Fraser som k(räv)er eftertanke

Ha en räv bakom örat eller kasta pärlor för svin. Ett väl valt idiom kan ge texten ett lyft.

Text:

Bild: Saga Bergebo

Jag anar ugglor i mossen; här ligger definitivt en hund begraven! Förutom att denna mening rymmer olika djur, innehåller den två uttryck som säger att något är lurt. Uttrycken är exempel på idiom, fraser som i sig kan vara nog så luriga. Idiom är bildliga uttryck som består av två eller flera ord i en viss följd, som tillsammans gömmer en annan betydelse än orden gör var för sig. Det är alltså svårt att lista ut idiomens innebörd om man aldrig har hört dem förut.

Lägga korten på bordet, ha huvudet på skaft, fälla krokodiltårar … Listan på idiom i ett språk kan göras lång och de finns i många skepnader. Fraserna har i många fall en inbyggd värdering eller känsla (se även Språktidningen 4/2018). Liknelser och ordspråk räknas ibland till idiomen: sitta som på nålar, söt som socker, (man ska inte) väcka den björn som sover.

Idiomen är också ofta språkspecifika. Att översätta mellan två språk är sällan lätt, men när det gäller idiom är det ännu knepigare. En fras som få myror i huvudet kan till exempel inte översättas ordagrant till engelska, utan ett mer konkret uttryck, get confused, kan bli lösningen.

Om du skriver för någon som precis håller på att lära sig svenska är det därför klokt att sovra bland idiomen. En engelsktalande som nyss har kommit till Sverige riskerar annars just att få myror i huvudet när hen läser texten.

Samma sak gäller om du skriver för barn som lär sig läsa, personer med läs- och skrivsvårigheter eller någon annan typ av funktionsnedsättning. Små barn, liksom personer med exempelvis autism, tenderar att tolka texter bokstavligt. Idiom, metaforer och annat bildspråk är det finlir som vi tillägnar oss när språkets grunder redan sitter hjälpligt.

Med detta sagt är det verkligen inte så att idiom bör undvikas i något av dessa fall; snarare är det en fördel att utnyttja tillfället att lära ut dem. Tänk då på att sätta dem i sammanhang där betydelsen skulle kunna gå att klura ut – eller bifoga en förklaring, antingen i den löpande texten eller i en faktaruta som berättar vad ugglorna har i mossen att göra.

”Att stapla idiom på varandra är sällan att föredra”

Men att stapla idiom på varandra är sällan att föredra, vare sig läsaren är bekant med dem eller inte. Om de överanvänds förlorar texten i begriplighet och idiomen mister sin förmåga att sätta knorr på resonemanget.

Detta gäller kanske speciellt om idiomen inte riktigt är kompatibla. Nu är det dags att sjösätta projektet. Vi måste pröva våra vingar och trycka gasen i botten för att resultatet ska hamna rätt i krysset.

Här får läsaren åka bildlig bergochdalbana. Exemplet är förstås en överdrift, men sådana här idiomatiska motsägelser är ändå ganska vanliga, även om de oförenliga bilderna inte brukar hamna så tätt.

Paradoxalt nog kan texter med sådana här ”inkompatibla” idiom göra så att de ingående ordens innebörd åter väcks till liv. Det är därför som effekten för den uppmärksamma läsaren kan bli ofrivilligt komisk.

Ett annat, möjligen lite mer insiktsfullt, sätt att väcka ett idioms mer ordagranna läsning är att variera det. Om någon sägs ha en räv bakom örat innebär det att personen är listig – som just en räv. Uttrycket används ofta i positiv bemärkelse om någon som är lite klurig. Och det skadar inte att spä på bilden: ”han är en påhittig filur med minst en räv bakom varje öra och gärna ett par till i fickan” (exempel från Svenskt språkbruk). För att man ska känna igen idiomet bör man dock lämna kvar vissa avgörande delar, som räv och öra i detta fall.

Ibland gör någon en humoristisk variant av ett känt idiom, som blir nästan lika spridd. Här ligger en gravad hund i stället för här ligger en hund begraven är ett exempel (se även Mikael Parkvalls krönika på sidan 46).

Många idiom är så frekventa att vi knappt uppfattar dem som bildspråk längre. De ingående ordens ursprungliga betydelse har bleknat, och i sin helhet uppfattas fraserna kanske inte som mer bildliga än vilka andra ord som helst. De kan då kallas klichéer, slitna fraser – en sorts färglös motsats till kreativt språk.

Det är synd, för allt språk kan kännas slitet om det används utan eftertanke. Och idiomen är både roliga och funktionella resurser i den språkliga målarlådan.

Maria Arnstad är redaktör på Språktidningen.