Estradpoesi på olika sätt
På poesifestivalen Ordsprak i Uppsala uppträder en rad svenska och utländska poeter med helt olika sätt att skriva och framföra poesi.
Zurab Rtveliashvili från Georgien låter som en kulspruta och upprepar morrande lösryckta ord som ”Gaddafi”, ”terror” och ”Barack Obama”. Hela hans framträdande bygger på rytm och ekon, och han talar i munnen på sig själv via storbildsskärm. Resultatet låter som ett slags kuslig musik eller en märklig diskoversion av ett nyhetsinslag. Det är poesi det också.
Årets SM-tvåa Michaela Åberg arbetar inte med vare sig rim, allitterationer eller andra språkliga utsmyckningar. Hennes texter har snarare formen av monologer eller berättelser. Det är rakt på sak men underfundigt på samma gång, tragikomik med hög igenkänningsfaktor.
Vinnaren Tobias Erehed rimmar gärna men sparar i stället in på gester, mimik och variation i rytm. Hans lågmälda ironi på sävlig dialekt för tankarna till Nalle Puhs kompis Ior. Men kanske är det just det som är nyckeln till hans framgång. Eller, som Kung Henry säger: ”Man måste inte vifta med armarna och gapa och skrika för att vara en bra estradpoet. Det viktiga är att nå ut till publiken.”
