Vi blir aldrig färdiga med orden

För ett tag sedan hade jag en ovanligt rolig arbetsuppgift. Jag fick chansen att under flera dagar bara sitta och läsa mejl som hade skickats till radioprogrammet Språket i P1, där jag är en av experterna. Dit skriver lyssnare som har frågor om allt mellan himmel och jord som rör språk i allmänhet och det svenska språket i synnerhet. Jag gissar att många som läser Språktidningen också tillhör Språkets lyssnarskara. Det här gjorde jag för att jag ville få en bättre bild av vad det är med språk som folk är intresserade av egentligen. Tveklöst finns det ett stort språkintresse – men vad består det av?
Helt kort kan det jag fann sammanfattas i ett ord, nämligen: ord! Anmärkningsvärt många frågor tar sin utgångspunkt i ord. Ungefär en fjärdedel, faktiskt. Minst. Det beror lite på hur man räknar. Men vad är det som är så intressant med just ord?
Kanske är det så enkelt att ord är en språklig kategori som i princip alla känner till. Det är ganska lätt att känna igen vad som är ett ord, i alla fall om man utgår från ett språk med svenskans morfologiska struktur, alltså hur ord används och kombineras med varandra. Vi organiserar vårt förhållande till språket genom ord när vi skapar ordböcker och lexikon. Och vi märker omedelbart om vi hör eller läser ett ord för första gången. Ord är en språklig enhet som vi känner till, och den följer oss genom livet.
Ord är nämligen något vi lär oss att förhålla oss till mycket tidigt. Ett exempel är att de flesta nyblivna föräldrar är mycket upptagna av vilket som blir deras barns allra första ord. Kanske läggs också en del vikt vid vad det innebär att det blev just det ordet; min egen familj lägger till exempel stor betydelse (troligen för stor) vid att dotterns första ord var nej.

Men fokuset på ord upphör inte när bebistiden är över. De flesta småbarnsföräldrar har nog hört att det är bra om barnet får ett stort ordförråd. Regelbunden högläsning och aktiva samtal mellan föräldrar och barn hör till sådant som alla nyblivna föräldrar får höra tillhör det goda föräldraskapet. Ordförrådets storlek beskrivs ofta som nyckeln till skolframgång, och barn med stort ordförråd får ofta beröm för det.
Vuxna intresserar sig förstås också för det egna ordförrådet. Högskoleprovets ordförrådsdel får stor uppmärksamhet, och flera stora dagstidningar publicerar testet i efterhand så att var och en kan testa hur de ligger till. Även Språktidningen har ett populärt ordkviss. Vi behandlar ord som något vi kan vara rika på, en skatt, ett kulturellt kapital.

”När vi möter ett ord vi inte förstår märker vi det på en gång”

Den här skatten vi går omkring och bär på vill vi också förstå oss på. När vi möter ett ord vi inte förstår märker vi det på en gång. Ibland kan vi själva räkna ut vad ordet betyder och hur det kan användas, ibland behöver vi ta hjälp av andra resurser. Svenska Akademiens ordböcker på svenska.se används mer än 40 000 gånger per dag. Per dag! Andra digitala lexikon som synonymer.se och Lexin används ännu mer.
Det är ingen tvekan om att ord är viktiga för oss. Vårt samhälle gör dem till en central del av att växa upp, och de kan öppna och stänga dörrar för oss. Men kanske är det ändå de lite mer fördolda, mystiska aspekterna av ordet som lockar oss. Många av frågorna till Språket handlar om ordens ursprung, hur de hör ihop och varför de ser ut som de gör. Frågeställarna undrar över ord som deras mor- och farföräldrar använde, men som de inte hört på länge. ”Var kommer ordet ifrån?” är en av de vanligaste frågorna jag stöter på när jag sitter och går igenom mejlskörden. ”Vad betyder det egentligen?” är en annan. Som språkvetare motsätter jag mig att det skulle spela roll i dag vad ett ord betydde i går, eller för flera tusen år sedan. Däremot är det något fantasieggande över det som händer när orden blir som en länk bakåt till vår historia, både familjehistorien och världshistorien.
Känslan när man får syn på en etymologisk beskrivning av ett ord som förblivit nästan oförändrat till såväl form som innehåll sedan urindoeuropeisk tid kan ge en lika omtumlande känsla som att besöka de egyptiska pyramiderna eller att titta på runstenar. Att det finns ord som knappt har ändrats på över 8 000 år (som syster, att sy och lax) gör åtminstone mig lite yr.

Andra ord, sådana som har förändrats gång på gång, som har lånats från ett språk till ett annat, börjat användas i helt nya sammanhang och till slut hamnat i just mitt ordförråd, de ger en helt annan effekt. De är som pusseldeckare: genom att studera alla ledtrådar noga kan man till slut lösa gåtan och avslöja ordets hela historia. Som post, som har en lång rad mer eller mindre skilda betydelser i svenskan i dag, men där det går att nysta upp en spännande historia om hur infrastrukturen för att kunna skicka brev har utvecklats från att en post är en plats där kurirer som bland annat bär med sig brev kan övernatta, till att man börjar prata om postkurirer, alltså de som reser mellan poster. Därifrån är steget inte långt till att post, som i dag, avser själva breven som kurirerna bär.
Tidslinjen sträcker sig också framåt i tiden. Nya företeelser som ännu inte har egna ord i svenskan leder till att nyord myntas. En del får fäste. Andra, visar det sig, åker ut.
Det är inte konstigt att många av mejlen jag läste tar sin utgångspunkt i ord. Ord är lätta att känna igen, vi tillskriver dem stort värde och de ger oss tillgång till vår dåtid, vår nutid och vår framtid. De präglar vårt liv från första stund och de följer oss genom livet. Vi blir aldrig färdiga med att förvalta vår ordskatt.