Upp till kamp med nål och tråd

Broderi är en uråldrig kvinnlig konstform. Otaliga är kvinnorna som har tvingats sitta böjda över nål och tråd för att förfärdiga bonader om förnöjsamhet, flit och kärlek till nästan: ”Solen lyser även på liten stuga”, ”Uppskjut aldrig till i morgon vad du kan göra i dag” och ”Störst av allt är kärleken.” Broderandet höll kvinnorna på plats i hemmet och sällan uppskattades arbetet efter förtjänst.

Men nu har det blivit trendigt att brodera. Sociala medier svämmar över av vackra alster i korsstygn, petit points eller stjälksöm. Separatistiska syjuntor och namnkunniga konstnärer ställer ut på konsthallar och i kulturhus. Hur kan det komma sig?

Dagens budskap är fräckare och anspelar inte sällan på Edith Södergrans ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är”. Här finns gerillamindfulla uppmaningar som: ”Vila i tid” och ”Jag är slut men inte veckan”. Eller min favorit: ”Det är inte jag som är omogen, det är du som är en bajskorv.”

Många av budskapen har en feministisk udd, som journalisten och debattören Katarina Wennstams bevingade ordstäv: ”En kvinna som vill, ligger inte still.” Eller helt enkelt: ”Krossa patriarkatet!”

Men att använda broderier för att protestera, det är ingenting nytt.

Redan på 1800-talet använde den dödsdömda Metta Fock broderi för att föra sin talan efter att ha hamnat i fängelse, anklagad för mord på sin make och två av sina barn. På 27 bitar tyg – som hon antagligen rev ut ur sina kläder – hade hon mödosamt broderat sin nästan 600 ord långa försvarsskrift med små, små stygn. ”Jag arma änka”, broderade hon, önskade att åter få ställa sig inför domstolen med vittnen som skulle kunna styrka hennes oskuld. ”Fruckta gud, fly synden, älsken warandra”, uppmanade hon. Föga hjälpte det, den 7 november 1810 avrättades hon.

Bättre gick det hundra år senare. Då använde rösträttskvinnorna sidendamast och tråd av ädla metaller i kampen för rättvisa. När rörelsen 1911 samlade den internationella gräddan av kämpar i ett försommarvackert Stockholm hade tre konstbrodöser arbetat i över en månads tid med det ståtliga standaret. På framsidan en vacker sol och ordet Justice, ’rättvisa’, och på baksidan en dikt:

Så i molnhöljd dag som klar
framåt bjuder vårt standar
framåt genom moln och dimma
mot den nya dagens strimma

Författaren Lotten von Kraemer hade skrivit dikten, och det var också hon som skjutit till pengarna som behövdes.

När kvinnorörelsen på 1970-talet blåste nytt liv i broderikonsten var det ute med sidendamast och verser på rim. I stället utvecklades en friare och mer realistisk stil som på allvar skrev in broderandet i konsthistorien.

Britta Marakatt-Labba, som ägnar sitt konstnärskap till att brodera fram den samiska historien på stora tygstycken, har ofta fått frågan varför hon har valt denna konstform. För varför lägga ner timmar av arbete på något som kan skapas så mycket snabbare med penna och papper, eller för den delen ett enkelt bildredigeringsprogram i datorn?

Kanske ligger hemligheten just i att det tar tid och kräver stillhet. En annan broderikonstnär, Elsa Agélii, som sedan 1970-talet har kommenterat samhället med hjälp av broderier, har sagt att hon kanske inte löser några världsproblem med broderandet men att skapandet stillar oron.

Broderandet är stillsamt och men ändå kreativt. Lugnt men tankevidgande. Långsamt subversivt.

Dessutom erbjuder broderandet en gemenskap med andra intresserade som antingen uppskattar och kommenterar ens verk – eller finns som sällskap under själva skapandet. Att i syjuntans form träffas och handarbeta är en gammal fin tradition där kvinnor inte bara pratar strunt och dricker kaffe utan också kan stärka varandra, trösta och dela med sig av kunskap och livsvisdomar.

Någon har sagt att broderandet är graffiti för saktmodiga. Inom kokkonsten finns något som heter slow cooking, som går ut på att låta matlagandet ta tid för att ge smakerna chans att utvecklas ordentligt. Jag tänker att broderande är slow politics, där tankarna om hur samhället och världen ska bli bättre får ta tid för att idéerna ska utvecklas ordentligt. Både i huvudet på brodösen och för dom som senare får se verket.

Och nu är det alltså trendigt igen. Aktivister broderar uppkäftiga meddelanden på staket ute i samhället eller skickar glada hälsningar i korsstygn på bussarnas säten. Eller köper gamla dukar i andrahandsbutiker, sprättar bort den gamla moraliteten och broderar dit ett könsord eller helt enkelt bara NEJ. Genom att ta foton och posta på sociala medier når broderierna många fler. Kommentarer och delningar visar att broderierna engagerar och inspirerar. Så broderandet har utvecklats från påtvingat och underskattat petgöra till en kreativ och lustfyllt lugnande konstform som sprider kunskap, uppmanar till kamp och möjliggör kvinnogemenskap. Inte bara ord och bild i skönt stilbrytande förening, utan också minnesarbete, mindfulness och politisk mobilisering.