Sverige åt svenskarna

Man är mycket ”nationell” nu för tiden i landsorten, men inte på det gamla vanliga svenska sättet utan på ett alldeles splitter nytt och utländskt.

Så skriver Aftonbladet den 26 november 1886 om begreppet ”Sverige för svenskarna”, och menar att slagordet har importerats från Tyskland.

Några veckor tidigare, den 30 september 1886, har ”en aktad person inom länet” skrivit en insändare i Östgöta Correspondenten, där orden formuleras för första gången. Insändaren kräver en tullgräns mot Norrland och förbud mot att ta in sprit, mjöl, spannmål och matvaror från utlandet. Allt svenskarna skulle konsumera borde tillverkas inom landet – och då räknas tydligen inte Norrland.

I mitten av 1880-talet pågår tullstriden, där landet delas mellan protektionister, som vill ha importtullar på utländska varor för att gynna allt som tillverkas i Sverige, och de frihandelssinnade, som vill hålla gränserna öppna för att befrämja handeln. Stridslinjen går mellan landsbygd och stad. Ekonomin är skakig, Sverige håller på att förvandlas från bondesamhälle till en industriell nation. Folk förlorar jobb, verksamheter blir överflödiga, oroliga tider råder. Tullstriden skulle pågå i flera år och få starka nationalistiska och protektionistiska underströmmar.

Några decennier senare blir det den unge socialdemokratiske politikern Per Albin Hansson som utropar ”Sverige åt svenskarna”. Den svenska socialdemokratin befinner sig då i brytpunkten mellan två motstridiga idéer. Dels internationalismen – självklart uttryckt i rörelsens kampsång Internationalen och sprungen ur Marx och Engels stolta ord: ”Proletärer i alla länder, förena er!” – dels nationalismen.

Högern i Sverige anklagar Socialdemokraterna för ”fosterlandsförräderi” när arbetarrörelsen hävdar sin linje om internationella samarbeten och solidaritet, och Per Albin Hansson tvingas flera gånger försvara sig offentligt.

”Alltså, Socialdemokraterna är inga fiender till fosterlandet”, skriver han 1904.

Men inte heller kommer Socialdemokraterna någonsin att glömma att proletariatet är internationellt, fortsätter han, och bara genom både internationellt och nationellt samarbete kommer segern.

Per Albin Hansson får kritik för socialdemokratins bristande fosterlandskänsla också från folk inom rörelsen. Kanske är det därför han i ett valtal 1921 väljer att deklarera ”Sverige åt svenskarna”? För att bevisa arbetarrörelsens lojalitet med den nationella idén?

Man har ofta kallat oss socialdemokrater fosterlandslösa. Men jag säger: det finns intet mera fosterländskt parti än det socialdemokratiska, så sant som den största fosterländska gärningen är att ordna vårt land att alla känna sig där ha ett hem. Det skall icke i det stora hemmet finnas styvbarn och kelbarn. [...] Klasskillnaden måste bort, Sverige åt alla svenskar!

Och Socialdemokraterna vinner valet.

Nästa gång ”Sverige åt svenskarna” kommer upp till ytan har tiderna förändrats, tankarna förändrats och det protektionistiska slagordet har transformerats till nazism. Den svenske fascistledaren Per Engdahl deklarerar sin ideologiska linje i en broschyr från 1938:

Historien har flera exempel på kulturer som gått under, därför att den ursprungliga kulturskapande rasen beblandat sig med främmande raser. Det framstår därför som en bjudande nödvändighet att ta upp rasfrågan. Vår förmåga att lösa detta problem är avgörande för hela vårt folks framtid. [...] All inblandning av för oss främmande raser, vilka kunna äventyra vår rasliga egenart, måste förebyggas. I detta sammanhang brukar judefrågan ofta bringas på tal. [...] Sverige åt svenskarna är vår oåterkalleliga princip.

Samma år lägger nazistledaren Sven Olov Lindholm beslag på begreppet när hans parti fått ett mycket dåligt valresultat och nu vill skapa distans till Hitlers nazism, som han ansåg skrämde bort svenska väljare. Lindholm bytte partinamn till Svensk socialistisk samling (SSS) och partiets symbol hakkorset ersattes med en vasakärve. I stället för ”Heil Hitler!” utropade nazisterna från och med nu ”Sverige åt svenskarna!”.

När studenter och nazister marscherade på Stockholms gator för att protestera mot att tio, kanske tolv, tysk-judiska läkare skulle få skydd i Sverige 1938, bar de banderoller med texten ”Stoppa judeimporten!” och ”Sverige åt svenskarna!”.

Sedan dröjer det ända till 1990-talet innan samma ord åter ropas på svenska gator. Nu är det Sverigedemokraterna under ledning av Anders Klarström som använder slagordet. Den som söker på nätet får snabbt träff på fotografier av banderoller som SD använde i demonstrationståg och offentliga möten. På en bild står en mycket ung Jimmie Åkesson och håller i just en sådan ”Sverige åt svenskarna”-banderoll. Och trots att partiet nu klätt om till kostym och skiftat partisymbol från brinnande fackla till söt blåsippa förekommer slagordet i partitoppen. År 2009 utropade dåvarande partisekreterare Björn Söder ”Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige!” på SD:s landsmöte, och i en riksdagsmotion från 2016 används begreppet av en av SD:s riksdagsmän.

Tullstriden på 1880-talet slutade med att protektionisterna vann. Tullar infördes på utländsk import för att skydda svenska varor. De som verkade inom de skyddade näringarna blev rikare, vanliga människor måste betala mer för sina varor och det blev lättare att skapa nationella monopol genom truster och karteller, vilket drabbade konsumenterna ytterligare.

Och slagordet ”Sverige åt svenskarna” hade då använts så flitigt att dåtidens mest kände satiriker, Axel Wallengren, känd som Falstaff, Fakir, kände sig tvungen att deklarera: ”Nordpolen åt nordpolackerna!”

Fotnot: Denna artikel är ett utdrag ur Elisabeth Åsbrinks bok Orden som formade Sverige (Natur & Kultur, 2018).