Boktipset: Sparsmakade rader antyder suggestivt djup
Mats Landqvist om Magnus Florins Syskonen.
Bild: Anders Svensson
Mats Landqvist, professor i retorik vid Örebro universitet:
Syskonen av Magnus Florin
En stor favorit är för mig Magnus Florins bok Syskonen. Detta ganska korta stycke prosa är skrivet i jag-form, och den unge huvudpersonen har nio syskon som han har ansvar för, men de tycks hela tiden skingras och vara på väg bort någonstans. Den är skriven med stor finess, tycker jag. Kompositionen är stram, relativt repetitiv och påminnande om en dagbok. Men det som imponerar mest är Florins mycket precisa språk. Det gestaltar huvudpersonens sakliga observerande anteckningar från vardagen på ett helt uppslukande sätt. Man anar ett suggestivt djup mellan de sparsmakade raderna.
Mats Landqvist, professor i retorik vid Örebro universitet:
Syskonen av Magnus Florin
En stor favorit är för mig Magnus Florins bok Syskonen. Detta ganska korta stycke prosa är skrivet i jag-form, och den unge huvudpersonen har nio syskon som han har ansvar för, men de tycks hela tiden skingras och vara på väg bort någonstans. Den är skriven med stor finess, tycker jag. Kompositionen är stram, relativt repetitiv och påminnande om en dagbok. Men det som imponerar mest är Florins mycket precisa språk. Det gestaltar huvudpersonens sakliga observerande anteckningar från vardagen på ett helt uppslukande sätt. Man anar ett suggestivt djup mellan de sparsmakade raderna.
