Svenska stod på vakt mot vikingar

Text: Marit Åhlén

När vi talar om vikingafärder tänker vi oss en liten flotta av vikingaskepp som beger sig till främmande land för att kriga och plundra. Vi har lärt oss att vikingarna seglade till de brittiska öarna och härjade. Vi vet också att många skandinaver for österut på de ryska floderna, och vidare ner mot grekernas trakter och till bysantinskt område.

Men det är inte lika känt att även de svenska kusterna kunde drabbas av vikingars härjningar. Från norskt och danskt område kom vikingar till Mälardalen, inte bara för att bedriva handel, utan också för att plundra.

Svenskarna behövde alltså själva hålla utkik för att kunna varna för vikingar. Detta kan man förstå av ett parti i en lång runinskrift:

Ginnlög, Holmgers dotter, syster till Sygröd och till Göt, hon lät göra denna bro och resa denna sten efter Assur, sin man, son till Håkon jarl. Han var vakthållare mot vikingar tillsammans med Geter. Gud hjälpe nu hans ande och själ.

Assur har hedrats med denna minnessten, den så kallade Assurstenen, som står rest på en kulle nära Upplands-Bro kyrka. Han fullgjorde sitt uppdrag i närheten av hemmet i Bro. Där skulle han hålla utkik efter fientliga vikingaflottor, som kanske försökte ta sig in i Mälaren och vidare upp mot Sigtuna och Uppsala.

Troligen skulle Assur och Geter hålla vakt på någon högt belägen plats med god och vid utsikt. Om någon fara nalkades skulle de tända en eld, en vårdkase, som kunde ses från platser där andra väktare var utplacerade. På så sätt skulle varningen snabbt spridas inåt Mälaren och upp mot centralbygderna.

Det måste rimligen ha varit en högt ansedd syssla att vara väkta­re, med tanke på att Assur var son till en jarl. Hans släktingar, både på mödernet och på fädernet, tillhörde Mälarbygdens allra förnämsta hövdingafamiljer. De är kända från ett par andra imponerande runmonument i Eskilstunatrakten.

Det har också spekulerats över den "Håkon jarl" som omnämns i runtexten. Var han en av den norske kungen Harald Blåtands jarlar? Men den Håkon jarl hade ingen känd son som hette Assur. Därför är det troligt att Håkon som nämns på Bro-stenen var svensk, och tillhörde en mellansvensk stormanssläkt.

Runstenen satt inmurad i väggen på Bro kyrka när runforskarna uppmärksammade den vid 1500-talets slut. Först 1866 togs den loss ur kyrkväggen och restes på sin nuvarande plats ett par hundra meter norr om kyrkan, väl synlig från vägen.