Land, stad och – allt mittemellan

Staffan Nyström, professor i nordiska språk, skriver i Språkbruk om ”mäklarnamn” – namn som har skapats för att göra ett visst bostadsområde mer attraktivt på marknaden.

Länge har efterledet -staden använts för att höja ett områdes status. Det syns i Birkastaden, Lärkstaden och Vasa­staden med flera. Det gäller också nytillkomna områden: Hammarby sjöstad är redan etablerat och Norra Djurgårdsstaden håller på att arbetas in.

Många andra namnelement får matcha Stockholmsregio­nens färskaste områden. Glänta, höjd, park, strand och vy kan till exempel ses i Ängsnäs glänta, Bjursätrahöjden, Tumba park, Bolinder strand och Saltsjö vy. De signalerar sådant som höjd, rymd, ljus, natur, grönska, eller helt enkelt ett behagligt liv.

Och vem vill inte ha det? Men det uppstår problem, menar Staffan Nyström, när namnen inte håller vad de lovar: när stranden inte är en strand, när höjden inte erbjuder utsikt.

I takt med att Stockholms innerstad förändras griper mäklare, politiker och byggare efter den eftertraktade urbana pulsen. Den ska helst avspeglas i namnen: vägar och gränder får gärna bli gator, esplanader eller boulevarder. Detta stadsideal rimmar dåligt med alla de naturromantiska namnelementen. ”Här finns en diskrepans som är svår att få ihop”, skriver Staffan Nyström.

Läs mer om mäklarspråk i ett kommande nummer av Språktidningen.