Vred drunknade i farlig sjö

Inte alla vikingar som blivit hågkomna i runinskrifter dog en ärofull död på havet eller  i strid. Inte den gode Vred, till exempel, som snöpligt nog gick under i en simpel insjö. På hans sten står ristat:

Kylving och Holmger lät resa stenen efter Vred,

sin far, och efter Viborg, sin syster.

Han drunknade i Båven, en mycket sorglig död.

Gud och Guds moder hjälpe deras själ.

Trots att runstenen registrerades av fornforskaren Johan Peringskiöld i början av 1700-talet var det först på 1930-talet som det sorgliga budskapet kunde läsas och översättas ordentligt. När Richard Dybeck kom till platsen 1856 för att dokumentera den runsten som Peringskiöld noterat fanns inte längre någon sten på platsen.

Men en gammal man på orten pekade ut en oansenlig stenbit, som låg inmurad i grunden på ett ganska nybyggt svinhus. På den stenen kunde Dybeck se sex runor. Runstenen hade alltså blivit sönderslagen, och delarna hade använts som byggnadsmaterial. Dybeck fortsatte att leta bland stenarna i husgrunden och fann ytterligare en sten med runor.

De båda fragmenten fick dock ligga kvar inmurade ända till 1898, då en tredje fornforskare, Erik Brate, kom till platsen. Han såg till att de båda stenbitarna togs loss. Då visade det sig att en av stenarna hade ristning på två sidor. Och på den sida som nu blev synlig fanns inskriftens avslutande bön.

Sökandet efter runstensfragment fortsatte, och ett par år senare dök ytterligare tre delar upp. År 1931 pusslades samtliga  bitar ihop och sammanfogades till en  i det närmaste hel runsten. Den nästan tre  meter höga stenen restes nära den ursprungliga platsen vid gården Sund i Helgesta strax intill sjön Båven i Sörmland.

Troligen drunknade vred i samband med en olyckshändelse. Han dog ju "en mycket sorglig död". Sjön Båven kunde säkert vara nog så besvärlig att färdas på och fiska i. På runstenen skrivs sjöns namn med g: Vred drunknade  i Bagi. Det är den äldsta kända förekomsten av namnet. Även i texter från 1600- och 1700-talen skrivs sjönamnet med g. Troligen kommer sjönamnet från adjektivet bag, senare båg, som bland annat betyder 'farlig, hindrande'.

Hur Viborg - som var Vreds dotter och Kylvings och Holmgers syster - dog omtalas inte. Knappast genom drunkning i alla fall. Om hon varit med på sjön när olyckan inträffade skulle det antagligen ha framgått av texten. Kvinnor som tillägnas runinskrifter omnämns ofta närmast som ett tillägg.