Talet är språkpolisens nya distrikt

Varje forum som samlar språkpoliser har femtioelvatusen inlägg som handlar om ofoget med att säga ”egenklien”. Redan 1974 skaldade Povel Ramel ”Liksom i princip asså om ja säger liksom vet du” i låten Jag diggar dig. Så att uppmärksamma (irriterande) talspråk är inget nytt, men de senaste åren har det fått mångdubbelt ökad relevans. Aldrig förr har vi tagit till oss så mycket i talad form som vi gör nu. Vi lyssnar på böcker i stället för att läsa dem, det finns oändligt med poddar om alla upptänkliga ämnen och i stället för att läsa manualer och läroböcker tar vi in kunskap via instruktionsvideor på Youtube.

Med andra ord finns det mycket talmässigt att störa sig på. Ta poddar till exempel. Att lyssna på sådana som drivs av någorlunda ungdomliga personer innebär många gånger att du behöver ett psyke av järn för att stå ut med alla asså, jamen, nämen, lite så och fakking som strösslas över språket.

Jag roade mig med att göra exempel på hur meningen ”I kväll ska vi äta köttbullar” kan låta om man petar in de mest populära utfyllnadsorden.

1. Asså vi ska äta köttbullar till middag.
2. Asså vi ska äta, jamen köttbullar till middag.
3. Asså vi ska äta, nämen typ köttbullar till middag.
4. Amen vi ska, lite så äta köttbullar till middag.
5. Nämen snälla, vi ska äta köttbullar till middag!
6. Asså vi ska äta FAKKING köttbullar till middag.
7. Amen vi ska ju ha liksom köttbullar till middag-ish.

Jamen kan man verkligen lägga in, jamen överallt. Och nämen kan förstärka vilket påstående som helst, speciellt i kombination med ett valfritt placerat asså. Och ish är som typ alla vet ett engelskspråkigt uttryck för typ. Som i sig är ett störande ord för många.

I ljudböckerna är det annat som skaver. Att upptäcka att ens favoritförfattare är inläst av någon som säger åtminstonde gör åtminstone mig väsentligt mindre sugen att lyssna på hens verk. Ett annat självupplevt irritationsmoment är när en inläsare bördig från Stockholm konsekvent uttalar alla platser och företeelser i Göteborgstrakten fel, exempelvis Askim med hårt k och Paley’s som ”Pejlis”.

En känd språkvetare har förresten hörts säga situationstecken både en och två gånger. Oklart om det är någon avancerad form av så kallad trollning (medvetet fel som en provokation).

Dialekter och röstegenskaper är också faktorer som vi i allt större utsträckning får förhålla oss till. Någon som låter stringent och rak i skriven form kan visa sig vara dryg, knarrig eller gnällig när det kommer till den talande versionen. Eller ha en dialekt som skär i öronen. Naturligtvis kan det omvända också gälla, någon som skriver torrt och långrandigt kan låta ljuvlig när hen öppnar munnen.

När jag läser igenom det jag just har skrivit inser jag att jag nog aldrig åstadkommit något som har varit mer mossbelupet än det här. Man kan lugnt säga att jag aldrig varit mindre nere med kidsen och att jag mentalt just spädde på min ålder med tjugo år. Ish.