Språkfrågor speglar vårt samhälle

Dagarna före midsommar reste jag till Wien för att ta emot juryns specialpris vid European publishing awards. I motiveringen talade juryn om ett ”unikt hantverk” i Språktidningen. Mellan raderna anades en förundran över att det ens går att göra ett populärvetenskapligt magasin om språk. Samma fascination möter jag ofta från utländska forskare som ibland är smått avundsjuka på svenska språkvetare som har möjlighet att skriva och komma till tals i en tidskrift som når en bred publik.

Från kollegor på utländska medier är det några frågor som återkommer. Vad skriver Språktidningen egentligen om? Tar inte ämnena slut ganska snart?

Nu gick undringarna att besvara genom exempel. I Wien blev jag oftare tilltalad med det vardagliga du än det formella Sie. Jag spetsade nyfiket öronen åt ett tilltalsmönster som för inte så länge sedan i regel hade betraktats som ohövligt. Även i Tyskland är duandet på frammarsch. Det vittnade också många konferensdeltagare om när jag passade på att fråga. Alla pratade glatt och intresserat om tilltalsnormer på glid med argument och iakttagelser som nästan lät som ett eko från debatten om du, ni och titeltilltal i svenskan.

I bokhandlarna finns mängder av dialektordböcker som listar ord typiska för olika delar av Österrike. I alla typer av texter bemödar sig skribenter nu om att skriva inkluderande – där det vanligaste skrivsättet nog är Lehrer*in, ’lärare/lärarinna’ – medan andra tycker att den maskulina formen Lehrer inte exkluderar någon. Och under konferensen talade många föreläsare om AI och texter genererade av chattrobotar. Detta är sådant som vi – med undantag för österrikiska dialekters särdrag (står det på din önskelista?) – på något sätt tagit upp i Språktidningen. Men det är också exempel på hur språkfrågor ständigt är en del av en bredare samhällsdebatt. Därför är det ämnen som engagerar och som förtjänar att diskuteras i språktidningar i fler länder.

Den svenska sommaren har i alla fall inte föranlett någon idétorka på redaktionen. I det här numret möter vi spökskrivare och kulturminister Parisa Liljestrand, fördjupar oss i svordomars ljudmönster, gör en språkresa till Nederländerna, funderar på bakterieteorin och blickar tillbaka till kidnappningsdramat som blev ett begrepp.

Trevlig läsning!