Han vill ha kontakt

Edvard har hunnit bli nio månader och ska delta i sitt första försök på Spädbarnslabbet i Uppsala. Det är trivsamt utformat med leksaker, bekväma fåtöljer och färgglada målningar, och Edvard visar tydligt intresse för vad som komma skall. Försöksledaren Marta Bakker tar fram en nätmössa fylld med elektroder. När hon trär den över hans huvud sker det utan några större protester. Sittande i pappa Mikael Theorells knä får Edvard sedan titta på en film som spelas upp på en stor skärm framför honom. För oss vuxna ser det ut som ett klipp ur Dolda kameran. Huvudpersonen gör en massa knasiga saker i långsamt och tydligt tempo: stoppar en kringla i örat, sätter en ananas på huvudet. Men också ”normala saker”. Ibland hamnar kringlan i munnen.

Edvards uppmärksamhet är total. Samtidigt som han tittar på filmen, mäter elektroderna i hans mössa hjärnaktiviteten, och på så sätt kan forskarna följa hur han upplever det som han ser. Förstår han, det vill säga reagerar han, på att man normalt sett inte stoppar kringlor i öronen, till exempel?

– I den här studien undersöker vi hur barn utvecklar förståelse för andras handlingar. Vi vill se om det finns ett samband mellan att förstå olika handlingar och gester och barns språkutveckling, berättar Marta Bakker.

För Uppsalas barnfamiljer är Spädbarnslabbet vid Botaniska trädgården välkänt. Varje år kommer 1 500 barn för att delta i olika försök. Alla nyblivna föräldrar får ett informationsbrev, där de erbjuds att anmäla sitt intresse för att vara med i en studie.

Labbet startade i slutet av 1990-talet. Verksamheten växer ständigt, och labbet samarbetar med många nationella och internationella­ forskar­grupper. De gemen­samma resultaten har förändrat synen på spädbarn. Det som man för 20 år sedan förklarade med reflexer hos spädbarnet, har visat sig vara medvetna handlingar som utlöses av ett raffinerat­ och komplext mönster. Redan en tvåmånaders baby anpassar sig efter den han eller hon samspelar med.

– Hur små barn uppfattar sin omgivning är viktig kunskap i allmänhet, men också för att man inom vården ska kunna habilitera barn när deras utveckling inte följer det normala mönstret, säger Gustaf Gredebäck, som är professor i utvecklingspsykologi och basar över ett trettiotal forskare och doktorander på Uppsala barn- och babylab, som är det formella namnet.

– Redan vid två månaders ålder är spädbarnet lite mer intresserat av vänliga och spännande främlingar som visar intresse av att interagera, än av de invanda föräldrarna och deras försök till kommunikation, säger Gustaf Gredebäck, och visar den apparat som mäter barnets ögonrörelser.

Spädbarnslabbet ligger i framkant när det gäller att använda ögonrörelsekamera i sin forskning. Med hjälp av kameran har forskarna kunnat visa att mycket små barn är intresserade av att förstå andra: om man pratar med spädbarnet och sedan vänder sig mot någon leksak eller ett annat föremål, så är barnet med på noterna och visar att det vill fortsätta konversationen genom att också vända blicken mot leksaken.

– Och då är barnet lite mer intresserat av främlingar. Om man däremot minskar den positiva interaktionen, så reagerar barnet mycket starkare om det är föräldrarna som visar ointresse, säger Gustaf Gredebäck.

Han syftar på den klassiska still-face-studien där föräldrarna till försöksbarnet uppmanades att vara helt neutrala när barnet tog kontakt. I dessa situationer protesterar barnen tydligt. Om en främling där­emot är neutral i kommunikationen reagerar barnet inte alls lika starkt.

Still-face-studien, som gjordes första gången i USA på 1970-talet, är dock inget som skulle passa på spädbarns­labbet, av etiska skäl.

– Att utföra studier som barn upplever som obehagliga är inget alternativ för oss. För barnen ska det kännas lekfullt och behagligt och om de blir ledsna, ja, då avbryter vi.

Synen på spädbarn i dag är långt från 1940-talets, då föräldrarna uppmanades att bara ta upp dem var fjärde timme för matning, vägning och blöjbyte av rädsla för att skämma bort dem. Nu vet vi att redan ett två timmar gammalt spädbarn vill kommunicera.

– Så små barn är framför allt intresserade av ansikten och händer. De vill gärna titta på händer som samtalspartnern rör målmedvetet för att understryka det han eller hon vill säga.

Men ansiktsuttryck är särskilt intressanta. Ett spädbarn uppskattar ett glatt ansiktsuttryck mer än ett argt. Det finns tecken på att detta skulle kunna vara en medfödd förmåga. Och nu vill forskarna undersöka den saken närmare.

– Det verkar som om barn till föräldrar som delar på föräldraledigheten är bättre på att tolka ansiktsuttryck och därmed också bättre på att tolka känslor, säger Gustaf Gredebäck.

Kunskapen om hur spädbarn kommunicerar kan alltså ge större förståelse för hur personer med psykiska funktionshinder uppfattar omvärlden och kan också användas i den kontakten. Ett spädbarn föredrar till exempel att se ett ansikte rakt framifrån, och allra helst vill det ha ögonkontakt med den det samspelar med.

– Ännu tydligare blir det om flera sinnen involveras i kommunikationen – om mamman eller pappan också gestikulerar och talar med flera tonlägen, berättar Gustaf Gredebäck, som just är tillbaka på jobbet efter att ha varit föräldraledig med sitt tredje barn.

– Nu när jag gått hemma med yngsta dottern var det spännande att se hur mycket intressantare allt blir om jag pekar på det vi pratar om. För ett spädbarn blir det mer äkta när motparten engagerar sig. Det blir lättare för barnet att förstå: ”aha, det DÄR är en hund”, och ”det säger pappa just till MIG”.

Studie efter studie bekräftar att spädbarn är extremt sociala varelser, har förmåga att aktivt ta del av sin omgivning och också aktivt söker upp information.

– I en ny studie undersöker­ vi hur barns förmåga att förstå social information påverkar­ barnets utveckling. Här kommer vi bland annat­ att undersöka relationen mellan­ spädbarns förståelse för andras handlingar, barnets anknytning till sina föräldrar och hur detta i sin tur påverkar förmågan att resonera, säger Gustaf Gredebäck.

Sådan forskning har hittills varit eftersatt, men kan få särskild betydelse.

– Här hoppas vi kunna hjälpa barn i utsatta grupper.­ Hur mår barnen som föds av nyanlända flyktingar till exempel, om den gravida mamman har varit extremt stressad? Och hur mår barnen till deprimerade föräldrar som inte mäktar med att kommunicera med sitt barn?

Dagens session med Edvard är över. Han ser nöjd ut. Om än mycket sömnig. Han tycks göra sig redo för en tupplur. Helt omedveten om att han just varit med om att bidra till en ökad förståelse av mänskligheten.

Anna-Maria Stawreberg är frilansjournalist.