Helig motsägelse

Sanktion har som grundord latinets sanctio, ’straffbestämmelse; klausul, specialbestämmelse’, som är bildat till sancire, ’med religiös invigning stadfästa, helga; garantera; vid straffpåföljd förbjuda, straffa’. Detta går tillbaka på sanctus, ’helgad; helig, okränkbar’.

På 1700-talet tog svenskan in sanktion från tyskan eller franskan, med betydelser som ’stadfästelse, officiellt godkännande, bifall’, och senare, vanligen i plural: ’påföljd, (ekonomisk eller militär) straffåtgärd stater emellan, våldspåtryckning’.

Verbet sanktionera betyder ’officiellt godkänna, gilla, godta’, men sedan några årtionden kan det också betyda ’beivra, straffa; vidta sanktionsåtgärder’, liksom engelskans sanction, franskans sanctionner och tyskans sanktionieren.

Ordsläktingar är sakral, sankt, sanktuarium, ’heligt rum, kor; förvaringsrum för reliker’, sakristia, sakrosankt, ’helig; okränkbar, fridlyst’, och sakrament, ’kristen rituell handling’.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.