Ett språkligt fredsprojekt
Bo Sandelin (Dialogos)
Vid 1800-talets mitt var Białystok i den förunderliga statsbildningen Kongresspolen en plats där kulturer möttes. Ryska, tyska, polska och jiddisch var några av de språk som kunde höras på stadens gator. Men Białystok var inte bara en smältdegel. Det fanns också motsättningar mellan grupper. Ludwik Zamenhof blev snabbt övertygad om att konflikterna skulle kunna överbryggas om alla bara kunde tala med varandra. Svaret blev esperanto, ett fredsprojekt med grammatikor och ordböcker som fanbärare.
Bo Sandelin ger i denna bok en initierad skildring av esperantos utveckling som språk och rörelse. Han berättar om hur esperanto i Nazityskland sågs som ett hot mot den rasbiologiska grundtanken, om hur språket blomstrade bakom järnridån och om idokrisen, där många entusiaster valde att hoppa av för att i stället ägna sig åt ido, ett annat konstruerat språk som ansågs ha större förtjänster än esperanto.
Esperanto – drömmen om ett världsspråk förklarar varför esperanto aldrig blev den breda universella angelägenhet som Ludwik Zamenhof förutspådde. Det är intressant läsning som kompletteras av en snabbintroduktion till språket.
