Ett ord för grupper som förskingrats

När diaspora började användas i svenskan på 1800-talet var det en benämning på judar som levde i förskingringen, det vill säga kringspridda på olika orter fjärran från hemlandet eller hemmiljön. Fortfarande talas det om den judiska diasporan, men numera möter vi också till exempel den turkiska, romska, somaliska och iranska diasporan, när det gäller vissa etniska minoritetsgruppers bosättning utomlands. Också svenskars bosättning utanför hemlandet är ett slags diaspora.

Det grekiska grundordet diasporá betyder ’ut-, kringströende, skingrande’ och är bildat till verbet diaspeírein, ’strö ut, kringströ’. Det enkla verbet speírein betyder ’så’, och till det hör sperma, spor och sporadisk. Av avlägsna germanska ordsläktingar kan nämnas sprida, spruta och sprej(a).

Diaspora hör till den lilla grupp ord som kan ha eller har haft huvudtrycket (betoningen) på tre olika ställen. De flesta ordböcker föreslår diáspora. Men några förtecknar också diasporá, som är det rent grekiska uttalet, och diaspóra.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.