Tänkvärt om språket och tanken

Låt säga att jag skulle börja kalla Mikael för Lars. Då skulle Mikael kanske ta illa upp – eller bli smickrad. Reaktionen beror på vilka associationer som han har till namnet Lars. Men Mikael själv skulle troligtvis förbli densamma, vad jag än väljer att kalla honom. Däremot bör jag avstå från att kalla honom för något annat än det han själv vill bli kallad för. Lite hårdraget är detta den genomgående tesen i Laddade ord. Tanken har makt över språket, men språket styr inte över tanken. Och verkligheten ändras inte för att vi benämner den på nya sätt.

De två språkvetare som skrivit boken efterfrågar vetenskapliga bevis för att språket styr tanken. Man kan inte bara gå på magkänslan om att så är fallet, så som vanliga mugglare ofta gör. Även högt bildade personer faller i den fällan. Det är till exempel två antropologer/språkvetare som har formulerat det mest kända påståendet om språkets inverkan på tanken: Edward Sapir och Benjamin Whorf. Den starka versionen av deras hypotes säger att språket helt och hållet bestämmer våra tankar. Den svagare versionen säger bara att språket inverkar en del på hur vi ser på världen.

Mikael Parkvall och Lars Melin har inte funnit några bevis vare sig för den starka eller den svaga hypotesen. Trots detta verkar de vara anhängare av åtminstone den svaga versionen. De inför nämligen en skiljelinje: den mellan vad man säger och hur man säger det. Genom vad man säger, hävdar författarna, kan man påverka människors tankar, men inte genom hur man säger det.

Oavsett denna åtskillnad är detta en tankeväckande (!) bok, inte bara genom vad den förmedlar, utan faktiskt även genom hur den förmedlar det. Vad författarna säger – deras vetenskapliga teorier och belägg – är ofta formulerat med en så sarkastisk släng att det blir synnerligen roande. Melin och Parkvall sticker ut hakorna rejält, och som diskussionsunderlag – på skolor och vid fikabord – rekommenderar jag boken starkt.