Nya råd rätt i tiden

Äntligen är den här. Den nya upplagan av Språkrådets Svenska skrivregler.

Det har gått nio år sedan förra upplagan kom ut och under den tiden har språket, inte minst skriftspråket, utvecklats och förändrats. Så nu känns det skönt att ha en aktuell uppdatering att vända sig till när frågetecknen hopar sig kring exempelvis avstavning, valet mellan stor och liten bokstav eller utformningen av specialtext som punktuppställningar.

Det första kapitlet i Svenska skrivregler har rubriken ”Text och form”. Det handlar om samspelet mellan text och grafisk form. Första underrubriken i den nya upplagan lyder: ”Några råd om läsvänliga texter”. Och det är ingen tvekan om att den nu aktuella regelsamlingen i det här avseendet har tillkommit under devisen ”Du ska leva som du lär”.

Boken är nämligen läsvänlig. Den har, precis som det förespråkas i det inledande kapitlet, en ”inbjudande, läsvänlig grafisk form”. Strukturen är ”överskådlig” och ”det väsentliga […] lyfts fram på olika sätt”. Till överskådligheten bidrar i högsta grad de illustrerade kapitelstartsidorna. Det är bara att gratulera redaktören, Ola Karlsson, och hans medarbetare!

Här finns några helt nya inslag, som ett delkapitel om ingresser, ett helt nytt kapitel om hanteringen av engelska ord och texter (skrivregler i miniformat för engelska texter) och, i kapitlet ”Främmande tecken och fonetiska symboler”, råd om hur vi ska handskas med bokstavstecknen i såväl arabiska som serbiska, makedonska och övriga språk i före detta Jugoslavien. En nyhet är också att skrivregelsamlingen nu avslutas med en lista över fördjupningslitteratur, något som vetgiriga läsare säkert välkomnar.

Men mest handlar det naturligtvis om utökade och preciserade råd. Vi kan exempelvis läsa mer än i tidigare upplagor om val av böjningsändelser. Mer om stavning och böjning av engelska lånord. Mer om källhänvisningar. Här finns något för alla som skriver. Rekommendationer som ligger rätt i tiden.

Informationen om att skiljetecknet punkt används för att avsluta meningar som är påståenden följs till exempel av denna upplysning: ”Meningar måste inte alltid vara fullständiga huvudsatser utan kan även bestå av bisatser eller andra meningsfragment”. Ett ord i rättan tid, tycker nog de flesta skribenter i dag ...