”Synd att dialekten försvinner bland yngre”
Elias Storm får ett stipendium för arbetet med att kartlägga värmländska dialekter.
Bild: Anders Svensson
Ett stipendium på 60 000 kronor från Kungliga Gustav Adolfs Akademien får 23-årige lärarstudenten Elias Storm för arbetet med att kartlägga dialekter i Värmland. Han började dokumentera lokala mål samtidigt som han läser till lärare i svenska och religion vid Karlstads universitet.
– Jag tyckte inte att studierna var så roliga alla gånger så då ville jag ha någonting att syssla med, berättar han.
Den första dialekten han studerade var målet i Ölme. Beskrivningen av hembygdens dialekt samlades i boken Ölmemålet – en dialekt- och sockenmonografi. Nu skriver Elias Storm en uppsats om målet i Nyskoga i nordvästra Värmland – ett område som på 1600-talet befolkades av skogsfinnar som bedrev svedjebruk.
– Det var där det talades finska längst i hela Värmland. Det är först från slutet på 1800-talet och början på 1900-talet som det vuxit fram en värmländsk dialekt där. Det är en väldigt hotad dialekt och därför tycker jag att det är särskilt viktigt att dokumentera den.
”Det är sällan barnbarnen har någon egentlig dialekt”
I arbetet använder Elias Storm metoder som länge nyttjats av dialektforskare. Han söker upp personer, spelar in deras talspråk och analyserar bland annat uttal, ordval och grammatiska drag. Personerna han intervjuar är ofta i 70- och 80-årsåldern.
– Deras barn talar kanske dialekt någon gång men det är sällan barnbarnen har någon egentlig dialekt. Det är många som säger att det är väldigt synd att dialekten försvinner bland yngre generationer och att det inte längre finns samma språkliga gemenskap mellan generationerna.
Hemma i Ölme är det inte längre många yngre som talar det lokala målet.
– Det är vi som är födda runt 2000 som är sist med att ha dialekten mer eller mindre välbevarad. Men på andra orter i Nord- och Västvärmland är det många fler även bland yngre som har bevarat dialekten. Där är den fortfarande det naturliga språket.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
Ett stipendium på 60 000 kronor från Kungliga Gustav Adolfs Akademien får 23-årige lärarstudenten Elias Storm för arbetet med att kartlägga dialekter i Värmland. Han började dokumentera lokala mål samtidigt som han läser till lärare i svenska och religion vid Karlstads universitet.
– Jag tyckte inte att studierna var så roliga alla gånger så då ville jag ha någonting att syssla med, berättar han.
Den första dialekten han studerade var målet i Ölme. Beskrivningen av hembygdens dialekt samlades i boken Ölmemålet – en dialekt- och sockenmonografi. Nu skriver Elias Storm en uppsats om målet i Nyskoga i nordvästra Värmland – ett område som på 1600-talet befolkades av skogsfinnar som bedrev svedjebruk.
– Det var där det talades finska längst i hela Värmland. Det är först från slutet på 1800-talet och början på 1900-talet som det vuxit fram en värmländsk dialekt där. Det är en väldigt hotad dialekt och därför tycker jag att det är särskilt viktigt att dokumentera den.
”Det är sällan barnbarnen har någon egentlig dialekt”
I arbetet använder Elias Storm metoder som länge nyttjats av dialektforskare. Han söker upp personer, spelar in deras talspråk och analyserar bland annat uttal, ordval och grammatiska drag. Personerna han intervjuar är ofta i 70- och 80-årsåldern.
– Deras barn talar kanske dialekt någon gång men det är sällan barnbarnen har någon egentlig dialekt. Det är många som säger att det är väldigt synd att dialekten försvinner bland yngre generationer och att det inte längre finns samma språkliga gemenskap mellan generationerna.
Hemma i Ölme är det inte längre många yngre som talar det lokala målet.
– Det är vi som är födda runt 2000 som är sist med att ha dialekten mer eller mindre välbevarad. Men på andra orter i Nord- och Västvärmland är det många fler även bland yngre som har bevarat dialekten. Där är den fortfarande det naturliga språket.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
