På vandring med språket

Servitören viftar med ett svart bylte. Åh, jag har glömt min jacka, förstår jag och stapplar tillbaka.

”Förlåt”, säger jag. ”Jag är mycket trött.” Estoy muy enfermo.

Ansiktsuttrycket som möter mig kommer jag att få se många gånger under vår två veckors långa vandring längs pilgrimsleden El Camino i norra Spanien. Något kisande ögon, huvudet en aning på sned, ett lite förundrat men vänligt leende. Jag inser mitt misstag. Jag har blandat ihop cansado, ’trött’, med enfermo, ’sjuk’: ”Jag är mycket sjuk.”

Att lära sig ett nytt språk som vuxen är svårt. Många låter skoltyskan åka ner i malpåsen tillsammans med studentmössan. Traggla franska glosor, grotta ner sig i spansk grammatik … nej, det kräver för mycket.

Men något har hänt de senaste åren. Miljontals människor har gjort som jag – börjat öva språk med hjälp av mobilappar. Mest populär är Duolingo, som uppger sig ha 500 miljoner användare världen över. Genom den och andra appar som Busuu (120 miljoner användare), Language­drops (45 ­miljoner) eller Babbel (15 miljoner sålda abonnemang 2024) finns lektionerna ständigt till hands när bussen är sen eller när pastavattnet ­håller på att koka upp. Man behöver inte ­längre avsätta en kväll i ­veckan för att åka till studieförbundet eller universitetet, inte betala dyrt för kurs­litteratur, inte tänka på läxor. Många appar är gratis, åtminstone till en början, men erbjuder betalversioner utan reklam och med fler funktioner.

Några minuters övning om dagen ska räcka. ”Lär dig ett nytt språk lätt och effektivt utan att lämna soffan – på så lite som 63 timmar”, skriver Worddive om sin patenterade metod som aktiverar ”flera sinnen samtidigt och opti­merar studietakten”

– Läser du reklamen så är den i allmänhet fruktansvärt överdriven. Reklam är reklam, det ska man veta, säger Magnus Haake, som är docent i kognitionsvetenskap med inriktning mot lärande och undervisning vid Lunds universitet, och som i 25 år har forskat på digitalt lärstöd.

Som så många gånger under vår vandring går vi in på ett albergue, ’vandrarhem’. Jag frågar: Hay dos camas, por favor, och det gör det, det finns två lediga sängar. I baren beställer vi vino tinto de la region, rött vin från en region som våra kroppar dag för dag blivit alltmer fysiskt bekanta med. Jag fipplar med mynten. ”Lugn”, försäkrar kvinnan i baren och radar upp tio-, tjugo och femtiocentsmynten prydda med den spanska litteraturens fader Miguel de Cervantes. ”Se här: diez, veinte, cincuenta”, säger hon. De bruna mynten med vårt resmål på, katedralen i Santiago de Compostela, ger hon tillbaka.

Något av det viktigaste för att lära sig språk är moti­vation, visar forskningen. ­Hjärnan är i grunden lat och det är lätt att ge upp. En förestående resa till landet där språket talas kan bidra. I ­Sverige var svenska det vanligaste inlärningsspråket på Duolingo åren efter den stora flyktingvågen 2015.

Det är också i fråga om moti­vation som apparnas stora styrka framträder. Genom att hämta sin form från datorspel görs inlärningen lekfull. Duolingo liknar populära spel som Candy crush. Man följer en bana, det plingar och applåderas, man får bonuspoäng och spelpengar att köpa saker för. Belöningarna är omedelbara eller näst intill.

– Det fungerar verkligen. De tar in så mycket av spel­moment från datorspel att man vill fullfölja dagens uppgifter. Där finns också en social press som är väldigt ­effektiv, säger Magnus Haake.

Den som inte sköter sig får ideliga påminnelser om att upprätthålla sin streak, sina obrutna dagar i följd (men med spelets pengar går det att laga en bruten svit).

– Det handlar om samma mekanismer som dem som vi är bekymrade över när det ­gäller sociala medier och ­andra dataspel. Man blir mycket lätt beroende. Vi får ett sug efter små belöningar, lustupplevelser, och det påverkar oss i stort. Vi får sämre fokuseringsförmåga och upp­märksamhetsförmåga, det som ­kallas attention span. Blir det för svårt ger vi upp ganska lätt.

Man lär sig inte ett språk på några minuter om dagen. Men appar kan vara en god start, och ett komplement. Duolingos populäraste språk är engelska, spanska, franska, tyska, japanska och italienska, totalt finns 40 att välja bland.

– Jag kan lära mig en form av turistspråk på tre månader. Det fungerar faktiskt, man lär sig verkligen ganska mycket, säger Magnus Haake.

Medan benen vilar i våningssängen tar jag fram mobilappen. Vad betyder a él qué le gusta? Välj bland åtta engelska ord. Nej, reading, ­tennis och piano hör självklart inte dit. Av orden som blir kvar pusslar jag ihop ”What does he like?” Pling, pling. ”Amazing!”

Jag blir irriterad, vaddå: ”Till han vad honom gillar.” Jag vill förstå grammatiken! Min resekompis säger att jag bara måste öva in det. Duolingo säger: ”Good job.” Min streak är 150 dagar.

Det finns två sorters språkkunskap: Den explicita, den som bygger på gramma­tiska kunskaper som vi själva kan förklara, och den implicita, de ord och meningar som vi kan uttala i stunden. Båda är användbara, berättar Mara Haslam, som är lektor i engelska med didaktisk inriktning vid Stockholms universitet, och har doktorerat inom lingvistik med inriktning på andraspråksinlärning.

– Problemet är att den expli­cita är trög. Det kommer ut något ur munnen, och först efter­åt inser vi att det där var fel. När vi skriver hinner vi tänka efter och använda explicita kunskaper, men när vi pratar är det de implicita som styr.

I apparna är ­grammatiken inte så framträdande. Mest bygger de på att vi övar glosor och översätter fraser och meningar. Men att bygga ­meningar av olika ord ligger långt ifrån verkliga situationer.

– När vi pratar med andra har vi ju inte ord framför oss som vi kan kombinera för att skapa meningar.

Viktigt för den som lär sig ett språk är att exponeras för en begriplig input. Där ingår gester, röstlägen, sammanhang och miljö, att språket är meningsfullt och att den grammatiska nivån är lagom svår.

– När man lär sig att laga mat gör man det genom att laga mat, och kommunikation fungerar på samma sätt: Man lär sig att ­kommunicera ­genom att kommunicera, ­säger Mara Haslam.

En fråga som hon funderat mycket på är om det behövs en verklig människa eller om det går lika bra med AI.

Framme i Santiago de Compostela träffar vi våra spanska caminovänner, som vi sett då och då längs vägen. De liksom många andra längs El Camino pratar bara spanska, så det är ”kör, bara kör” som gäller. Släppa skämskudden. Min kompis fastnar vid en reklamskylt och vill tatuera in vandringens symbol, pilgrimsmusslan. Men hur är det nu med ordet för ’mussla’, la concha, hon vill minnas att det också är slang för vagina … Äh, de fattar nog, enas vi.

Mara Haslam poängterar att begripligheten är viktig. Att göra sig förstådd. Uttalet behöver inte vara perfekt, då blir målet nästan omöjligt att nå för en vuxen.

För en svensk som övar spanska är det ganska lätt att göra sig förstådd.

– Spanskan har fem vokaler, svenskan har arton om man räknar de korta och de långa. Om man tänker sig vokalerna i en cirkel blir de spanska tårtbitarna mycket större. Det blir därför lättare att träffa rätt.

Duolingo är också rätt generös med hur man kan uttala meningar och ändå få reaktionen: ”Great job!”. Åt andra hållet, när en spanjor ska lära sig svenska kan det däremot behövas större noggrannhet. Som bebisar ställer vi in hjärnan för att lära oss det språk som talas i omgivningen, och nyanser som inte finns i det språket är sedan svåra att höra vid inlärningen av nästa språk.

Själv är Mara Haslam amerikan men bor sedan 2015 i Sverige.

– Inte ens jag som är lingvist och har djup kunskap inom fonologi kunde uppfatta skillnaden mellan fin och finn de första fem sex månaderna här i landet. Trots att jag kände till den.

Tillsammans med Elisabeth Zetterholm vid Linköpings universitet gjorde hon en studie kring vad det är som avgör att vi förstår när någon säger fin respektive finn. I fin är i:et långt och n:et kort, i finn tvärtom. Svaret blev att det inte räckte med lång respektive kort vokal; det var kontrasten mellan vokalen och konsonanten som skapade förståelse hos lyssnaren. Studien kunde sedan ligga till grund för webbaserade övningar. Just när förståelsen är i fara är det viktigt att träna på små nyansskillnader. Men viktigt i stort är också att våga prata, och då kan AI vara att föredra.

Duolingo lockar med sin nya och dyraste plan: Duolingo max med rollspelssituationer för 2 000 kronor om året.

Annars är just interaktionen det område där apparna har störst utvecklingsbehov.
Magnus Haake deltar i ett pågående ­forskningsprojekt, Teleb, som studerar om virtuell verklighet, VR, kan förbättra språkinlärning. ­Genom VR skulle appar kunna erbjuda inter­aktion i en autentisk miljö, med läpp­rörelser och gester.

– Det är inte omöjligt att VR skulle kunna bli ett inslag i språkinlärning med tiden. Tekniken behöver dock ta ett eller två steg framåt innan den blir riktigt enkel och tillgänglig.

Men än så länge, och för att verkligen lära sig ett språk behöver man nog knacka på hos universitet och högskolor, poängterar han.

Charlotta Kåks Röshammar är frilansjournalist.