En kunglig vräkning

Vräkningarna blir fler. Att bli vräkt är ofta en katastrof för den enskilde. Det är mest i denna laddade betydelse vi i dag använder ordet vräka. En av ordets äldsta betydelser är ’driva bort’ och det stämmer ju med vräkning från bostad. I Västgötalagen stod det att svearna hade rätt ”konung att taga och likaså vräka”. På den tiden valde man kung på Mora sten utanför Uppsala och om han inte skötte sig kunde han drivas bort från tronen. Vräka kan också användas om häftiga rörelser och skeenden av olika slag. Man kan vräka omkull någon. Regnet kan vräka ner. Man kan vräka ur sig något. Det som säljs billigt bortvräkes.
En vräkig bil kan man tala om och det verkar kanske vara svårt att anknyta till vräka, men det kommer av uttrycket vräka sig som först betydde ’kasta sig ner’, sedan ’ligga och dra sig’, sedan ’vältra sig eller frossa i något’, sedan ’briljera eller stoltsera med något’ som till exempel en vräkig bil eller en vräkig kostym. Hängde ni med? Sådana långa kedjor av betydelseförändringar är vanliga i språket.
Till vräka hör också ordet vrak. Den som inte dög till mili­tärtjänst kallades förr kronvrak. På havets ­botten finns många vrak. Och man kan också ibland känna sig som ett vrak. Det som vräks bort kan säljas på rean där man kan välja och vraka. Ni har väl hört talas om ­annonsen ”Läcker båt till vrakpris”? Antagligen i en Göteborgstidning.

Staffan Fridell är professor emeritus i nordiska språk vid Uppsala universitet.