Läs högt för barnen – och mormor och morfar

– Högläsning är viktigt för alla – från de allra minsta till de äldsta. Hos barnet bygger det upp ordförrådet och hjälper barnet att förstå hur skriftspråket fungerar. Dessutom väcker det nyfikenhet och läslust. Men även hos äldre människor fyller högläsning en funktion. Genom att läsa gamla favoriter har man lyckats nå människor som man trodde var okontaktbara.

Det anser Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet som forskat om läs- och skrivsvårigheter. Tillsammans med pedagoger, författare och personer verksamma inom barnkultur deltog han vid Läsrörelsens debatt om högläsning som hölls på Junibacken på tisdagen.

Moderatorn Sharon Jàma hade fullt upp med att tygla den livliga debatten, som stundtals gled in på sidospår som sambandet mellan läsning och klass samt digitala medier. Den senare frågan var det som väckte starkast känslor på scenen. När Behrang Miri, konstnärlig ledare för barn- och ungdomsverksamheten på Kulturhuset, lovordade läsappar, som han ansåg var lika bra för barnets språkutveckling som böcker, fick han mothugg av professorn. Med forskningen i ryggen hävdade Mats Myrberg att små barn utvecklar sitt språk näsa mot näsa med en förälder och inte via en skärm.

Kvällens starkaste argument för att högläsning fungerar stod dock Elisabeth Reslegård, en av initiativtagarna till Läsrörelsen för. Vid avtackningen berättade hon om sin egen son som lärt sig läsa först vid 15 års ålder, men som tack vare högläsning lyckades knäcka koden för läsning och lärde sig engelska på köpet.

Helén