Ett ord för framtiden

Sedan scenario hämtats in på 1800-talet var det länge i huvudsak ett teater- och filmord med betydelser som ’skådespels- eller filmmanuskript med utförliga spelanvisningar; synopsis’. Med ungefär samma betydelse kunde ibland också sceneri och scenarium användas.

Men i mitten av förra århundradet började scenario dyka upp i journalisters och politikers språk i bildlig betydelse om ’tänkbart händelseförlopp; framtidsbild; situation som man tror kan komma i framtiden’. I Expressen kunde man 1958 läsa: ”Därmed skymtar ett tänkbart scenario: Pflimlin genomför sin reform och drar sig redan nu tillbaka.” Under de senaste årtiondena har scenario blivit något av ett modeord.

Ordet är ganska ensamt om att kunna få fyra pluralformer: scenarier, scenarion, scenarios och scenarior, varav de två första är rekommenderade i ordböckerna.

Ett par avvikande, icke-rekommenderade, singularformer kan man också hitta: en scenario, ett scenarie och ett scenaria (till pluralformen scenaria av scenarium).

Det italienska grundordet scenario betyder bland annat ’teaterdekoration[er], kuliss[er]; scenapparat, sceneri; framtidsscenario’. Det kan föras tillbaka på senlatinets scaenarium, ’scenisk; plats, utrymme för scenbyggande’.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.