”Regeringen bekämpar sitt eget språk”

Dmitri Plax är konst­närlig ledare för Dramaten Doc och har översatt den första skön­litterära boken direkt från belarusiska till svenska.

Text:

Bild: Staffan Eng

På pappret är belarusiskan officiellt språk i Belarus vid sidan av ryska, men i verkligheten motarbetas språket av regimen. Det menar den svensk-belarusiske regis­sören och författaren Dmitri Plax.

– Jag har aldrig hört talas om något ­annat land där regeringen bekämpar sitt eget språk. Jag tror att det är ganska unikt, säger han.

Visserligen finns det fortfarande en viss bok- och medieproduktion på belarusiska, men inom alla samhällsområden dominerar ryskan stort.

– Man har avvecklat all högre utbildning på belarusiska, vilket gör att folk väljer att sätta sina barn i ryska skolor. Sedan hävdar man att det saknas intresse för belarusiskspråkiga skolor och avvecklar dem också.

Russifieringen började redan på 1800-­talet när Belarus hade införlivats i Ryssland. I samband med landets självständighet 1991 fick belarusiskan ett uppsving, men sedan dess har språkets ställning åter försvagats.

– Min gissning är att regimen förknippar belarusiska med krav på demokrati. Då blir russifieringen ett instrument för att kväsa dem. Resultatet är att nästan två generationer har vuxit upp utan tillgång till sitt språk.

I väntan på politiska förändringar menar Dmitri Plax att det kanske viktigaste är att se till att det finns tillgång till barnböcker på belarusiska, som kan bidra till att överföra språket till nästa generation.

– Belarusiskan finns i alla fall fortfarande kvar. Det finns historiska exempel på betydligt svårare språkliga situationer som har gått att vända.

Fakta om belarusiska

Antal talare: Belarusiskan har ungefär fem miljoner talare, varav de flesta i Belarus. Andelen bela­rusier som använder språket dagligen sjunker dock och utgör inte mer än en fjärdedel av be­folk­ningen. Belarusiskan är även erkänt mino­ritets­språk i Polen, Tjeckien, Ukraina och Molda­vien. I Sverige talas språket av omkring 1 700 personer.

Historia: Liksom ukrainskan – med vilken belarusiskan är ömse­sidigt begriplig – utvecklades belarusiskan ur det östslaviska språket ruthenska, som på medel­tiden var kanslispråk i stor­furstendömet Litauen. Språket fick ett litterärt uppsving under 1800-talets nationalromantik och hade i alla fall till namnet en officiell status under Sovjettiden. Efter försök att stärka belarusiskan efter Sovjetunionens upp­lös­ning tappar den nu åter mark.

Alfabet och uttal: Belarusiskan använder en egen variant av det kyrilliska alfabetet med den unika bok­staven ў, som uttalas ungefär som ”w” i engelskans ”we”. Digraferna дз, ”dz”, och дж, tonande ”dj”, räknas som egna bokstäver. Liksom i ryskan smälter obetonat a och o ihop till ett svagt ”a”-ljud i talspråket, men i belarusiskan återges detta även i skrift. ’Produkt’ skrivs alltså прадукт, ”pradukt” – inte продукт ”produkt” som i ryskan.

Grammatik: Grammatiken bevarar flera arkaiska drag. Till exempel används verb i perfektform, som i я быў напісаў, ’jag har/hade skrivit’. Instrumentalis – ett kasus som uttrycker att något är ett medel för att åstadkomma något annat – förekommer i konstruktioner som я ёсць студэнтам, ’jag är (medelst) student’.

Taraškievica: Vid sidan av den ­officiella stav­ningsnormen наркамаўка, ”narkamauka”, förekommer en alternativ stavningsnorm: тарашкевіца, ”taraškievica”. Denna stavning, som skapades av Branislau Tara­škevic 1918, ligger närmare det faktiska uttalet och används särskilt av oppositionella och i diasporan.

Liten ordlista:
прывітанне, ”pryvitánnie” = ’Hej’
любо́ў, ”liubóu”/каха́нне, ”kachánnie” = ’kärlek’ – det finns två ord för kärlek: любо́ў för kärlek i allmänhet och каха́нне för kärlek mellan människor
агрэст, ”agrést” = ’krusbär’ – bokstaven g uttalas mjukt liksom i spanskans amigo utom i just detta ord
пісьменніца, ”pismiénnitsa” = ’författarinna’ – feminin­former av substantiv är vanliga
ці савой аб пень, ці пнём аб саву – усё саве баліць, ”tsi savoj ab pien, tsi pnjom ab savu – usio savie balic” = ’Vare sig du slår ugglan mot stubben eller stubben mot ugglan så får ugglan ont’ – hur man än gör får man lida

På pappret är belarusiskan officiellt språk i Belarus vid sidan av ryska, men i verkligheten motarbetas språket av regimen. Det menar den svensk-belarusiske regis­sören och författaren Dmitri Plax.

– Jag har aldrig hört talas om något ­annat land där regeringen bekämpar sitt eget språk. Jag tror att det är ganska unikt, säger han.

Visserligen finns det fortfarande en viss bok- och medieproduktion på belarusiska, men inom alla samhällsområden dominerar ryskan stort.

– Man har avvecklat all högre utbildning på belarusiska, vilket gör att folk väljer att sätta sina barn i ryska skolor. Sedan hävdar man att det saknas intresse för belarusiskspråkiga skolor och avvecklar dem också.

Russifieringen började redan på 1800-­talet när Belarus hade införlivats i Ryssland. I samband med landets självständighet 1991 fick belarusiskan ett uppsving, men sedan dess har språkets ställning åter försvagats.

– Min gissning är att regimen förknippar belarusiska med krav på demokrati. Då blir russifieringen ett instrument för att kväsa dem. Resultatet är att nästan två generationer har vuxit upp utan tillgång till sitt språk.

I väntan på politiska förändringar menar Dmitri Plax att det kanske viktigaste är att se till att det finns tillgång till barnböcker på belarusiska, som kan bidra till att överföra språket till nästa generation.

– Belarusiskan finns i alla fall fortfarande kvar. Det finns historiska exempel på betydligt svårare språkliga situationer som har gått att vända.

Fakta om belarusiska

Antal talare: Belarusiskan har ungefär fem miljoner talare, varav de flesta i Belarus. Andelen bela­rusier som använder språket dagligen sjunker dock och utgör inte mer än en fjärdedel av be­folk­ningen. Belarusiskan är även erkänt mino­ritets­språk i Polen, Tjeckien, Ukraina och Molda­vien. I Sverige talas språket av omkring 1 700 personer.

Historia: Liksom ukrainskan – med vilken belarusiskan är ömse­sidigt begriplig – utvecklades belarusiskan ur det östslaviska språket ruthenska, som på medel­tiden var kanslispråk i stor­furstendömet Litauen. Språket fick ett litterärt uppsving under 1800-talets nationalromantik och hade i alla fall till namnet en officiell status under Sovjettiden. Efter försök att stärka belarusiskan efter Sovjetunionens upp­lös­ning tappar den nu åter mark.

Alfabet och uttal: Belarusiskan använder en egen variant av det kyrilliska alfabetet med den unika bok­staven ў, som uttalas ungefär som ”w” i engelskans ”we”. Digraferna дз, ”dz”, och дж, tonande ”dj”, räknas som egna bokstäver. Liksom i ryskan smälter obetonat a och o ihop till ett svagt ”a”-ljud i talspråket, men i belarusiskan återges detta även i skrift. ’Produkt’ skrivs alltså прадукт, ”pradukt” – inte продукт ”produkt” som i ryskan.

Grammatik: Grammatiken bevarar flera arkaiska drag. Till exempel används verb i perfektform, som i я быў напісаў, ’jag har/hade skrivit’. Instrumentalis – ett kasus som uttrycker att något är ett medel för att åstadkomma något annat – förekommer i konstruktioner som я ёсць студэнтам, ’jag är (medelst) student’.

Taraškievica: Vid sidan av den ­officiella stav­ningsnormen наркамаўка, ”narkamauka”, förekommer en alternativ stavningsnorm: тарашкевіца, ”taraškievica”. Denna stavning, som skapades av Branislau Tara­škevic 1918, ligger närmare det faktiska uttalet och används särskilt av oppositionella och i diasporan.

Liten ordlista:
прывітанне, ”pryvitánnie” = ’Hej’
любо́ў, ”liubóu”/каха́нне, ”kachánnie” = ’kärlek’ – det finns två ord för kärlek: любо́ў för kärlek i allmänhet och каха́нне för kärlek mellan människor
агрэст, ”agrést” = ’krusbär’ – bokstaven g uttalas mjukt liksom i spanskans amigo utom i just detta ord
пісьменніца, ”pismiénnitsa” = ’författarinna’ – feminin­former av substantiv är vanliga
ці савой аб пень, ці пнём аб саву – усё саве баліць, ”tsi savoj ab pien, tsi pnjom ab savu – usio savie balic” = ’Vare sig du slår ugglan mot stubben eller stubben mot ugglan så får ugglan ont’ – hur man än gör får man lida