Bild: 
Jens Magnusson
Överblick. Strategerna leder oss i dimman.

Strategin är ännu fler strateger

Som forna tiders fältherrar håller de blicken högt. Strategerna har tagit av sig uniformerna. Nuförtiden lägger de upp strategier för offentlig förvaltning.

Det tycks finnas stort behov av överblick nu. I framtiden skymtar scenarier och hot. Allt från den globala klimatförändringen till den demografiska utvecklingen ska mötas med strategier. Därför vimlar den offentliga sektorn av strateger.

”Strategerna leder oss i dimman”, som en kommunal förvaltningschef uttrycker saken.

För den som söker jobb som strateg är ordet laddat med komplexitet och långsiktighet. Det signalerar att man får ägna sig åt väsentligheter och ingå i organisationens ledarskikt, vilket är attraktivt i dag.

– Ett jobb som strateg lockar till sig människor som är intresserade av att påverka och ha inflytande på lång sikt. De vill arbeta med uppgifter vars resultat ger utslag långt fram i tiden, säger Bengt Olander, rekryteringskonsult på K2 Search AB, ett av flera rekryteringsföretag som arbetar på uppdrag av kommuner och landsting. Men han tillägger  att graden av långsiktighet förstås varierar mellan olika strateger.  

Strategerna finns inom alla tänkbara verksamhetsområden och titeln kräver alltid ytterligare bestämning. Det finns planstrateger, informationsstrateger, kommunikationsstrateger, IT-strateger, barnrättsstrateger, skolstrateger, internationella strateger, säkerhetsstrateger och HR-strateger, för att bara nämna några. Och kombinations­titlarna bidrar inte nödvändigtvis till klarhet. Den dimhöljda titeln utvecklingsstrateg finns det till exempel gott om.

Inte bara strategerna har klivit in från slagfälten. I många förvaltningar bildar tjänstemän staber. Generaler utses att leda projekt, och piloter blir spjutspetsar in i verksam­heterna.

En förklaring till att just krigstermer förekommer i den offentliga sektorn går att söka i efterkrigstidens USA, menar Mats Alvesson, professor och arbetslivsforskare vid Lunds universitet.

Efter andra världskriget var militärer populära och stod högt i kurs, vilket innebar att det militära språkbruket fångades upp av företag. Sedan har det vandrat vidare via näringslivet och tagit plats i våra kommuner och landsting i samband med det som brukar kallas new public management (NPM), det vill säga trenden att göra offentliga organisationer mer företagslika.

Man talar nu om kommunkoncern och koncerngemensamma perspektiv. Myndig­heter och organisationer putsar, precis som företag, på sina varumärken. Strategier, visioner och målbilder överskuggar mer verklighetsförankrade planer. Så gott som identiska budskap signaleras­ överallt i övergripande budskap. De flesta kommuner siktar på att blir en hållbar kommun och en attraktiv arbetsgivare. Ibland staplas tidstypiska begrepp på varandra. ”Avdelningen HR har ett övergripande strategiskt ansvar för kommunens arbete inom det strategiska målet Attraktiv arbets­givare”, upplyser till exempel en kommun på sin hemsida.

Det är lätt att bli förförd av det egna språkbruket, menar Mats Alvesson, som anser att det går inflation i titlar och att verkligheten har tappat terräng till förmån för en pseudoverklighet.

I sin bok Tomhetens triumf konstaterar han att ”det finns fullt av aktiviteter, arrangemang, och etiketter som ser bra ut men inte har någon större bäring på kärnverksamheten”.

Om den moderna vokabulären i kommuner och landsting beskrivs som ett problem eller inte beror på vem man frågar. Kungsbacka kommun har tolv olika strateger i förvaltningen närmast kommunstyrelsen. Där har strategtitlarna diskuterats mycket och meningarna är delade. Barbro Ericson, med titeln strateg övergripande kommunikation, hör till dem som tycker att titlarna är både bra och tydliga.

– Våra titlar är viktigare i andra sammanhang än utåt. De är tydliga för andra kommuner och företag som vi samarbetar med. Kommuninnevånarna kanske inte hänger med, men kommunikationen med dem sköter våra kommunikationsstrateger genom invånardialoger, förklarar hon.

Lena Ekberg, professor i nordiska språk vid Lunds universitet, menar dock att det inte går att dra en skarp gräns mellan intern och extern kommunikation.

– Kommuners visionära texter­ ligger på webben och de är ju inte interna. Kommunerna vill visa upp sig och mitt intryck är att de vill imponera, framför allt på varandra. Ett abstrakt och floskelartat språkbruk kan skapa ett avstånd till vanliga medborgare, säger hon.

gamla tiders byråkratspråk kunde också vara svårtillgängligt fast på ett annat sätt, menar Lena Ekberg.

– Det var svårare på ytan. Det hade ofta krånglig meningsbyggnad och ålderdomliga ord. Men när man väl trängt igenom ytan förstod man vad som menades. Det problematiska med begrepp som visioner, strategier och målbilder, är att de har en hög abstraktionsnivå och är vaga och utbytbara, säger hon.

Att begreppen är vaga innebär att de också internt måste tillföras ett innehåll om de ska bli användbara. Åt detta ägnas tid och tankekraft inom våra offentliga förvaltningar.

Ett annat modebegrepp – proaktiv – diskuterades till exempel ingående vid chefsmöten i den kommun som Ann-Sofie Lennqvist Lindén studerade med anledning av sin avhandling Att lägga poli­tiken tillrätta, som hon lade fram vid Örebro universitet för två år sedan.

Ordet proaktiv hade utsetts till årets tema och förvaltnings­cheferna uppmanades att tänka igenom vad det betydde för just hans eller hennes arbete.

Vid dessa möten, som kommunchefen regelbundet höll med förvaltningscheferna, diskuterades ett begrepp varje gång. Ann-Sofie Lennqvist Lindén noterade att många krigs- och idrottsmeta­forer surrade i luften under mötena. Man talade om armador, om att formera sig, rusta sig och flytta fram positioner. Man skulle träna och coacha men inte stå på läktaren eller springa på samma bollar. Det handlade kort sagt mycket om tävling och kamp.

det är en jargong som belyser två viktiga saker, anser hon. Det ena är den maktförskjutning som hon menar pågår i den offentliga sektorn, från den politiska till den professionella makten. Motståndare i dessa chefers kampretorik var nämligen ofta politiken – en beteckning som stod för både kommunens politiker och den politik de förde. Politiken hotade stundom att kullkasta de strategier som lagts upp och som ofta handlade om ekonomiska mål.

– Det innebär att man tappar sammanhanget. En kommun­ är en demokratiskt styrd organisation­ som har ett helt annat uppdrag än ett företag, säger Ann-Sofie Lennqvist Lindén.

Den andra iakttagelsen hon lyfter fram är hur manligt präglad vokabulären är.

– Hela inspirationen kommer från näringslivet, som är manligt könskodat.

Trots att hon djupstuderat bara en kommun, anser Ann-Sofie Lennqvist Lindén att hennes iakttagelser gäller för hela den offentliga sektorn.

– Jag har varit ute och talat om min avhandling på många ställen. Jag berättar aldrig vilken­ kommun jag har studerat, men överallt möter jag människor som är tvärsäkra på att jag talar om just deras kommun,­ eller deras landsting. Det gör mig trygg i förvissningen om att detta är allmängiltigt, säger hon.

Publicerad i nummer: 
1/2013