Gester viktigare än betoningar
De handrörelser som ackompanjerar talet är minst lika viktiga som betoningar, rytm och annat som inverkar på orden vi säger. Det menar italienska forskare i neurovetenskap, som kopplar gesterna till det som kallas prosodi, det vill säga hur ord uttalas.
Om någon säger ”Är du här?”, kan det tolkas på olika sätt beroende på vilket ord som betonas: ”Är du här?” tolkas annorlunda än ”Är du här?”. Nu vill forskarna att handrörelser ska räknas in i detta betoningsmönster, och att gester alltså ska räknas till prosodin.
Forskarna har låtit 20 personer lyssna på meningar som kan tolkas på olika sätt. På en film som deltagarna fick se kunde en skådespelare antingen låta prosodin stämma överens med sina gester, eller låta gesterna säga något annat än vad talet betonade.
När talet och gesterna inte stämde överens, valde deltagarna att tolka yttrandet utifrån vad gesterna framhävde, snarare än utifrån vad talaren uttryckte verbalt. Detta tyder på att gester och tal samspelar när det gäller att göra språket begripligt, och att de har sin källa i ett och samma kommunikationssystem.
