Folkmord

Ett otal gruvliga folkmord har begåtts under tidernas lopp, men ord för företeelsen är dokumenterade först på 1700-talet, i tyskan som Volksmord och Völkermord och i det numera föga vanliga franska plébicide från samma århundrade. I vårt språk är folkmord känt i skrift åtminstone sedan 1910-talet. År 1917 sade politikern och publicisten Hjalmar Branting på ett möte om ohygglig­heterna i Armenien att det ”har verkställts ett fullt organiserat folkmord och tilldragelserna därnere stå utan motstycke i allt vad som hänt under kriget”. Som internationellt straffrättsligt begrepp infördes folkmord efter andra världskriget. I FN:s folkmordskonvention från år 1948 definieras folkmord som varje handling ”utförd i avsikt att tillintetgöra, helt eller delvis en nationell, etnisk, raslig el. religiös grupp”. Den internationella termen genocide, ’folkmord’, uppges vara skapad 1943 av den amerikanske juristen Raphael Lemkin och kom i tryck året därpå i hans bok Axis rule in occupied Europe. Ordet består av grekiska génos, ’(människo)släkte, folkstam’, och -cide, ’mord, dödande’, som också ingår i suicid och hör ihop med det latinska verbet caedere, ’hugga; döda’.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.