlande personer. Här möter man inga Ebbe, Leonard eller Alexander. Med de gemena namnen kan man däremot bilda nya ord när som helst: Hade inte du numret till nån fönsterputsarjocke? Har du fått tag i den där tvättmaskinsjeppen? Försök få räknenissarna att förstå detta! På det förlaget är det trendnissarna som regerar. Avdelningens strulputte. Nu vill han bli en sådan där skinnknutte (kåsören Red Top 1950).

Skinnknutten (till Knut) skulle raskt bli, som det heter med en språklig term, produktiv, och ge upphov till en rad andra knuttar: kulturknutten, kårknutten, muskelknutten, charmknutten.

Somliga namn har kommit att reserveras för bestämda yrken eller individer. Jeppe är inte bara vilken figur som helst. I Sverige är han tornväktare och klockringare: ”Knappt Jeppe hant ur gluggen gå in”, skriver Bellman. I Danmark är han den danske bonden i gemen, och vi känner honom från Holbergs drama Jeppe på berget.

Olle är namnet på tjuren – han som motas i grind. Stallpelle är gumsen, men en pelle är också i dagens djurfabriker en sladdrig stackars griskulting med ännu kortare framtid än de andra, en Pelle plutt.

Namnet Mickel, av Mikael, har använts om bondska personer men bärs framför allt av samtliga rävar, och med det i tankarna har någon som inte uppskattat frikyrkliga personer skapat ordet frimickel.

Eftersom mickel i dag, i motsats till nisse, knutte och de andra, inte är produktivt och knappt ens begripligt, har frimickeln omvandlats till frimicklare, som ju låter som någon som sysslar med något som bättre folk inte ägnar sig åt.

Kommer dagens och morgondagens namnmode att ge avtryck i den här speciella delen av ordförrådet?

Det ska nog mycket till för att Krille (Krister) och Berra (Bertil) – vänta bara, de kommer igen – ska tas i bruk i ordbildningen, för att inte tala om Sebbe (Sebastian) och Didde (Didrik). Snarare får vi se våra gamla bekanta nissar, knuttar, puttar, major och lisor inom nya, ännu okända områden.

Catharina Grünbaum är språkvårdare åt Dagens Nyheter.