Till kvinnorörelsens försvar
Myten om mödomshinnan är spridd över hela världen. Myten att flickor föds med ett membran som täpper till snippan, och som senare i livet kan avslöja huruvida de knipit ihop knäna ordentligt tills bröllopsnatten.
Denna myt gör att många unga kvinnors liv styrs av rädslan att skada den där hinnan – de undviker inte bara sex utan också att cykla, hoppa, klättra i träd: allt som gör livet kul. De som chansar och kräver handlingsutrymme kan straffas hårt. Detta är ingen nyhet.
Men det blev en nyhet när två svenska barnmorskor för ett tiotal år sedan uppmärksammade att det inte fanns någon hinna. Det som finns är ett slemhinneveck. En töjbar krans i slidan, som inte säger något om ägarens sexuella erfarenheter.
Månne en slidkrans? Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, introducerade detta nya ord för att sprida insikten. Insikten att ingenting inuti ska gå sönder första gången man har penetrationssex, insikten att ingen kan se på en om man har haft det. För att nå ut till så många som möjligt översattes också ordet till engelska, arabiska och sydkurdiska. RFSU satte ihop en informationsbroschyr, lobbade och informerade. Och fick in ordet såväl i nyordslistan som i ordböckerna. Bra jobbat!
Men vad är det här för trams? Kan man verkligen förändra något genom att byta ut ord? Är det inte slöseri med tid, tid som borde ägnas åt verkliga reformer och förändringsarbete? Det kan man ju fråga sig.
För att söka svar kontaktade jag och några kolleger alla ungdomsmottagningar i Storstockholm. Vi frågade om de använde det nya ordet i sin verksamhet. Svaret på den frågan var ett rungande ja. De flesta var också entusiastiska. Själva ordbytet gav dem en förevändning att sätta frågor om sexuell frihet och självbestämmande på dagordningen när de pratade med ungdomar eller deras föräldrar. De tyckte också att slidkrans var ett tydligare ord, som inte drog med sig alla de associationer till oskuld, skam och skräck som mödomshinna gjorde.
Men vad tänkte ungdomarna? Vi gjorde en enkät. Och den visar att många ungdomar faktiskt fortfarande tror på myten om en hinna som ”skyddar något viktigt hos en tjej”, som en tonåring uttryckte saken. De allra flesta hade heller ingen aning om vad en slidkrans var för något. ”Ingenting”, skrev en informant på frågan vad hen tänkte kring ordet. ”Hade väl antagligen vetat om en hade fått nån hygglig sexualundervisning … Måste typ googla för att ha någon aning om vad det är för grejer en har där nere.” Deppigt.
Men den vanligaste uppfattningen om mödomshinnan var faktiskt att den var en myt. Eller ”patriarkalt trams” som det stod i en enkät. Om detta är en trend betyder det att betydelsen hos ordet mödomshinna håller på att förändras. Från att syfta på ett anatomiskt faktum till att handla om en myt. Intressant.
Och några ungdomar hade också snappat upp slidkransen. En del envisades då med att pressa in de gamla idéerna i den nya kostymen – de verkade tro att den slöt till och skyddade kvinnors underliv – precis som den gamla mödomshinnan.
Men de flesta fattade grejen, faktiskt en något större andel än de som fattat att mödomshinnan var en myt. Vissa kunde citera RFSU:s broschyr nästan ordagrant. ”Någonting som stretchas när man har sex”, var också en förklaring som dök upp.
Våra resultat visar att diskussioner pågår ute i Sverige i dag. Ännu har ingen enighet nåtts. Här finns röster från både den ena och den andra sidan av åsiktskorridoren. En del säger slidkrans, andra säger mödomshinna. Något värdefullt att bevara, menar en. Förtryckande myt, menar en annan.
Det här med politiska nyord är alltså varken strunt eller hela lösningen. Ordet slidkrans är i sig ingen mirakelmedicin, inget rött piller som automatiskt och oåterkalleligt uppenbarar en helt ny verkligare verklighet.
Men ord kan definitivt ha politisk sprängkraft och förändra attityder och tankesätt. Kanske kan vi med en annan metafor säga att de snarare fungerar som glasögon. Glasögon skärper synen om de är bra, men grumlar den om glasen är illa slipade. Slidkrans är helt enkelt bättre brillor om man vill förstå hur det funkar därnere hos snippbärare.
Men det som nog ger den avgörande kraften och riktningen är den större diskussionen. Så kan vi med ytterligare en metafor tänka oss ord som frön som måste omges av fruktbar jord och vattnas för att slå rot. En mylla som säger att alla flickor och kvinnor, precis som pojkar och män, själva rår över sina kroppar.
Så om slidkransen kan töjas vid samlag kan oskuldsnormer töjas under samtal. Ett samtal som förhoppningsvis kan väcka ett antal slumrande pappafeminister och överrösta en eller annan förvirrad slamp-skammare. Ett samtal som kan växa till ett gigantiskt och vackert träd, som alla flickor i framtiden frigjort kan klättra omkring i.
Karin Milles är docent i svenska vid Södertörns högskola.