Ortnamn anpassar sig på ny mark

Ortnamn vittnar om kontakt mellan folkslag. Islänningar har bland annat lånat in slaviska ortnamn, och anpassat dem till sitt eget språk. En strategi för att få ortnamn att smälta in i sin nya omgivning är att byta ut delar av det till sådant som låter lika i det nya språket. Då får det ungefär samma uttal – men i stället kan betydelsen förändras. Fornisländska Rauðstokkr härstammar till exempel från slaviska Roztok, som betyder ’stället där vattnet delar sig’. Rauðstokkr betyder däremot ’röd stock’. Eftersom det inlånade ortnamnet uppträder i delvis ny form kan det vara svårt att känna igen det. Men med lite efterforskningar går det att skrapa fram ursprunget – lite som att gräva fram ett fornminne. Detta har Alexandra Petrulevich, forskare i nordiska språk, ägnat sig åt. Hon har fastnat för ortnamn som förekommer i den isländska Knýtlinga saga. Många namn i sagan visar sig ha anknytning till Vendland, det vill säga dagens Holstein och Pommern i norra Tyskland och Polen.