Boktipset: Dialekten ger romandebuten ett eget liv
Siv Strömquist om Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander och Bruno Liljefors – en biografi av Fredrik Sjöberg.

Bild: David Naylor
Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet och författare:
Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander och Bruno Liljefors – en biografi av Fredrik Sjöberg
Mattias Timanders debutroman, Din vilja sitter i skogen, är en fantastisk läsupplevelse. Inte minst för den som har sina rötter i de nordligaste delarna av vårt land. Boken berättar inledningsvis om en ung mans strövtåg i norrländsk natur. Han befinner sig i en liten by i Kirunatrakten och redovisar synintryck, tankar och minnen på ett talspråk med dialektala inslag som gör att texten får ett eget liv. Så småningom går den unge mannen över till strövtåg i storstaden Stockholm där han får utlopp för ett nyväckt intresse för litteratur och läsning. Och, förstås, nya möjligheter till sociala kontakter. Rent språkligt är det intressant att se hur talspråket i denna del av boken bitvis har mindre av de dialektala inslagen än i den inledande delen. För att inte tala om den avslutande. Där vi åter befinner oss i den norrländska miljön …
Fredrik Sjöbergs biografi om Bruno Liljefors är verkligen läsvärd. Den är inte bara informationsrik – som en biografi naturligtvis ska vara – utan dessutom oerhört underhållande. Boken är skriven med lätt hand. Som läsare njuter man av Sjöbergs humor och språkbehandling. Man imponeras också av hans förmåga att sätta in Liljefors liv och verk i ett bredare perspektiv. Här får jag som läsare kunskap inte bara om Liljefors utan också om hans många konstnärskolleger och vänner.
Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet och författare:
Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander och Bruno Liljefors – en biografi av Fredrik Sjöberg
Mattias Timanders debutroman, Din vilja sitter i skogen, är en fantastisk läsupplevelse. Inte minst för den som har sina rötter i de nordligaste delarna av vårt land. Boken berättar inledningsvis om en ung mans strövtåg i norrländsk natur. Han befinner sig i en liten by i Kirunatrakten och redovisar synintryck, tankar och minnen på ett talspråk med dialektala inslag som gör att texten får ett eget liv. Så småningom går den unge mannen över till strövtåg i storstaden Stockholm där han får utlopp för ett nyväckt intresse för litteratur och läsning. Och, förstås, nya möjligheter till sociala kontakter. Rent språkligt är det intressant att se hur talspråket i denna del av boken bitvis har mindre av de dialektala inslagen än i den inledande delen. För att inte tala om den avslutande. Där vi åter befinner oss i den norrländska miljön …
Fredrik Sjöbergs biografi om Bruno Liljefors är verkligen läsvärd. Den är inte bara informationsrik – som en biografi naturligtvis ska vara – utan dessutom oerhört underhållande. Boken är skriven med lätt hand. Som läsare njuter man av Sjöbergs humor och språkbehandling. Man imponeras också av hans förmåga att sätta in Liljefors liv och verk i ett bredare perspektiv. Här får jag som läsare kunskap inte bara om Liljefors utan också om hans många konstnärskolleger och vänner.