Så styrs vår värld av metaforer

Förra årets Nobelpris i fysiologi eller medicin delades ut för upptäckter om det som kallas vesikeltrafik – ett viktigt transportsystem i våra celler. Upptäckterna förklarades för allmänheten med hjälp av en skattkista full av metaforer. Det går helt enkelt inte att redogöra för ett Nobelpris utan att använda bildliga uttryck.

I en text jag läste om priset förklarades till exempel hur proteiner produceras i cellen, paketeras i vesiklar och destinationsmärks. Vesiklarna skickas sedan till sina respektive destinationer, och för att trafiken inte ska stocka sig – en av forskarnas egna metaforer – ser en grupp gener till att transporten går smidigt; de fungerar som trafikledare. Den genomgripande metaforen, som alltså liknade cellen vid en sorts fabrik, var även representerad i artikelns illustrationer med lastbilar – vesiklarna – som körde ut från cellen och en silhuett av en fabrik i bakgrunden.

Metaforer hjälper oss att förstå nya fenomen och idéer genom att likna det abstrakta eller komplexa vid något konkret. Och för att göra naturvetenskap begriplig är metaforer i princip ofrånkomliga. Och vill man dela med sig av sin forskning till allmänheten är väl valda metaforer ännu viktigare. Men se upp – metaforerna har makt!

Ord kan ha en förbluffande effekt på hur vi tänker. Det visar bland annat också forskning om det som kallas priming, som går ut på att man kan påverka någons tankar och beteende i en viss riktning genom omedvetna impulser. Metaforerna kan här utgöra ett effektivt verktyg för att påverka människors åsikter och beteenden – ofta utan att de ens är medvetna om det.

En psykolog som intresserat sig för metaforernas inflytande på våra tankar och beteenden är Lera Boroditsky vid University of California i USA. Tillsammans med psykologiforskaren Paul H. Thibodeau utformade hon ett försök för att ta reda på om metaforer som används för att beskriva brottslighet påverkar hur vi anser att brotten bör angripas. De antog att om brottsligheten framställs som ett hot utifrån, så kommer svaret på frågan i större utsträckning vara inriktat på mer polisiärt arbete, hårdare lagar och strängare straff. Om brottsligheten däremot beskrivs som något ”inom oss”, så kommer svaren snarare handla om att försöka hitta de bakomliggande orsakerna till brottsligheten, såsom socioekonomiska faktorer och hur brottsligheten ”smittar” från person till person.

Deltagarna i studien delades in i två grupper. Båda grupperna fick ta del av en text som beskrev brottsligheten i en fiktiv amerikansk stad, Addison. I den ena gruppens text beskrevs brottsligheten som ett ”odjur” – alltså som ett hot utifrån. I den andra gruppens text beskrevs i stället brottsligheten som ett ”virus” – något som finns inom människorna. I övrigt var texterna identiska och innehöll samma siffror och statistik.

Efter att de läst igenom texten fick deltagarna svara på vad som borde göras för att komma åt problemet. Överlag var det fler som ansåg att lösningen skulle vara skärpta lagar och hårdare straff, oberoende av vilken text de hade fått läsa. Detta är i sig intressant, och kanske säger det något om synen på brottslighet i USA rent generellt. Men det var ändå tydligt att metaforerna påverkade hur deltagarna svarade. De som fått läsa texten med ”virus”-metaforen svarade i mycket högre utsträckning än de andra att lösningen bestod i hitta de bakomliggande orsakerna och försöka komma till rätta med dessa.

Forskarna ville också ta reda på om deltagarna var medvetna om att metaforerna hade påverkat deras svar. Deltagarna fick därför markera de delar i texten som de ansåg främst hade influerat deras slutsatser. Majoriteten av deltagarna markerade de delar som innehöll siffror och statistik. Endast tre procent markerade de meningar som innehöll metaforerna. Deltagarna var alltså inte medvetna om metaforernas inflytande.

Metaforvalet visade sig dessutom påverka var och hur deltagarna sökte efter mer information om brottslighet efter experimentet. Enligt Lera Boroditsky tyder detta på att metaforer kan föra in oss på en viss förklaringsmodell i samhällsdebatten, och få oss att tolka omvärlden enligt denna modell. Utan att vi är medvetna om det.

Men det går inte att påverka folk hur som helst bara genom att byta ut ord mot andra, framhåller Lera Boroditsky. Efter att Frankrike motsatt sig USA:s invasion av Irak 2003 bestämde sig Vita huset för att döpa om kafeterians French fries till Freedom fries för att straffa fransmännen. Det var ett mindre lyckat ordbyte av en typ som enligt Lera Boroditsky inte fungerar, eftersom det bygger på en felaktig bild av hur språket som helhet fungerar. Det fick i stället motsatt effekt, eftersom man kunde sätta likhetstecken mellan French och freedom, vilket ju inte var vad man tänkt sig. Man ville ju bara få bort ordet French.

Lingvisten Joseph Grady har intresserat sig för metaforer och samhällsfrågor. Enligt honom är metaforer ett viktigt verktyg för att överbrygga klyftan mellan vetenskapernas komplicerade modeller och fackmässiga terminologi och allmänhetens syn på olika samhällsfrågor.

Ett bra exempel är termen green house gases, ’växthusgaser’. Efter att ha genomfört hundratals konsumentintervjuer om klimatförändringen fann Joseph Grady och hans kolleger att nästan ingen nämnde växthusgaser. När de frågade specifikt om växthusgaser och hur dessa hänger ihop med den globala uppvärmningen var det få som kunde ge en bra förklaring. När de hörde ordet växthus väcktes hos de tillfrågade i stället positiva associationer till ”trevliga platser där man odlar växter”. Det är knappast den typ av associationer man vill att folk ska få till en så viktig fråga. Om man vill att folk ska engagera sig för klimatet bör man kanske fråga sig om det inte finns mer lämpliga metaforer.

Joseph Grady har också intresserat sig för den amerikanska allmänhetens syn på de politiker som styr deras land. När forskarna frågade folk om hur de såg på regeringen, märkte de att de flesta uppfattade regeringen som dem och folket som vi. En konsekvens av denna uppdelning är att väljarna ofta fokuserar på enskilda politiker – som kan vara giriga, opålitliga och opportunistiska – i stället för att se regeringens betydelse för att upprätthålla många av samhällets viktigaste funktioner.

Joseph Grady föreslog att man skulle tala om public structures, ’allmänna strukturer’ i stället för government, ’regering’. Public står ju för något som tillhör oss alla, och structures leder tankarna bort från enskilda personer. För att undersöka livskraften i denna metafor, utförde man ett test som liknar leken djungeltelegrafen. Metaforen fick vandra från person till person i en lång kedja. Public structures-metaforen visade sig klara detta test mycket bra. Om man skulle börja använda public structures i stället för government är det möjligt att väljarna skulle känna sig mer inkluderade i politiken, tror forskarna.

Enligt lingvisten george lakoff, som länge har ägnat sig åt analysera vilka metaforer som dominerar det politiska samtalet i USA, består republikanernas senaste framgångar i mångt och mycket av att de har varit duktiga på att plantera sina metaforer – och därmed sin samhällssyn. George Lakoff var med och startade tankesmedjan Rockbridge institute 2003. Den syftade bland annat till att få det politiska samtalet i USA att ta en annan riktning, till exempel genom nya metaforer. Tankesmedjan lades ner 2008, men metaforkriget pågår för fullt.

Hur ska man då förhålla sig till alla dessa metaforer? En viktig insikt från forskningen om priming är att effekten bryts så fort man blir medveten om impulsen. Vi kan kanske inte helt lära oss att inte påverkas av metaforer, men genom att träna på att lägga märke till dem kan vi bli mer självständiga i vårt tänkande. Eller som den amerikanske ståuppkomikern Miles K metaforiskt uttryckte det: ”Nyckeln till livet är att inse att det inte är låst.”

Erik Niklasson är frilansande översättare bosatt i Berlin.