Stockholms-e är ett allmänt drag
Vet ni något om varför vi från Roslagen pratar så mycket på e i stället för ä? När jag pluggade i Östersund fanns det de som tog mig för uppfödd i Stockholm, närmare bestämt på Södermalm.
Annika
Ett utmärkande drag i uppländska dialekter, speciellt i så kallade traditionella dialekter (äldre dialekt), är att det öppna ä-ljudet och e-ljudet har kommit att sammanfalla i ett enhetligt mellanljud, det vill säga ett slutet ä-ljud som drar åt e. Det gör att till exempel ord som leva och väva, näsa och nesa, tre och trä, rev och räv rimmar för en (något äldre) upplänning. Det slutna ä-ljudet finns, eller har funnits, också i stadsmålen i nordöstra Södermanland: Södertälje, Strängnäs, Mariefred och Trosa. Däremot påträffas det inte i övrigt i Södermanland.
Detta kallas ofta ”Stockholms-e”. Stockholm ligger ju delvis i Uppland och delvis i nordöstra Södermanland. Det har varit ett allmänt dialektdrag i denna del av Sverige, oavsett social status bland talarna; uttalet påträffas således både hos höginkomsttagare och låginkomsttagare utan hänsyn till utbildning. Men dialektdraget är kanske inte lika vanligt hos yngre talare i dagens Sverige.
Annika Karlholm, Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala
