I Göteborg har sedan 2006 dubbelt så många gator fått namn efter män som efter kvinnor. Kulturnämnden har därför beslutat att minst hälften av de gator som namnges efter personer nu ska få namn efter kvinnor.

Mellan 2006 och 2013 namngavs totalt 348 nya gator i Göteborgs stad. Av de 58 som fick namn efter personer uppkallades 38 efter män och 20 efter kvinnor.

För att få bättre balans mellan könen beslutade kulturnämnden senhösten 2011 att namnberedningens uppdrag skulle ändras. Det hette då att namnberedningen bör se till så att minst hälften av de gator som får namn efter personer namnges efter kvinnor.

Utfallet har dock varit magert. Under 2012 uppkallades inga gator i Göteborg efter personer. Och de tre nykomlingar som namngavs under förra året var Sven Brolids väg, Sven-Agne Larssons väg och Åkes väg.

Efter ett nytt beslut i kulturnämnden heter det i stället att minst hälften av namnen ska vara efter kvinnor. Det blir sedan upp till namnberedningen att leva upp till löftet.

Kulturförvaltningen skriver i en rapport att det kommer att ta tid innan gatunamnen återspeglar ett modernt Göteborg. Men nu finns det enligt författarna fler framträdande kvinnor och personer med annan bakgrund än svensk i samhällslivet. Därför tror förvaltningen att namngivningen på sikt kommer att bli mer jämställd.

Här kan du läsa mer om gator uppkallade efter män och kvinnor.

Anders

0 kommentarer

Myanmar i stället för Burma men Vitryssland i stället för Belarus. Nya upplagan av Utrikes namnbok ger svar på flera av de vanligaste frågorna om hur namnen på andra länder bör skrivas på svenska.

Utrikesdepartementet står för utgivningen av Utrikes namnbok och svensk utrikespolitik har utgjort modellen för både vilka länder som finns med och vilka namn de får. Den som söker efter exempelvis Taiwan eller Tibet letar förgäves. Däremot finns nykomlingar som Kosovo och Sydsudan med i namnboken. Även Palestina finns med men med information om att Sverige tillhör de många länder som inte erkänt Palestina som en självständig stat.

Men olika institutioner ger olika svar. TT talar om Burma och Vitryssland. Nationalencyklopedin håller fast vid Burma och Vitryssland men även Belarus nämns. TT skriver Peking och Bombay. NE föredrar däremot Beijing och Bombay.

I framtiden är det tanken att rekommendationerna ska bli enhetliga. En ny namngrupp ska ansvara för rekommendationer för utländska geografiska namn. I gruppen finns bland annat representanter för Lantmäteriet, Språkrådet, Mediespråksgruppen, Nationalencyklopedin och Terminologicentrum.

Anders

1 kommentarer

Dagens gästbloggare är Staffan Fridell, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet:

Byn Maramö utanför Värnamo är aktuell i dessa dagar som centerledaren Annie Lööfs hemort. Namnet låter kanske lite lustigt i mångas öron. Det är tidigast belagt i skrift 1381 då det skrivs Marmö. Men ännu tidigare har det säkert hetat Marhem. Enklaste förklaringen är att det betyder 'hästgården' eller 'hästbyn'. Kanske har den varit känd för att ha särskilt många eller särskilt goda hästar?

Första delen av namnet, mar, betyder 'häst'. Det är ett ord som är belagt i fornisländska men som säkert funnits i språket i Sverige under vikingatiden också. Det är besläktat med ordet märr. Efterleden hem är samma ord som det vanliga svenska hem. I ortnamn räknar man med att det betyder 'bosättning, hemvist' och kan syfta på en bygd, en by eller en gård. Namn som slutar på hem hör till våra äldsta ortnamnstyper och namnet Maramö (Marhem) är säkert åtminstone från vikingatid, men skulle kunna vara ännu äldre. Det finns järnåldersgravfält vid byn.

Det finns en by och socken Marum i Västergötland som troligen har samma namn med samma betydelse. Ett antal uppländska gamla Marhem har ett annat mar i förleden som betyder 'vik, sjö eller kärr'. Det gäller Marjum i Söderby-Karl, och tre olika Marma i Almunge, Alunda och Lagga. Det ordet finns bara vid ostkusten och är inte aktuellt för Maramö.

Också Jom i Ekeby socken i Uppland och det Jum som ingår i Jumkil, också det i Uppland, har antagits ha samma betydelse ’hästgården’. Man har förmodat att de tidigast hetat Juhem, där ju är ett gammalt nu försvunnet ord för ’häst’.

Staffan Fridell

0 kommentarer

På 1500-talet fanns en plats i Sjöbo kommun som hette Himmelriket. Nu ska ortnamnet enligt Lantmäteriet skrivas Hommeryd.

Himmelriket var länge namnet på en liten by i Sjöbo kommun i Skåne. Från 1500-talet finns även belägg för den dialektalt präglade stavningen Himmerige. Namnet utvecklades så småningom till Hemmeryd för att under 1800-talet även få alternativformen Hommeryd. Den senare stavningen blev snart den dominerande. Förändringarna är en anpassning till hur ortnamnet uttalats på platsen, skriver Ystads Allehanda.

Redan år 1970 övervägde dåvarande Kungliga Lantmäteristyrelsen att slå fast Hommeryd som enda namn på platsen. Men myndigheten valde att behålla Hemmeryd samtidigt som fastighetsnamn som Hommerydskvarn, Hommerydslund och Hommerydshus senare godkändes.

Efter fyrtio år av diskussioner har Lantmäteriet nu bestämt att ortnamnet skrivs Hommeryd. Beslutet motiveras med att det är olämpligt med konkurrerande stavningar, och att lokalbefolkningen anser att stavningen med o är den riktiga.

Anders

0 kommentarer

Senast år 1906 klubbade en svensk regering en stavningsreform. Om denna reform även ska gälla ortnamn blir nu en fråga för Fredrik Reinfeldts regering. Bo Bjesse i Sankt Ibb vill nämligen att ön Ven åter ska stavas Hven.

Under ecklesiastikminister Fridtjuv Bergs översyn infördes 1906 en stavningsregel som föreskrev att v-ljud skulle stavas med bokstaven v, och inte f, fv eller hv. Hvad blev alltså vad.

Däremot dröjde det till 1959 innan Hven blev Ven. Detta skedde samtidigt som ön i Öresund slutade vara en självständig kommun och gick ihop med Landskrona.

Förändringen genomfördes trots lokalbefolkningens missnöje med beslutet. Folkpartisten Bo Bjesse, som är bosatt på öns huvudort Sankt Ibb, kämpar alltjämt för en återgång till den gamla stavningen. Han har hittills fått nobben, men har överklagat besluten så långt det går. Om ön ska heta Ven eller Hven blir nu en fråga för regeringen.

Lantmäteriet hänvisar i avslaget just till 1906 års stavningsreform. Bo Bjesse säger dock till Sydsvenskan att han underkänner den argumentationen:

"Men stavningsreformen gäller inte ortsnamn. ... Här gäller kulturminneslagen och den är väldigt sträng när det gäller ortsnamn. Namnet har stavats Hven sedan 1200-talet. Och det finns flera orter där man använder äldre stavning – finska och samiska namn på orter i Norrland, till exempel."

Bo Bjesse berättar för Sydsvenskan att han anser att äldre traditioner ska väga tyngre än senare stavningsreformer:

"Hur skulle de reagera, tror du, om man började skriva Ståkkolm om huvudstaden?"

Anders

1 kommentarer

Lantmäteriet förespråkar Döörte medan samer i området föredrar Kraapohke. Namnstriden om det samiska ortnamnet för Dorotea väcker heta känslor i Västerbotten, rapporterar Sveriges Radio.

Döörte har av Lantmäteriet registrerats som samiskt namn för Dorotea. Det samiska ortnamnet är en ren översättning av kvinnonamnet. Men längre tillbaka användes i stället Kraapohke, och det är alltjämt det ortnamn som dominerar bland de samisktalande.

David Jonasson från Voernese sameby säger till Sveriges Radio att det vore underligt om myndigheterna bestämde sig för ett annat namn än det talarna själva föredrar:

"Vi blir pådyvlade det namnet av en svensk myndighet. ... Det skulle väl kännas lite tokigt och fel eftersom vi använder Kraapohke."

Lantmäteriet registrerade först Döörte efter rekommendation från sametinget och Institutet för språk och folkminnen, Sofi. Men år 2010 ändrade sig sametinget efter en ny rekommendation från Samiska språknämndens sydsamiska sektion. Sofi föredrar dock alltjämt Döörte i stället för Kraapohke, och det är myndighetens ord som väger tyngst när Sofi och sametinget inte kommer överens om rekommendationen till Lantmäteriet.

Per Martin Israelsson, sametingets sydsamiska språkkonsulent, säger till Sveriges Radio att talarna själva bör få avgöra dispyten. Och Kraapohke är det namn som har längst tradition:

"Det är ju folk från området som ska bestämma vilket namn man ska ha."

Anders

0 kommentarer

Villaområdet Negerbyn i Mjällby är historia. Bostadsbolaget Sölvesborgshem byter namn på kvarteret till Österbo eftersom Negerbyn kan uppfattas som stötande. Men i Varberg får kvarteret Tattarkullen heta just så även i framtiden.

I Språktidningen 4/10 skriver Thomas Fahlander om några av de senaste årens namnstrider. En av dem är kvarteret Negern i Karlstad. Efter flera års påtryckningar för ett byte backade stadsbyggnadsnämnden – det nya namnet blev Tingvallastaden.

Namnstriderna handlar ofta om vad som ska väga tyngst av kulturhistorisk tradition och moderna värderingar. Men det går att göra många olika tolkningar av vad detta faktiskt innebär i praktiken.

En romsk kulturförening vände sig till Varbergs kommun och protesterade mot namnet Tattarkullen, som de ansåg kunde uppfattas som kränkande. Rose-Marie Wallengren från Kulturgruppen för resandefolket var av motsatt uppfattning. I Aftonbladet motiverade hon varför hon inte ville se ett namnbyte:

"Tattare har varit ett skällsord för resandefolket och naturligtvis slår det gnistor bland oss äldre när vi hör detta. Men samtidigt är det så att vi har kommit in i en modern tid och vi kämpar för att vårt folk ska komma fram. Det skulle vara självmord om Tattarkullen skulle tas bort. Det handlar inte bara om en skylt, det är en plats med kulturhistoriskt minne."

Namnet Tattarkullen har använts sedan åtminstone år 1807. I förra veckan beslutade kommunfullmäktige i Varberg att inte ändra namnet.

Sölvesborgshem valde en annan linje. Efter en namntävling bland invånarna är Negerbyn historia. Det nya namnet på villaområdet i Mjällby är Österbo, ett namn som tidigare fanns i trakten men nu omfattar ett större område. Per-Olov Larsen, styrelseordförande i Sölvesborgshem, förklarade i Expressen varför bolaget tog initiativ till ändringen:

"I alla andra sammanhang är det inte acceptabelt att kalla någon för 'neger'. ... Det är ju inte så himla kul om det kommer en mörkhyad person till oss och frågar efter en bostad."

Namnet Negerbyn har använts sedan 1950-talet. Villaområdet sägs ha fått namnet på grund av de svarta skorstenarna.

Även om Negerbyn nu är historia i Mjällby finns namnet på flera andra platser i landet, bland annat i Örebro och Älvdalen.

Anders

0 kommentarer

En kvinna bosatt i den österrikiska byn Fucking har fått nog och satt upp en egen skylt med stavningen Fugging. Men det befintliga Fugging – som bytte bort Fucking på 1800-talet – tycker att Fucking borde ignorera att vissa besökare gör sig lustiga över namnet.

Att ortnamn väcker heta känslor är ingen nyhet. I Språktidningen 4/10 skriver Thomas Fahlander om turerna kring kvarteret Negern, Fjuckby och Hunflen.

I Fjuckby hade många invånare tröttnat på att orten blivit ett utflyktsmål för Uppsalastudenter som med kameran i högsta hugg ville förevigas vid vägskylten med ortnamnet. Men en omröstning som genomfördes år 2007 gav ingen majoritet för ett byte till Fjukeby.

I Österrike började Fuckingborna under åren efter andra världskrigets slut irritera sig på amerikanska militärer stationerade i Tyskland som under permissioner körde över gränsen för att besöka orten.

Somliga ortsbor tjänade en hacka på att börja sälja vykort och tröjor med Fuckingmotiv. Andra ledsnade snart på att skyltar innehållande ortnamnet Fucking ständigt blev ett byte för lättroade tjuvar och de ständiga busringningarna där rösten i den andra änden ville få bekräftat att den verkligen hamnat i Fucking.

Ortnamnet Fucking tros härstamma från Adalbert von Vucckingen, som bodde i regionen på 1000-talet. Bosättningen tros ha grundats av adelsmannen Focko från Bayern redan på 500-talet.

Fucking ligger i norra Österrike bara några kilometer från gränsen mot Tyskland. Den som vill besöka orten kan ta buss 2302 från Schärding eller Eggerding och kliva av i Unterfucking eller Oberfucking.

I en annan del av Österrike finns en ort som i dag heter Fugging. Där ändrades stavningen långt innan skylttjuvar och soldater hann sätta kurs mot platsen. År 1195 omnämns dagens Fugging för första gången, och då som Fucking. Sedan dess har stavningen ändrats från Fuching till dagens Fugging.

Andreas Dockner, borgmästare i Fugging, säger till ORF att ortnamnet är en riktig isbrytare. Varje gång han ska bokstavera Fugging brukar samtalspartnern fnissa och associera till Fucking. Men han tycker att Fuckingborna borde vara stolta över namnet.

En av Fuckings 104 invånare delar inte den åsikten och fick i veckan nog av den oönskade uppmärksamheten. I stället monterade hon en egen ortnamnsskylt med stavningen Fugging, rapporterar ORF.

För några år sedan lät borgmästaren Franz Meindl undersöka Fuckingbornas inställning till ortnamnet. Resultatet gav inte stöd för något namnbyte. Personer bosatta nära någon av Fuckingskyltarna var i regel mer positiva till en ändrad stavning, medan andra tyckte att det vore en onödig kostnad att byta ut alla vägmärken.

Franz Meindl säger till APA att han efter nya påstötningar från lokalbefolkningen är öppen för en diskussion om ett namnbyte. Fuckingborna skulle dock knappast behöva oroa sig över kostnaderna för att avlägsna skyltarna – hela tretton stycken har stulits under de senaste åren.

Anders

0 kommentarer

Sidor

Prenumerera på RSS - ortnamn