Hen kom som ett yrväder

Hen kom, hen såg, men kommer hen att segra? Den frågan ställde Jessika Gedin i gårdagens avsnitt av Babel, där Språktidningens chefredaktör Patrik Hadenius tillsammans med kulturjournalisten Ingrid Elam och kolumnisten Natalia Kazmierska försökte reda ut om hen är här för gott.

Trots att de tre i panelen var eniga om att ett nytt personligt pronomen har en funktion att fylla tycks detta inte spegla åsikterna hos svenska folket. En opinionsmätning av Gfk Samhällsbarometer visar att 68 procent av befolkningen är emot att byta ut han och hon mot hen. Trots att motståndet dominerade genomgående oavsett kön, ålder och utbildningsnivå fanns det något fler positiva både bland yngre och bland dem som sympatiserar med Vänstern och Miljöpartiet. Föga förvånande kanske, eftersom dessa partier har en överrepresentation av väljare som anser att jämställdhet och hbt-frågor är viktiga.

Men kanske ligger problemet i själva frågeställningen: "Är du för eller emot att man byter ut han och hon mot ett gemensamt pronomen hen i Sverige?"

Att systematiskt ersätta samtliga han och hon i tal och skrift är allt för drastiskt för de flesta. Att acceptera hen som ett komplement är en annan sak. Hade frågan formulerats "Är du för eller emot ett gemensamt pronomen hen som komplement till han och hon" kanske man fått ett annat resultat.

Debatten präglas av brist på nyansering. Sociala medier svämmar över av hen-fientliga kommentarer som "får vi inte längre vara pojke och flicka?" och "Ännu ett sätt att uppfostra barn jämställt. Använd hen och allt är löst. Gråt!".

Att hen skapar oro och osäkerhet är normalt i ett samhälle där vi är vana att identifiera oss själva och andra utifrån vårt kön. Hen utmanar detta synsätt, vilket kan både skrämma och inspirera.

Kommer ordet att ha erövrat språket om 40 år? Hen som lever får se.

Helén