Boktipset: Dialekten ger romandebuten ett eget liv

Siv Strömquist om Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander och Bruno Liljefors – en biografi av Fredrik Sjöberg.

Text: Siv Strömquist

Bild: David Naylor

Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet och författare:
Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander och Bruno Liljefors – en ­biografi av Fredrik Sjöberg

Mattias Timanders debutroman, Din vilja sitter i skogen, är en fantastisk läsupplevelse. Inte minst för den som har sina rötter i de nordligaste delarna av vårt land. Boken berättar inledningsvis om en ung mans strövtåg i norrländsk natur. Han befinner sig i en liten by i Kiruna­trakten och redo­visar syn­intryck, tankar och minnen på ett tal­språk med dia­lektala inslag som gör att texten får ett eget liv. Så småningom går den unge mannen över till strövtåg i stor­staden Stock­holm där han får utlopp för ett nyväckt intresse för litteratur och läsning. Och, förstås, nya möjligheter till sociala kon­takter. Rent språkligt är det intressant att se hur talspråket i denna del av boken bitvis har mindre av de dialektala inslagen än i den in­ledande delen. För att inte tala om den avslutande. Där vi åter befinner oss i den norrländska miljön …

Fredrik Sjöbergs bio­grafi om Bruno Lilje­fors är verkligen läs­värd. Den är inte bara informations­rik – som en biografi naturligtvis ska vara – utan dessutom oerhört underhållande. Boken är skriven med lätt hand. Som läsare njuter man av Sjöbergs humor och språkbehandling. Man imponeras också av hans förmåga att sätta in Liljefors liv och verk i ett bredare perspektiv. Här får jag som läsare kunskap inte bara om Liljefors utan också om hans många konstnärskolleger och vänner.

Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet och författare:
Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander och Bruno Liljefors – en ­biografi av Fredrik Sjöberg

Mattias Timanders debutroman, Din vilja sitter i skogen, är en fantastisk läsupplevelse. Inte minst för den som har sina rötter i de nordligaste delarna av vårt land. Boken berättar inledningsvis om en ung mans strövtåg i norrländsk natur. Han befinner sig i en liten by i Kiruna­trakten och redo­visar syn­intryck, tankar och minnen på ett tal­språk med dia­lektala inslag som gör att texten får ett eget liv. Så småningom går den unge mannen över till strövtåg i stor­staden Stock­holm där han får utlopp för ett nyväckt intresse för litteratur och läsning. Och, förstås, nya möjligheter till sociala kon­takter. Rent språkligt är det intressant att se hur talspråket i denna del av boken bitvis har mindre av de dialektala inslagen än i den in­ledande delen. För att inte tala om den avslutande. Där vi åter befinner oss i den norrländska miljön …

Fredrik Sjöbergs bio­grafi om Bruno Lilje­fors är verkligen läs­värd. Den är inte bara informations­rik – som en biografi naturligtvis ska vara – utan dessutom oerhört underhållande. Boken är skriven med lätt hand. Som läsare njuter man av Sjöbergs humor och språkbehandling. Man imponeras också av hans förmåga att sätta in Liljefors liv och verk i ett bredare perspektiv. Här får jag som läsare kunskap inte bara om Liljefors utan också om hans många konstnärskolleger och vänner.