Blær pionjär på Island

År 1997 gav Björk Eiðsdóttirsin dotter namnet Blær. Veckan efter dopet upptäckte prästen sitt misstag – Blær fanns inte i mannanafnaskrá, listanöver godkända namn. Björk Eiðsdóttir vände sig till mannanafnanefnd, den nämnd som beslutar om nya namn ska accepteras, men fick nej. Blær var redan godkänt som pojknamn, och nämnden tolkade lagen som att ett förnamn inte kunde godkännas för bägge könen.

Björk och Blær gav inte upp.

I alla sammanhang har dottern kallats Blær. I passet har hon dock hetat Stúlka, ’flicka’, det namn som tilldelas flickor som inte har något godkänt namn.

Till sist valde de att stämma staten. Domstolen ansåg att flickans rätt till sitt namn vägde tyngre än namnlagen. Dåvarande inrikesministern Ögmundur Jónasson överklagade inte beslutet. I stället dömde han ut lagen som otidsenlig. Mannanafnanefnd fick därmed för första gången godkänna ett namn som kan bäras av både pojkar och flickor.

Nu väntar fler domstolsprövningar. En som tycks ha goda förutsättningar att få rätt är Magnús Ninni Reykdalsson, som vill ge sonen förnamnet Reykdal efter farfar. I folkbokföringen heter sonen Drengur, ’pojke’. Nämnden har motiverat avslaget med att efterleden -dal förknippas med släkt- och mellannamn. Men precis som Blær fanns Reykdal som förnamn innan mannanafnaskrá upprättades. Det blir nu upp till domstol att avgöra en tvist som kan slå in ännu en kil i den isländska namnlagen.