Ogam – ett keltiskt klätterträd

En instruktion som man inte blir särskilt klok på. Den kommer från en medeltida bok om ogam, irländarnas första skriftspråk. Men när tecknen ordnas i fyra grupper, eller ”familjer”, klarnar bilden något. För ogam ristades längs kanten på släthuggna stenar, klättrande nedifrån och upp, oftast med början längst ner till vänster.

Ogams första familj består av ett till fem streck ristade till höger om stenens – eller mittlinjens – kant, det vill säga på den sida av stenen som du står mot. Den andra är ett till fem streck på vänster sida av stenens kant. Tredje familjen har ett till fem snedställda streck runt kanten med början uppe åt vänster och slut nere åt höger. Slutligen kommer gaeliskans fem vokaler som gropar mitt i kanten, eller kortare horisontella streck som korsar kanten.

Stenarnas inskriptioner är för det mesta korta. Oftast består de av namn på en person och i regel också någon förfader. De berättar vem som äger en mark eller gård. Ett exempel är Griliagni Maqi Scilagni, det vill säga ’Grellán, Scelláns son’. Maqi är det absolut vanligaste ordet i inskriptionerna och motsvarar dagens mac, ’son’. Ordet avi är också vanligt och betyder ’sonson’ eller ’ättling’. Det motsvaras av dagens O’ i början av irländska efternamn.

Det är en märkligt uppställd skrift, som lätt för tankarna till runor. Den saknar dock likheter med det latinska alfabetet – ändå har ogam kopplingar till latinet, både vad gäller bokstäver och grammatik.

I den medeltida skriften In lebor ogaim, ’Ogamboken’, hävdas att det iriska skriftspråket är det första som uppstår när Babels torn raseras. Där ges exempel på ett hundratal olika sätt att skriva ogam som chiffer. Till och med runorna får en släng av sleven. De kallas ”nordbornas ogam” – för ogam ville vara först, men så var det inte i verkligheten.

Associationen till runor är inte långsökt. Både runskrift och ogamskrift ristades på stenar och tecknen delades in i grupper – runorna i tre ätter med åtta runor i varje. Varje tecken hade också ett eget namn. Åtskilliga forskare har försökt, och några försöker alltjämt, finna en koppling mellan de båda skriftsystemen.

Båda uppstod i Europas periferi under västromerska rikets sista århundraden – det kollapsade år 476 – eftersom det latinska alfabetet inte riktigt matchade språkljuden på Irland och i norra Europa. Därför började man fila på egna skrivtecken. I norr utgick man från latinets, etruskiskans eller grekiskans tecken, men på Irland valde någon att konstruera ett mer abstrakt system.

Exakt när, var och hur ogam skapades är ännu ett mysterium, men sannolikt var det på södra Irland. I grevskapen Kerry, Cork och Waterford har 260 av alla 330 kända ogamstenar hittats. Koncentrationen är högst i Kerry, längst ner i sydväst.

– Ogam kan inte ha uppstått i ett vakuum, säger Damian McManus, professor i keltiska språk vid Trinity college i Dublin. Det måste ha lånats. Sannolikt hände det på 400-talet och inspirationen var det latinska alfabetet, som användes under romarnas ockupation av stora delar av det som i dag är Storbritannien.

De som lärde sig latin uttalade orden med brittiskans ljud, ett i dag utdött keltiskt språk.

– Ett t mellan vokaler blev d, Patrick blev Padraig, säger Damian McManus.

Ogamskriften är högst medvetet skapad som just forniriskans skrift. Iriskan kallas också gaeliska och tillhör den keltiska språkgruppen, där bland annat bretonskan från Bretagne och skotsk gaeliska ingår.

– Irländarna började fundera på hur de skulle kunna skriva sina namn med ogams skrivtecken. På forniriska uttalades latinets p som b, t som d och c som g. Ett b mellan vokaler blev v. Då fick man stoppa in ett extra tecken som talade om att uttalet skulle ändras.

Detta vet man tack vare tvåspråkiga inskriptioner på en del stenar, med samma namn på latin och iriska. Inflytandet från latinsk grammatik är också tydligt, till exempel i kasusändelser. I iriskan flyttades dessa dock över till början av efterföljande ords början.

– Latinets signum blev signos i forniriskan, sedan sén i äldre iriska då kasusändelsen togs bort. Men s:et i signos förändrades till h och lades i början av ordet efter. Till exempel kommer h i namnet O’Hay därifrån. Det består av ó och förnamnet Áed i genitiv, Áeda. Alltså ó hÁeda, som blev O’Hay, säger Damian McManus.

Allt detta pekar på att ogam skapades av lärda irer som kunde latin, anser han.

I Sverige finns inga ogamforskare, men runologen Henrik Williams vid Uppsala universitet har stött på de irländska ristningarna. Han tror inte att de har någon koppling till de nordiska runorna. De äldsta runorna som hittills hittats är karvade på en kam, funnen på dansk mark och daterad till omkring år 160. Det är åtminstone 200 år före ogamskriften.

– Det finns inget som säger att runor och ogam ska ha haft något slags kontakt. Och att både runor och ogamtecken gavs namn utgör inget stöd för att det skulle förhålla sig så. Redan greker och fenicier gav namn åt sina skrivtecken, säger Henrik Williams.

Ogamskriften levde kvar i akademiska kretsar ända fram till 1800-talet som det genuina sättet att lära sig det iriska språket. Ogamstenarna föll däremot i glömska. Problemet kanske var skriften i sig – några streck i kanten på en sten kan vara lätta att missa. Medan de bjärt målade runstenarna gjorde intryck på långt håll, var ogamstenarna mer återhållsamt monumentala.

Många ogamstenar användes, likt runstenar, vid senare byggen och murades in i väggar. Andra föll omkull. De stod inte riktigt pall i tusen år. Men 1785 gjordes en upptäckt som blev startskottet för modern ogamforskning.

På berget Callan på mellersta Irland hittades en sten, tolkad som ett monument över den slagne sagohjälten Conan i kvädet Slaget vid Gabhra. Men minst fyra andra tolkningar av stenens inskription anmäldes, bland annat den att namnet var Conaf och inte syftade på någon sagofigur. Debatten blev hätsk och segsliten.

Svårigheterna att tolka texten på stenen illustrerar ett annat problem med ogamskriftens natur: Vilka skåror är naturliga och vilka är ristade? Är de ett resultat av väder och vind? Av ovarsam hantering i skrytbyggen eller lador? Det kan vara svårt att avgöra, särskilt när vissa ristare varit lätta på handen.

Därtill kommer att sentida ogamristare ibland knackat in egna tecken för att ”bättra på” inskriptionerna. Detta kanske för att briljera med kunskaper i forniriska och åldriga myter. Just där vill många också placera ogam – i sagornas värld. Tecknen hade magiska krafter, ansåg äldre tiders forskare.

Damian McManus tror att ogams ursprung har med räkning att göra. Att varje ”familj” med fem tecken är en full hand. Så som romerska siffror uppstod ur räkning där man gjorde en skåra eller ett streck, I, för varje ental i en jättelång rad, men V på var femte position. Sedan lade man in X för att markera tiotal, och så förfinades systemet steg för steg.

I ogam placerades tecknen i familjer där de delar olika egenskaper. Alla vokaler finns till exempel i den fjärde familjen. Där skrivs a med ett lodrätt och ett vågrätt streck. Det lodräta strecket har samma placering för samtliga tecken i familjen. Antalet vågräta streck är det som förändras inom respektive familj. O skrivs med två vågräta streck, u med tre vågräta streck, e med fyra vågräta streck och i med fem vågräta streck. Strecken ristas över en mittlinje, som kanten på en sten. Senare har tilläggstecken placerats i en femte familj med tecken som inte finns i forniriskan. De har inte samma regelbundenheter som de ursprungliga tecknen.

– Principen är att om man ska skriva boat anger man att det, i tur och ordning, är den andra, femtonde, första och tjugonde bokstaven om det vore med det latinska alfabetet.

Men riktigt klok på det blir man väl aldrig, filosoferar Damian McManus.

Mats Karlsson är frilansjournalist.

Lär dig klättra i ogamträdet.