Snärtig snabbskrift hittar nya vägar

Meron Mekonen i dyslexiklassen vid Sundbybergs folkhögskola fick prova stenografi.

- Jag tror att jag har hittat mitt sätt att lära, säger hon.

Den som visade stenografin för Meron Mekonen och hennes klasskamrater var riksdagsstenografen Britt Almström. Det är hennes idé att låta personer med läs- och skrivsvårigheter prova snabbskriften med anor från 1800-talet.

Britt Almström fick idén för några år sedan då hon visade stenografi i en grundskoleklass. Ett par pojkar i klassen var dyslektiker. Efter lektionen kom de fram och bad att få lära sig mer.

Det som kan göra stenografi mindre svårt för dyslektiker än vanlig skrift är att de får skriva ljudenligt och att ordbilderna är tydligare. Men detta är inte systematiskt undersökt. Man kan undra varför.

- Bra fråga, säger Ingvar Lundberg, professor vid Göteborgs universitet och en av Sveriges mest erfarna dyslexiforskare. Jag tycker att det ligger mycket i den idén.

Han jämför med undersökningar där dyslektiker har provat att läsa kinesiska skrivtecken. Det visade sig att det var lättare för dem att läsa ordbilderna än att läsa ord med bokstäver.

För att praktiskt testa idén med att låta dyslektiker skriva och läsa stenografi, fick Britt Almström komma till läraren Tiina Chenon på Sundbybergs folkhögskola utanför Stockholm. Tiina Chenon undervisar elever som har svårt att läsa och skriva. Under två terminer rustar hon dem så att de kan börja studera för att kvalificera sig för högskolestudier.

När Britt Almström började sin lektion visade hon de stenografiska ordbilderna för mal och al.

[bild]

Sedan skrev hon:

[bild]

- Malm! sade eleverna.

De hade knäckt koden efter sju minuter. Nästa ord på tavlan öppnade nya möjligheter för dem:

[bild]

- Här står det lam, men det kunde lika gärna vara lamm. Sammanhanget får avgöra, förklarade Britt Almström.

Det är så det funkar. Enkla och dubbla konsonanter ser likadana ut. Alla j-ljud har samma tecken, liksom alla ng-ljud, tje-ljud och sje-ljud. Stenografi struntar i om ordet med konventionell skrift stavas med ck eller bara med k.

[bild]

- Det var sje-ljudet som fick mig att tända på stenografi, säger Meron Mekonen.

Tiina Chenon är försiktigt optimistisk:

- Det är ett slags bildspråk, men alla har inte samma känsla för det.

Britt Almström säger att stenografin har krympt i Sverige, och blivit närmast en hobby. Så var det också när arméofficeren Olof Melin konstruerade det moderna svenska stenografisystemet i slutet av 1800-talet. Den stora nyttan med stenografin kom lite senare, när det blev vanligt att diktera brev och låta en kontorist skriva ut dem på maskin.

Olof Melin kunde stenografera med ett utländskt system, men han ville konstruera ett nytt system som var enklare och anpassat till svenska språket.

Han gjorde - utan dator - en frekvensundersökning av det vanliga svenska skriftspråket. Han klippte sönder trycksidor och sorterade bokstäver, bokstavskombinationer och ord så att han såg vilka som var vanligast. Dessa fick de enklaste tecknen.

Olof Melins system blev en succé, och det  var inte nöjet utan nyttan som drev tillväxten. Ännu på 1960-talet var stenografi ett obligatoriskt ämne på gymnasieskolans ekonomiska linje.

Veteranen göte schenning började som stenograf i Riksdagen 1952, och gör nu sitt 59:e år som debattstenograf. Han upptäckte stenografin 1941, när han var 13 år. Tusentals gånger skrev han övningsfrasen "alla äro i Mölle i år".

- Jag tyckte direkt att det var jättekul, berättar Göte Schenning. Jag hade turen att bli elev åt vårt lands genom tiderna mest framgångsrika stenografilärare, Stig Ekermann. Han fick oss grabbar att upptäcka att stenografin är en kul och fascinerande lek med språket - och så småningom även ett nyttigt redskap i allt skrivarbete.

Göte Schenning insåg dock att nyttan med stenografi minskade när datorerna blev ordbehandlare. När hans barn växte upp ansträngde han sig för att de skulle lära sig stenografi, men barnbarnen försöker han inte övertyga.

Men enligt Göte Schenning kan varken datorer eller bandspelare sköta protokollet under en stor kongress. Där är uppgiften större än att bara registrera de ord som yttras i talarstolen. Uppgiften är att översätta från det talade språket till det skrivna.

- Många skulle nog bli förvånade om vi ordagrant skrev ut vad som sades från talarstolen. Meningarna är ofta ofullständiga, men lyssnarna förstår ändå. Det finns ett samförstånd mellan talare och auditorium. Men det fungerar inte i skrift.

Översättningen från tal till skrift sker bäst med block och penna, anser Göte Schenning.

För det första är det otympligt att arbeta med en inspelning, jämfört med skrivna papper. För det andra kan bandspelaren inte registrera talarens gester och åhörarnas reaktioner och utan dem blir det svårt eller omöjligt för en läsare att följa med i debatten. Med stenografi kan det stå Pettersson nickade eller Johansson hånlog. Då hänger läsaren med.

Språktidningen följde med Göte Schenning  i höstas när han förde protokoll vid fackförbundet Sekos kongress i Stockholm. Han fyllde ett A4-block om dagen. Därtill kom manuskript till tal som han inte behövde stenografera, men väl kontrollera. Detta var hans råmaterial, tillsammans med band, som finns som säkerhet. Efter kongressen översatte han debatten till skriftspråk. Detta läste han in på band för senare utskrift på dator.

Tre dagars kongress blev en bok på 200 sidor som var klar efter ett par månader.

I riksdagen går det till ungefär på samma sätt, men där sitter stenograferna i tiominuterspass, och protokollet är klart på tre timmar.

När Göte Schenning var i toppform skrev han 300 stavelser i minuten, uppskattar han. För att hänga med i en debatt krävs över 250. Endast de skickligaste stenograferna kan skriva så fort. De flesta andra kommer upp i drygt hälften, men har ändå nytta av att stenografera. Med vanlig skrift hinner man bara omkring 60 stavelser per minut.

[bild]

- Jag skulle inte vilja vara utan stenografi, säger Ylva Säfvelin, som arbetar på tidningen Aktuellt i Politiken.

Hon är en av Sveriges sällsynta stenograferande journalister, och kommer upp i 140 stavelser per minut om hon har en bra dag. Att arbeta med bandspelare är omständligt och tidskrävande, tycker hon.

- Man måste lyssna igenom allt. När man stenograferar kan man sortera redan från början.

Riksdagsstenografen britt almström föreslår andra nyttiga användningsområden för stenografin: För en socialarbetare som talar med en klient är block och penna mindre störande än en bandspelare. Samma för poliser. En läkare som stenograferar slipper vända ryggen åt patienten för att skriva på datorn.

Kanske blir det också roligare och mer attraktivt med stenografi om man kan koppla ihop stenografi med datorer, tror Britt Almström. It-företagaren och stenografen Per-Olof Hermansson driver ett sådant arbete.

- Enda sättet att rädda stenografin är att göra den modern och teknikvänlig, säger han.

Han bygger sitt arbete på teknik från det svenska börsföretaget Anoto. Dess kulpenna har en liten kamera i spetsen. På Anotos papper finns ett oregelbundet mönster av prickar som knappt är synliga. Kameran registrerar läget på de prickar som spetsen passerar. Sedan kan datorn rita samma figurer. Per-Olof Hermansson vill ta ytterligare ett steg och låta datorn tolka stenografin, och skriva ut texten med vanliga bokstäver.

Han berättar att det redan finns system som kan tolka till exempel hebreiska till latinska bokstäver. Datorerna kan också lära sig läsa en otydlig handstil, försäkrar han.

Det som bromsar hans utveckling av en stenografidator är inte tekniken, utan brist på riskkapital.

Riksdagsstenograferna blir ibland anlitade för mer udda uppdrag. Två av dem stenograferade för TV4 under rättegången mot Anna Lindhs mördare, då det inte var tillåtet att spela in. Britt Almström blev engagerad av ett företag som ville göra intryck på motparten i en förhandling.

Men om det är så praktiskt att stenografera, varför är det då så få som lär sig? Den som tränar flitigt kan komma över krönet en bit in på andra terminen. Då skriver man lika fort med stenografi som med vanlig skrift, och troligen tydligare. När man sedan börjar använda stenografin ökar hastigheten. Varför är det inte oemotståndligt?

- Det är ändå ett nytt språk, säger Ylva Säfvelin. Det är lättare att starta en bandspelare än att lära sig ett nytt språk.