Bananen kostar typ fem kronor

Typ i betydelsen 'ungefär, sisådär' är inget modeord.  Det har överlevt  ett kvartssekel  och nästan tio generationer  av gymnasieelever.

Vi gjorde ett test på en skola  i Stockholms närhet. Trehundra gymnasister fick svara på tre öppna frågor, som det inte var så lätt att ge exakt svar på, till exempel Hur mycket kostar  en banan?

Tanken var att locka fram så många uttryck som möjligt för ungefärlighet, utan att det framgick att detta var vår avsikt. Vi ville veta hur vanligt typ är.

I senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista, SAOL, står att typ är ett substantiv. Men redan 1983 upptäckte Sölve Ohlander, professor i engelska, att det också är en preposition: ett förslag typ löntagarfonder. Och medan vi begrundade detta ordklassbyte bland politiker och byråkrater pågick annan subversiv verksamhet i skolorna: vi ska byta ordklass, typ. Typ var plötsligt ett adverb också. Och inte bara det! Innan årtiondet var slut hade typ blivit så vanligt att det uppfattades som gymnasisternas flockläte.

Var detta bara en krusning på språkets annars så spegelblanka yta? SAOL:s coola hållning tyder på det. Vi tror något annat.

Detta är tio-i-topplistan för begreppet 'ungefär sisådär':

typ: 40 procent
kanske: 31 procent
ungefär: 19 procentväl: 9 procent
cirka, ca: 6 procent
nog: 4 procent
venne: 3 procent

välle: 1 procent

Några varianter, som sisådär och nåt sånt, fick under en procent var. En bubblare är nån/nåra som fick en knapp procent.

Ordet venne står för 'vet inte'. Det råder inte någon tvekan om att typ är förstahandsvalet. Detta stämmer också med gymnasisternas självbild.

Testdeltagarna fick två kontrollfrågor, där undersökningens syfte framgick klart.  I den ena frågade vi vilket ord för ungefärlighet de skulle välja i en mening som Han är ungefär 1,80 lång. Utfallet blev:

typ: 73 procent
ungefär: 11 procent
cirka: 10 procent
diverse strösvar: 6 procent

Den andra kontrollfrågan var Hur ofta upplever du att du använder ordet typ? Utfallet här blev:

i var och varannan  mening: 32 procent
ibland, men inte i var  och varannan mening:  55 procent
sällan: 11 procent
diverse strösvar: 3 procent

Sammanfattningsvis: hur vi än ställer frågorna har typ en urstark ställning, och språkbrukarna är väl medvetna om denna ställning.

Eleverna fick också tycka till om vad de själva anser om ordet typ. Bara 14 procent tyckte att "det inte låter så bra" och så få som 3 procent tyckte illa om bruket.  Övriga signalerade olika grad av likgiltighet inför ordet.

De som gick på gymnasiet på 1980-talet är vuxna nu, och de håller sig med helt andra ord, beroende på deras val i livet. Men många håller ändå fast  vid sin ungdoms typ.

Ett sätt att få grepp om hur användningen av typ har skiftat genom åren är att använda Språkbankens databaser: spraakbanken.gu.se. Där kan man studera ord i tidningstext från 1965 och framåt. Man kan också se i vilka sammanhang orden förekommer, med hjälp av så kallade konkordanser. Ordet typ visar sig ha legat ganska stabilt de senaste åren, med cirka 50 förekomster per en miljon ord. Det är alltså ett normalvanligt ord, ungefär som stad, morgon och öl.

Av de 1 090 förekomster som finns för 2004 - som är det senaste året med ordstatistik  i Språkbanken - ser vi att  majoriteten är substantiv, precis som SAOL säger: "en underlig typ". Den helt dominerande posten är 650 konstruktioner "typ av (någonting)".

Av resterande cirka 440 typ-förekomster är drygt tio procent adverb, "då var det typ bara poeter och författare där" och knappt 15 procent prepositioner: "en stor etablering typ ICA Maxi". Drygt tio procent av förekomsterna anger alltså någon form av ungefärlighet.

Hur har typ kunnat göra denna karriär? Det är svårt att hitta något riktigt bra svar på, förutom att det är ett kort och smidigt ord. Men det råder ju inte någon brist på andra korta, smidiga osäkerhetsmarkörer  i svenska språket. Vi har ord som väl, nog, cirka, kanske, liksom och ungefär. Och vi har så kallade returfrågor som eller hur? va? eller? Dessa ord tillhör vårt centrala ordförråd.

Vill vi i stället använda långa, fina ord så finns approximativt och uppskattningsvis. Och vill vi vara vardagliga finns sådant som i runda slängar och mellan tummen och pekfingret.

Variationsrikedomen är stor, och olika ordklasser kräver olika behandling när ungefärlighet ska anges:

substantiv:  typ skjorta
adjektiv: blåaktig
räkneord: ungefär 50  i kragen
verb: passar så där

Olika yrkesgrupper har sina ungefärlighetsfavoriter.  Vi ställde upp dem på rad,  frågade dem vad en banan kostar, och fick de förväntade svaren:

ekonom: i häradet fem kronor
jurist: ett pris hänförligt till rådande marknadspraxis
läkare: på femkronorsnivån
byråkrat: torde kosta  fem kronor
matematiker: ? 5
statistiker: ± 1? (5)
ingenjör: fem kronor  med viss tolerans uppåt och neråt
litteraturvetare: åtskilliga kronor
samhällsvetare: inom vissa ramar på tämligen låg prisnivå

Varje skede i livet har också sitt uttryck:

gymnasist: en banan  kostar typ fem kronor
medelålders: sisådär  fem kronor
grånad trendnisse: femish
åldring: cirkus en femma

Slutsatsen blir att typ har tagit sig fram i tuff konkurrens. De frågor vi ställt till gymnasieeleverna tyder på att ungefärlighet, okunnighet eller osäkerhet kräver ett uttryck. Men det är nog inte hela sanningen.

En stark drivkraft är behovet av att hålla färgen. Tänk om någon lägger fram bevis för att man kan få en banan för tre och femtio på Seven Eleven runt hörnet? Det är bäst att vara försiktig. Typiskt svenskt. Vi garderar oss med en mängd ungefärlighetsuttryck.

En annan stark drivkraft är viljan att framstå som mjuk, öppen, inkluderande och  dialoginriktad. Man vill inte vara pushig och bossig.

Mjuke Melker: Ska vi göra nåt kul typ i kväll?
Bossige Bodil: Vi gör nåt kul i kväll!

Men vi har ju ganska många ord för motsatsen också: exakt, precis, absolut, just, på spiken, säkert. De är nästan lika vanliga som uttrycken för ungefärlighet och osäkerhet. Men hur precisa är de? Jämför:

Han kommer klockan 18

med

Han kommer säkert klockan 18

Nej, även dessa ord används för att ludda till det. Vårt behov av "ungefär sisådär-ord" är omättligt.