Svenskans öden och äventyr under 800 år
Anders Svensson har läst Svenskans historia av Tore Janson (Historiska media).
Bild: David Frumerie efter Jacob Binck/Nationalmuseum
Det var förstås danskarna. När Gustav Vasa beslutade att Bibeln skulle översättas till svenska handlade det minst lika mycket om politik som om kristendom. 1526 års tolkning av Nya Testamentet var ett sätt att resa språkliga gränser mot fienden i söder. Där danskan skrev aa, æ och ø drev han igenom stavning med å, ä och ö. Och där danskan dubbeltecknade k var det inget snakk om att det i svenskan skulle stavas snack med ck. 500 år senare är många av Gustav Vasas vägval alltjämt standard för skriftspråket.
I Svenskans historia skildrar språkvetaren Tore Janson åtta århundraden av svenska – från 1220-talet och Äldre Västgötalagen till dagens skriftspråksrevolution. Han konstaterar att svenskan tack vare ordböcker och grammatikor är ett av världens mest väldokumenterade språk. Märkligt är dock att det tills nu saknats en populärvetenskaplig språkhistorik.
”Tore Jansons penna är prestigelös och hans överblick god”
Bokens stora förtjänst är den översiktliga beskrivningen av svenska språkets öden och äventyr. Tore Jansons penna är prestigelös och hans överblick god. Tyngdpunkten ligger på 1800-talet och framåt. Det har nog sin förklaring. Det händer mer och snabbare samtidigt som förändringarna är lättare att kartlägga.
På knappa 300 sidor lyckas Tore Janson sammanfatta 800 år av svenska, förankra rötterna årtusenden tillbaka och blicka framåt mot morgondagen. Kanske är det väl rapsodiskt ibland och smått anekdotiskt i andra stunder – men på det stora hela alldeles utmärkt. Från graven i Vasakoret i Uppsala domkyrka tycker jag mig höra Gustav Vasa vända sig i förtjusning.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
Det var förstås danskarna. När Gustav Vasa beslutade att Bibeln skulle översättas till svenska handlade det minst lika mycket om politik som om kristendom. 1526 års tolkning av Nya Testamentet var ett sätt att resa språkliga gränser mot fienden i söder. Där danskan skrev aa, æ och ø drev han igenom stavning med å, ä och ö. Och där danskan dubbeltecknade k var det inget snakk om att det i svenskan skulle stavas snack med ck. 500 år senare är många av Gustav Vasas vägval alltjämt standard för skriftspråket.
I Svenskans historia skildrar språkvetaren Tore Janson åtta århundraden av svenska – från 1220-talet och Äldre Västgötalagen till dagens skriftspråksrevolution. Han konstaterar att svenskan tack vare ordböcker och grammatikor är ett av världens mest väldokumenterade språk. Märkligt är dock att det tills nu saknats en populärvetenskaplig språkhistorik.
”Tore Jansons penna är prestigelös och hans överblick god”
Bokens stora förtjänst är den översiktliga beskrivningen av svenska språkets öden och äventyr. Tore Jansons penna är prestigelös och hans överblick god. Tyngdpunkten ligger på 1800-talet och framåt. Det har nog sin förklaring. Det händer mer och snabbare samtidigt som förändringarna är lättare att kartlägga.
På knappa 300 sidor lyckas Tore Janson sammanfatta 800 år av svenska, förankra rötterna årtusenden tillbaka och blicka framåt mot morgondagen. Kanske är det väl rapsodiskt ibland och smått anekdotiskt i andra stunder – men på det stora hela alldeles utmärkt. Från graven i Vasakoret i Uppsala domkyrka tycker jag mig höra Gustav Vasa vända sig i förtjusning.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
